"Den offentliga, katastrofala sektorn"

Precis som Robert Noord läser jag idag PJ Anders Linders kommentar i SvD om S-kongressens beslut kring vinster eller ej i välfärdssektorn. Inriktningen på Linders kommentar är både väntad och välkänd. Men hans slutsats är mer förvånande och rent av häpnadsväckande: Slutsaten är att de beslut som S-kongressen har fattat..

"..blir katastrof för den offentliga sektorn"

Varför det blir så förklaras inte närmare. När jag ser på utbildningsföretaget Academicas rapport från S-kongressen där de var utställare får jag en annan och positivare bild.

Tidigare har skattefinansierade välfärdstjänster skötts till 100 procent av offentliga aktörer utan vinstkrav. Med alla sina brister till trots kan man nog ändå se att det svenska folk som använt sig av tjänsterna generellt sett har gillat dem, och i mycket stor grad stött både finansiering över skattsedeln och den fördelning efter behov som ändå varit utgångpunkten. Åter, "trots sina fel och brister".

Under senare år har andelen privata alternativ ökad kraftigt, där det både finns non-profit-inriktade och välfärdsföretag. De har på många sätt utvecklat välfärden. I delar av landet, som i Stockholm, står dessa för en stor andel av välfärden. Så stor att frågan inte längre handlar om dess existensberättigandet. "Ska alternativ få finnas" är för många i vår region en helt irrelevant fråga. Mer handlar det om vilka krav som den som "betalar kalaset" kan och bör ställa.

Några få alternativ, men i storlek de dominerande, har vad jag förstått gjort ganska goda resultat som till sina ägare. Eftersom PJAL gör analysen att dessa vinster mycket väl kan skapas utan att kvaliteten blir lidande borde det vara "nada problem" med S-kongressens beslut. Signalen att skattepengar ska gå till verksamheter, inte främst till avkastining i stora riskkapitalbolag

Jag tror att det ligger en del "dynamit" framöver i tolkningen av den riktiga och viktiga principen: ta förskolan i min kommun som exempel: 3 av 4 barn finns i kommunal förskola. 1 av fyra barn i alternativ. Av de som har barnen placerade i kommunal verksamhet säger 93 procent (!) att de är nöjda med kvaliteten. Samma skattekassa betalar för de alternativa. Hur ser det ut där? Ingen aning, trots att vi är ansvariga. Kommunen har hittills inte följt upp kvaliteten i de alternativa verksamheterna vilket förstås inte är acceptabelt.

Problemet som kan uppkomma är om man tittar på den pedagogiska kompetensen och ser andelenen förskollärare som viktig för den kvalitetsaspekten. Huddinge har generellt en låg sådan, ca 34 procent. Inom alternativen är det mycket lägre, ca 27. Tolkningen skulle kunna göras att en lägre kompetens för vilket man betalar lägre löner ger de där marginalerna att skapa vinst till ägaren. Kan det accepteras? Så borde det förstås inte vara.

Förankringen av den gemensamma välfärden inklusive att det offentliga själv är producent verkar vara total hos de politiska partierna, i alla fall i retoriken. Det har varit tvärt om. Hela landstingets fokus har varit att privat vård ska etableras oavsett vad det kostar och oavett hur vårdens resurser fördelas om andra än politiken avgör det.

Hela PJAL:s budskap i SvD-artikeln bryter alltså mot den nya linje som också moderaterna har lanserat för framtiden. Visst: Det är mycket en fråga om att "prata för att inte skrämma väljare". I verkligheten är vårdvalets effekter inte i linje med "vård efter behov" eller "vård oavsett huvudman". De första stegen mot en privatisering av hur vi betalar för vården har tagits i Stockholms landsting. Eller som Mona Sahlin sa i sitt kongresstal:

Praktiskt inrymt, mitt i det skattefinansierade Södersjukhuset i Stockholm, ligger Arrhythmia. Där kan du genast få hjälp med störningar i hjärtrytmen, trots att väntetiden är sex månader. Om du kan plocka upp 150 000 kronor ur fickan. Så har de gjort. Då är det väl så de vill ha det

Den som är ansvarig Filippa Reinfeldt och moderaterna, vill enligt Filippa Reinfeldt inte har den utvecklingen. När den moderata politiken för framtidens vård beskrivs är huvudbudskapet att (m) tänker lämna det fokus vid huvudmannaskapets betydelse som präglat poltiken. Filippa Reinfeldt skrev:

Vi har under lång tid i allt för hög grad diskuterat formerna för sjukvården snarare än dess innehåll. Den offentliga debatten har handlat mer om ägarskap och finansiering än om kvalitet och tillgänglighet. Naturligtvis är formfrågorna inte oviktiga men vem som äger en sjukhusbyggnad kan aldrig vara lika betydelsefullt som vad som pågår där inne

S-kongressens beslut, som enligt SvD kan leda till katatstrof ligger ju i den linjen. Frågan är väl om det är PJ Anders Linder som är efter, i förhållande till sitt partis snabba förändringar. Eller är det i själva verket så att PJAL skriver det de moderata ledarna inte vågar säga? Men i själva verket tycker av hela sitt hjärta?

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, välfärd, svd, svenska dagbladet, moderaterna, sjukvård, skola, förskola, val 2010, kommuner, jobbkongressen, kongress, jobbkongress, socialdemokraterna,

Lära för livet - i friskola eller trist kommunalgrå dito?

[uppdaterad]Har man följt debatterna så anar man möjligen en spännande diskussion på kongressen om skolpolitiken. Den är oerhört viktigt, förstås. Förhoppningsvis kommer mycket att kretsa kring lärandet och elevernas möjligheter att få den där viktiga basen för livet. Men minst lika mycket kommer säkert ägnas åt debatt om vinster i bland annat friskolor.

Jag började morgonen med att lyssna på bl.a. Robert Noord som var med i P1 morgon. En bra debatt med en partivän om fristående skolor, vinster eller ej. Robert skrev nyligen på Newsmill om kommuners inflytande vid etableringar.

(bilden: Tomtbergaskolan, Huddinge, Kommunal skola)
Avslutar denna dag med att läsa Peters inlägg. Han leder mig vidare till en SvD-artikel jag har missat där bl.a Mats Gerdau skriver:

Men valfrihetsdebatten känns lite nattstånden. Vi hoppas att få diskutera den kommunala skolans utveckling i stället. Den är så mycket viktigare, där går 9 av 10 elever.

Nu tycker jag, med en hel del erfarenhet av Gerdaus parti, att det regnar stenar i det moderata glashuset. Både i skolfrågor och inte minst i den sjukvårdspolitik jag är engagerad verkar en tyngdpunkt vara att stimulera det icke-kommunala och ibland ett ointresse för egen verksamhet. Men, precis som Peter Högberg skriver så är det en viktig känga till vår egen rörelse.

Under dagen har jag sett att föräldraalliansen (hmm, heter tydligen så) har rankat årets bästa skolkommuner. Kanske ett underlag till alla ombud som ska delta i skoldebatten?

För att citera "Allt om barn" som beskriver mätningen så här: De betygsätter fyra viktiga områden; elevernas studieresultat, lärartätheten och hur stol andel av lärarna som har pedagogisk utbildning, kostnaderna för skolmat, läromedel och skolhälsovård samt personaltäthet och gruppstorlek på kommunernas fritidshem.

Jag gjorde en snabbkoll på andelen fristående skolor i de kommuner som lyfts fram: Bäst rankad är Överkalix med ganska hög andel friskolor jämfört med andra. I botten rankas också en friskoletät kommun, Ekerö.

Min reaktion när jag ser resultatet är att det förefaller vara mer glesbygd än andelen kommunala/friskolor som avgör kvaliteten. Andra har säkert mätningar av samma sak. Kanske ett helt ovetenskapligt men ändå slutsats att det finns något annat än huvudmannaskap och eventuella vinstintressen som påverkar skolans resultat. Och kanske är inte ägaren "kommunen" bara en torftig, tråkig ägare som inte lyckas med något. Johanna Graf skrev tidigare idag (igår): "Prata om väsentligheterna".

De är årets bästa skolkommuner
Kommun Andel elever i friskolor

1. Överkalix		14,4
2. Norsjö		0
3. Mörbylånga		8,5
4. Storfors		0
5. Ydre		0,5
6. Krokom		1,6
7. Eda		2,3
8. Sorsele		0
9. Torsås		0,2
10. Storuman		4,7
11. Nybro		2,9
12. Haparanda		0,1
13. Malung		6
14. Arjeplog		6,4
15. Pajala		5,2
Årets 5 sämsta grundskolekommuner:
1. Kalix		0,3
2. Vårgårda		2,2
3. Lessebo		3,1
4. Ekerö		20,5
5. Härnösand		1,5

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, skola, friskolor, överkalix friskola, jobbkongress, jobbkongressen, vinster, välfärd, carin jämtin

Mona Sahlin klarade korselden galant

Inför Korseld som sändes idag skrev jag ett inlägg med utgångspunkt från de frågor som ställdes före programmet. Som väntat är exempelvis Monas svar på FRA-frågan, "vi river upp och gör om och gör rätt" det som bloggar mest om. Också av dem som röstat ja men som fortfarande låter som de röstat nej.

Har nu kommit hem och tittat på sändningen. (AB och SvD) Förväntningarna var nog höga och Mona svarade mycket väl upp mot dessa.

Först blev hon lite ställd. Sanna Raymans "uppfinning" att benämna förmögenhetsskatt som en "skatt på besparingar" var nog ny för Sahlin. Illustrationen kommer säkert att användas mer. Man ser lätt framför sig en liten pojke eller flicka med en grön eller rosa sparkris fylld med enkronor och femkronor. Och vipps är "såssarna där", slår sönder grisen och snor hälften.

Det är så slående att borgare inte klarar av att prata skatter kopplat till det skatterna ska betala. De verkar vara mycket mer avslappnade när "skatter" är något enskilt, utanförstående och frikopplat allt annat.

Annars "haglade frågorna" och Monas svar låg klockrena i mina öron. Beskeden att de 54.000 sjuka som förklarats friska av politiska skäl kunde haft en bättre tillvaro med S-politik, utan "stupstock". Samtidigt ett viktigt besked om omprövning: det måste finnas möjlighet att jobba efter förmåga. Inte låsas in om man trots allt har förmåga att göra något. Och det vill de absolut flesta. Regeringens politik bygger på motsatsen: om svensken som smitare och fuskare.

Katrine undrade vad som skiljer partiet i dag från den socialdemokrati som väljarna gav sparken 2006. Mona svarade att det var den majoritetsregering som nu kan bildas tillsammans med v och mp. Det är för Sahlin en stor förändring av partiet, något som verkade förvåna utfrågarna.

Det är nog den största förändringen, de rödgröna. Också av socialdemokratin. Inte bara när det gäller politiken utan också förhållningssättet till politiken. Även om bilden av (S) som ensamt regeringsparti är lite av en myt. Minns jag rätt så är det sju år sedan 30-talet som S har haft egen majoritet.

Förnyelsen i övrigt handlade enligt MS om företagandet och entreprenörsskap. Men, som värmde mitt hjärta med tanke på en radda inlägg: hon betonade att S-förnyelse inte handlar om att avskaffa värden och mål som välfärden, tillväxt eller rättvisa. Det vill säga: Förnyelse kan inte per definition vara borgerlig politik, som Svenska dagbladets ledarsida verkar tycka.

Mona Sahlin fick förstås frågor om vinster i välfärden. Vinster som kommer till genom att exempelvis en skola vägrar ta emot ett handikappat barn eller avstå från att ha skolbibliotek är inte okey. Vinster ska inte kunna skapas till aktieägarna genom att kvaliteten försämras i välfärden. Och där, förklarade Sahlin, är den socialdemokratiska partistyrelsen enig i de förslag som läggs till kongressen.

Så blir säkert också kongressens eniga beslut.

Fler som har koll på Korseld:
Mona for president, Alexandra Einerstam, Kent Persson, HAX, John Johansson,
Kolla också progressiva bloggares nya inlägg på NetRoots.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, mona sahlin, socialdemokraterna, korseld, FRA, aftonbladet, svenska dagbladet, val 2010, skatter, förmögenhetsskatt, vinst, carin jämtin, välfärd, sjukvård, skola, förnyelse, rödgröna,

S-kongressen om vinster och välfärd

Ser att partistyrelsens förslag nu finns om välfärdspolitiken till kongressen och att DN noterat detta. Debatten har varit intensiv under sensommaren, med start av ett inlägg av Carin Jämtin. Här talades som bekant om vinstbegränsning, inte vinstförbud. Ylva Johansson säger till DN:

– Vinst är en naturlig del i en sunt fungerande ekonomisk verksamhet.

I förslaget betonas kvaliteten i verksamheterna. Man skriver också:

Vi kan aldrig acceptera att privata ägare tar ut stora vinster genom att göra avkall på kvaliteten i välfärden, eller genom att välja bort de medborgare som är minst lönsamma.

Vi vill också införa en lag om investeringsskydd så att skattefinansierad verksamhet inte kan slumpas bort till privat ägare till underpris.

Om detta stillar debattens vågor återstår att se. Ser att vårdföretagarna, föga förvånande, är först ut att kommentera förslagen på Newsmill. Syftet är väl främst att i debatten "nåla fast" de skrivningar som ändå inte är skarpa inskränkningar av de intressen som Vårföretagarna gärna värnar. En poäng dock i artikeln är att resonemangen om vårdens finansiering på lång sikt är angelägen. Det är ett ämne man kan låta bli att skriva om men aldrig låta bli att behöva lösa.

Intressant?Läs även andra bloggares åsikter om politik, välfärd, socialdemokraterna, mona sahlin, partikongress 2009, jobbkongressen, carin jämtin, ylva johansson, sjukvård, skola, privatiseringar,

Vinster i vården i debatt S mot Kd

Debatten om vinster i vården går vidare efter DN:s artiklar om de stora vårdbolagens vinstuttag. Om detta bloggade jag som många andra igår. Idag följs de första artiklarna upp med fler i papperstidningen. Skattepengarna förs över till skatteparadisen, är budskapet. Detta har också följts upp av andra.

Socialminister Hägglund och Ylva Johansson (S) möttes nu på morgonen i SvT:s morgon-TV. Göran Hägglund har inget problem med de stora vinsterna utan upprepar att det är en fråga om upphandlingar, kvalitetsjämförelser, tillsyn och att nya aktörer kan bidra till att utveckla vården. Några synpunkter på de aktuella fallen med skattepengar som blir tillgångar i finansbolag utomlands verkade han inte ha.

Ylva Johansson talade om den bristande styrningen av vården. Den fungerar inte och samtidigt med stora vinster har vi stora vårdbehov som inte tillfredsställs. Ylva Johansson bekräftar med inläggen det som Carin Jämtin och också Mona Sahlin tagit upp: om att det framöver måste vara så att vinster från vården stannar i verksamheten.

Jag tycker att Ylva tog med ett perspektiv värt att fundera över. "Vi ska hela tiden förbättra vården. Vinster som skapas genom att ersättningssystem sätter ett fast pris för en patient är inte lämpligt utifrån detta". '

Det där tangerar det jag själv inte kan skjuta bort och det gäller både skola, förskola, äldreomsorg och sjukvård: att det är en gemensam ram av våra skattepengar som beslutas för viktiga verksamheter. Att varje krona (skattekrona) borde prövas utifrån hur de kan möta de behov som de som betalat skatten / har. Oavsett om man gillar eller hatar vinster kommer man inte ifrån att varje krona som blir till vinst utanför verksamheten är en förlorad (skatte-)krona för patienten. Eller?

Ylva Johansson nämnde också skevheter i styrsystem som leder till att privata och offentliga vårdaktörer lockas att ta de lätta patienterna är inte lämpligt.

Det sistnämnda ser vi i Vårdval Stockholms kölvatten. Där handlar det inte om huvudmannaskapet utan mer om vilka drivkrafter som används. "Besöken ökar" sägs det och visst stämmer det kanske. Men bakgrunden är att vården för att få ekonomin att gå runt försöker skrapa ihop så många läkarbesök som möjligt.

Jag tror att det mesta av de avarter vi ser kommer från tidigare upphandlingar som inte varit "helt lyckade". Där skiljer det mot när ersättningar ges utifrån ett politiskt beslutat ersättningssystem som är lika för såväl offentliga som privata aktörer.

Debatten är välkommen och jag hoppas att den fortsätter. Lite tråkigt att Göran Hägglund i en viktig debatt avslutar med den förmodligen utarbetade talregeln att alltid i alla sammanhang göra en koppling till Lars Ohly och Vänsterpartiet. Lite patetiskt, faktiskt.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, sjukvård, vårdval, vårdval stockholm, vinster, carin jämtin, privatiseringar, DN, göran hägglund, ylva johansson

Härliga pengar att tjäna i vården?

Man kan väl gissa att det börjar om idag. Debatten om vinster i välfärden som var så intensiv i bloggosfären och i medierna under sommaren. Idag berättar DN om vinsterna i de privata vårdföretagen. Allt större och allt mer internationaliserade riskkapitalbolag som förstärks i sina balansräkningar med pengar direkt från skattebetalarna.

Ska det vara möjligt, frågade sig Carin Jämtin. (eller snarare, "Nej, se över eländet"). Debatten handlade mycket om friskolor och fördes kanske främst inom socialdemokratin. Har själv bidragit främst när det gäller vården här och här. Med härligt leende borgerliga strateger på läktaren som fått vad de önskat: en intern debatt inom S, som sliter och tar kraft från granskning och angrepp på de borgerliga. Mums!!

Nu får de kanske ännu en chans att le, strategerna.

I senaste numret av Dagens medicin berättar man om Praktikertjänst som den verkliga vinnaren av Vårdval. Det har varit en vårdmarknad som under argument om att "nya aktörer", mångfald, kvinnligt företagande osv har öppnats upp. I Stockholm med krav i form av uppdragsbeskrivningar men inte med någon styrning av vårdresurserna efter behovsbeskrivningar. Där ligger en av de stora invändningarna jag har mot hela systemet. Oavsett utförare är politiken ansvarig för skattepengarna och för kvaliteten i de verksamheter som skatterna betalar. Det går inte att smita undan det ansvaret med hänvisning till mer perifera önskningar om "mångfald" osv.

Carema som driver vårdcentral i Skogås hör tydligen till de mest vinstrika koncernerna. Det är en bra vårdcentral. Patienterna är nöjda. Det fanns en oerhörd skevhet från början när borgarna "gödde" extra i avtalen när de startade. Nu är förutsättningarna precis som för andra vårdcentraler. Kanske ett viktigt undantag: hade det varit en landstingsdriven enhet hade det säkert hyllats med nyetablering av någon privat. Nu slipper man konkurrens därför att landstinget själv saknar ambitioner för egenregi.

Jag tror inte Skogåsborna kräver att landstinget tar över vårdcentralen. Det vore olyckligt med en debatt som utgår från såna orimliga drömmar utan förankring hos väljarna. Men oavsett om vården där är god och patienterna nöjda så finns ett behov att vara tydligare med socialdemokratins hållning till vinster i vården och vinster i välfärd i allmänhet.

Den debatten hade jag önskat skulle utgå från vad som är bäst för patienter / elever/äldre. Hur kvaliteten blir den bästa möjliga. Hur den demokratiska styrningen och ansvarstagandet garanteras. Hur ersättningssystem utformas för att ge vård efter behov / alla elever stöd för att klara sina studier. Vad är det skattebetalarna ska stå för?

Ska med intresse följa kommentarer om DN:s artiklar.

Läs mer i DN:s granskning av de privata vårdföretagen här, här och här.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, sjukvård, vårdval, vårdval stockholm, skogås, carema, vinster, carin jämtin, socialdemokraterna, friskolor,

Vem vinner på vinster i vården?

Göran Rosenberg lägger ytterligare bränsle på "vinst i välfärden-debatten" i en krönika i dagens DN.

Med vinsten som drivkraft ska vårdköerna avskaffas, vårdkostnaderna sänkas och vårdkvaliteten förbättras. Inget av detta är dock nödvändigtvis sant. Köerna kan bara avskaffas om tillgången på vård styrs av efterfrågan, men i ett offentligt och solidariskt finansierat vårdsystem är det inte efterfrågan som styr utan behovet

Hans avslutande tes är:

Vi vårdar inte våra sjuka och svaga därför att vi kan tjäna pengar på att göra det. Vi vårdar våra sjuka och svaga därför att vi som samhälle mår bättre av det. Det är den verkliga vinsten i vården.

Inlägget är nog lika mycket en replik på Pernilla Ströms hyllning av vinsten som drivkraft som ett stöd för Carin Jämtins krav på vinstbegränsningar. PS menade:

Och det är just privata vinstintressen som har fått skolor och andra offentliga verksamheter att lyfta sig i håret, ifrågasätta invanda mönster, ompröva och effektivisera.

Den som för ett ögonblick vågar lägga debattlusten åt sidan och tänka till om sakfrågan hinner också se ett annat perspektiv: läkaretikens, moralen i ett välfärdssamhälle, svåra prioriteringar och ett sätt att få behov, efterfrågan och tillgängliga resurser att balansera. Om detta har t.ex PC Jersild skrivit.

Det mest extrema exemplet är förstås USA där kanske 15 procent av BNP används till vården (Sverige 8-10%) samtidigt som nästan 50 miljoner människor står utanför vården. Vi har förstås avvägningar att göra i Sverige också. Ett exempel är förstås effekterna av Vårdval Stockholm.

Hur ser vi på det förebyggande arbetet, högt i prioriteringsordningen (enligt riksdagen) men kanske en vård som produceras men inte direkt efterfrågas? Men som är hälsomässig och ekonomiskt lönsam investering.

Hur avvägs resurser till den hemlöse med många sjukdomar jämfört med den välavlönade mannen från Danderyd som genom kontakter med vårdgarantikansliet får något av en förtur till vård? Vad gör vi åt att vården i vissa fall överproducerar på grund av efterfrågan, men som inte har någon medicinsk nytta? (exempelvis överkonsumtion av läkemedel eller så kallad inopportun screening) Och hur ser vi på att vårdens resurser ínte aktivt styrs geografiskt till områden där sjukligheten är högre utan i stället koncentreras till friskare stadsdelar med större möjligheter till "konsumtion" av vård?

Göran Rosenberg tycker sig se en

förskjutning av vårdens resurser och inriktning från allmänvård till specialistvård, från vård som relation till vård som vara, från behov som prioriteringsprincip till efterfrågan.

Att kasta sig över Rosenbergs artikel i iver att försvara vinster som drivkraft i sjukvården kanske är en bedrift som ger stjärna i någon retorikutbildning. Men på ett område som handlar om liv och död, om avvägningar, om begränsningar och om behov som finns men som inte möts och tvärtom är det inte till någon större hjälp. Risken är att man slänger sig över potentiella patienter med fullständigt fel syften.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, vård, sjukvård, göran rosenberg, carin jämtin, pernilla ström, vårdval, vårdval stockholm, filippa reinfeldt

Bortglömda S-beslut om vinster i välfärden?

Det krävs inte särskilt mycket sökande innan man ser raden av inlägg fortsätta strömma. Just friskolor och vinster verkar locka till diskussion. Senast har Sjölander utvecklat en läsvärd analys. Jag har försökt det där "mitt-emellan" som är så förödande för den som vill citeras på DN eller noteras av andra bloggar. Att väga för och nackdelar, att peka på både och är ingen medial eller bloggosfärupphetsande strategi. Antingen eller är bäst.

Jag fortsätter ändå min misslyckade strategiska väg med "både-och"-inlägg och försök till balans. Jag gör det därför att det är viktigt för svenska elever och den svenska skolan. Där tycker jag framför allt att mer utrymme behövs för att prata kvalitet, mål och drömmar med skolan. Men också problemlösningar: Hur kan vi bryta den ibland benfasta segregationen som sätter några elever utanför?

I går skrev jag om Expressen som visade siffror från skolverket. Grovt. Enkelt. Angreppsbart. Men ändå med en del tecken på att något annat än huvudmannaskap tycks påverka hur bra skolan är för eleverna.

Jag vill, inte minst när det handlar om vården, ha en diskussion om vinster. De erfarenheter som gör att jag tycker det är viktigt handlar kanske egentligen om mindre lyckade upphandlingar, inte på ersättningssystem som politiken trots allt bestämmer. Men att hävda att en diskussion är onödig om detta är inte att ta ansvar för hur skattepengar användas. Oavsett vad sen en analys av eventuella "övervinster" kommer fram till.

Därför har jag tyckt att "vinstbegränsning" som Jämtin skrev skulle diskuteras med sina för och nackdelar. Jag tror också att branschens företrädare borde delta i den diskussionen sansat och berätta om sin vardag. Det är kanske inte alltid som guldkantat att vara skol-VD som man ibland tycks tro. Men berätta det i saklig diskussion för det handlar om våra gemensamma pengar och hur vi ska betala för alla de behov som ska mötas.

Det jag, för att uttrycka det milt, känner mindre sympati för, är när en åsikt slås ner med argument som "du är inte riktig sosse" eller liknande. Det är en ovärdig debattnivå. Men här kan fakta också vara viktiga. För den socialdemokrat som har basen i Stockholms län finns färska beslut att stödja sig på. S-kongressen i länet beslutade i våras om sin syn på vinster.

En motion från Järfälla behandlades. Förslaget var att partidistriktet skulle stödja kravet att "forma ett system som hindrar vinstutdelning i friskolor" Det avslogs av kongressen. Beslutet innebar också att partidistriktet vill att "vi ska återuppta arbetet med att införa ett system med non-profit skolor". Dessutom bestämde man sig för att "ge riksdagsgruppen i uppdrag att se över hur kommunerna kan få ett ökat inflytande vid etablering av friskolor.

Bär du det socialdemokratiska partimedlemskapet inom Stockholms läns gränser så kan ingen påstå att vinster i välfärden ska fördömas som alltings stora katastrof. S-kongressen i det partidistriktet har avfärdat den linjen.

Reinfeldt sommartalar på lördag och helgen efter samlas moderater till arbetsstämma. De kommer säkert att besluta som partistyrelsen föreslår:

Vi vill se en ökad mångfald i vården men en viss driftsform har inget egenvärde. Den som kan ge bästa möjliga vård ska också få förtroende att utföra arbetet, oavsett om det är en privat eller en offentlig aktör.

Från deras sida har det många gånger varit tomt prat. I verkligheten har privatiseringar sjösatts av rent ideologiska skäl, inget annat. Vi har all anledning att ha samma sunda inställning med en viktig komplettering: huvudmannaskapet "privat" måste ha samma krav som "huvudmannaskapet" kommunal. Inte "glassigare", etablering där de lätta pengarna och friska patienterna finns. Samma krav.

Jag kan försvara vinster, också i privata skolföretag och vårdföretag där den används för att fortsätta utveckla verksamheten. Finns inte det utrymmet riskeras elevernas kvalitet i undervisningen. Men frågan är hur vi resonerar om överskottet växer samtidigt som "Kalle", "Pelle" och "Stina" i skolan intill , av samma kassakista borde få det särskilda stöd de behöver men inte får det av "resursbrist"?

När skattepengar däremot börjar fly över till utlandsregistrerade finansbolag och stora placerare samtidigt som vi inte möter alla elevers behov, då blir jag mer än tveksam. Även om det råkar vara gamla löntagarfondspengar.

Läs mer: Helle Klein, Robert Noord,

Intressant?Läs även andra bloggares åsikter om politik, friskolor, socialdemokraterna, vinster, carin jämtin, skola, välfärd, sjukvård,