Strategin var nog att jobben, miljön och sjukvården skulle lyfta den moderata kampanjen. Siktet kanske mot valet 2010 i Sverige, där ett delmål handlar om framgång den 7 juni. Det kan inte vara lätt att vara moderat strateg och valledare: jobben kraschade i finanskrisens spår. Löften före valet -06 om fler jobb och färre i utanförskap vändes efter valet till massarbetslöshet och fler i utanförskap. I klimat och miljöpolitiken pratar partiet mycket mer gör mindre. Granskarna i Naturskyddsföreningen är inte nöjda med moderata insatser på miljöområdet. Inte alls konstigt när partiet vill lägga allt ansvar på alla andra utom sig själva.
Det tredje framgångsbenet skulle vara sjukvården. Fri patientrörlighet i EU lyftes fram som valvinnande reform. Redan starten var svag: moderaterna har svagare förtroende i sjukvårdsfrågor än socialdemokraterna. En del beror på att (m) ju väljer sänkta skatter före mer resurser till sjukvården. Bara i Stockholms län har man därför dragit bort 700 miljoner som skulle kunna använts till att korta vårdköer. För att travestera Olof Palme: "Inte konstigt att väljarna flyr Eder".
Löftet om köfri vård har inte nåtts. Fortfarande står tusentals i Stockholms vårdköer. Vårdvalet som ses som nästa religiös reform av moderaterna gav mer vård till områden där den redan var väl utbyggd. Nu verkar man ha gett upp på hemmaplan. I stället ska EU se till att patienter får den vård som politikerna i Sverige egentligen borde ha tagit ansvar för.
Rätten till vård efter behov står i lagen. Alla partier är överens om att vård ska kunna ges i andra länder för den som så behöver. Den stora skillnaden är att moderaterna och alliansen tycker att det är okey med ett system där den som har råd att betala egna pengar går före.
Mona Sahlin var tydlig i partiledardebatten. I en replik till Maud Olofssons (nu ganska tröttsamma) påhopp på Mona svarade hon följande om patientrörligheten:
Maud Olofsson, tror jag inte att det finns någon här i kammaren, inte jag i alla fall, som är emot att man ska kunna både söka och få vård i Europa. Det som skiljer oss åt är att jag inte tror att det är Brysselbyråkrater utan snarare landstingsvalda politiker i Sverige som tillsammans med professionen här måste vara med och ge ett förhandsbesked.Om du verkligen menar allvar, Maud Olofsson, med att man nu ska stå upp och kämpa för vården och kvaliteten säger jag: Ge då resurser till landstingen, både borgerligt styrda och socialdemokratiskt styrda, så att inte ännu fler i vårdpersonalen blir uppsagda! Det är en betydligt bättre väg för att garantera
vården.
Tyvärr för moderata Svenska dagbladet har nu alla tre bärande ben på den moderata valstrategin rasat ihop. Jobben, miljön och sjukvården är nu frågor som borde vara frågor som M-företrädare helst inte pratar om. Det är naturligtvis inte möjligt eftersom det är just de frågorna som väljarna tycker är viktigast när de avgör sitt val av parti.
Åsa Westlund och Ylva Johansson utvecklar S syn på frågan om patientrörlighet bl.a. här.
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, eu-val, eu, åsa westlund, sjukvård, patientrörlighet, jobbävning, fredrik reinfeldt, moderaterna
Åsa Westlund och Ylva Johansson utvecklar S syn på frågan om patientrörlighet bl.a. här.
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, eu-val, eu, åsa westlund, sjukvård, patientrörlighet, jobbävning, fredrik reinfeldt, moderaterna
