Nya, dolda makthavare?

I dagens SvD avslöjas att en upphandling av mat till patienterna i Stockholms sjukvård har gjorts av tjänstemännen själva. Politikerna som har ansvaret har lämnats utanför beslutsprocessen. Jag förstår om folk reagerar. Hur ska väljarna kunna ställa sina förtroendevalda till svars, utkräva ansvar, om politiken inte varit inblandad?

I SvD citeras landstingets chefsjurist som har ringt upp tidningen i stället för folkpartiets Maria Wallhager som är politiskt ansvarig:

–Det finns inget beslut som säger att utskottet gjort någonting. Det innebär att något politiskt beslut inte fattats i utskottet. Jag kan inte tolka det på något annat vis, säger hon.

Enligt Anne Rundquist har tjänstemän på upphandlingsavdelningen fattat beslut om att starta upphandlingen

Nu är det inom landstinget inte alltid självklart att politiken är med och fattar beslut. Det händer att vårdenheter läggs ner eller flyttar därför att någon ledande doktor eller professor tycker så. Så var det med den öppna psykiatrimottagningen i Skogås som flyttade till Flemingsberg. Samtidigt som politikerna i den södra sjukvårdsstyrelsen var eniga om att mer beslutsunderlag behövdes.

Som jag tidigare har bloggat om så finns det också en kultur som på något sätt utesluter politiken. Den skulle i andra sammanhang vara helt orimlig och oacceptabel. Idag kan man som politiker i en stor sjukvårdsstyrelse få höra att man i bästa fall ska få information om tänkta budgetdirektiv eller om budgetförslag.

Det mesta av landstingets "demokratiska underskott" handlar nog om att sjukvårdsorganisationen är så gigantisk att man som förtroendevald inte har en chans att sätta sig in i alla delar. Det ökar tjänstemannamakten. Till en del ligger förklaringen i den uppdelning mellan beställare och en allt mindre utförardel som finns. Det som matupphandlingen visar är att en ny "maktelit" har växt fram: de som sköter upphandlingar.

Oavsett detta, hur man än vänder och vrider på saken, så är politikerna ansvariga inför väljarna. Det innebär att politiken måste organisera sig så att inflytandet och möjligheten att ta ansvar faktiskt finns. Idag accepteras en mycket svag politisk styrning där exempelvis de ganska stora sjukvårdsstyrelserna (3 i länet) mer eller mindre är rådgivande åt utskott på tre personer! Kanske ökar matskandalen också Maria Wallhagers och den borgerliga ledningens insikt om att demokratisk styrning och politikens inflytande faktiskt är ganska viktigt. Tar man inte, eller får man inte, ta det politiska ansvaret så blir både media och väljare förbannade.

Bloggar: här,
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, stockholms läns landsting, upphandlingar, sjukvård