fredag 1 maj 2009

Första maj - ett styrkebesked av arbetarrörelsen

Först: Den som hävdar att första maj firandet i Stockholm visade upp en bred folklig vrede har inte varit där. Den som hävdar att det var få deltagare vet heller inte var vederbörande talar om. Första maj blev ett rejält styrkebesked från arbetarrörelsen. Jag var där! Enskilt plakat i Sumpan som protest såg jag: det var tydligen en aktiv folkpartist.

"Kör hårt”, uppmanade jag Wanja med en varm kram när vi någon timme före talet stötte ihop på Folkets Hus i Sumpan. Hon gjorde det. Med värme och känsla, kombinerad med kraftfullhet och revanschlust. Talet, som hölls framför en ”Jobben först”-banderoll, var väl som ett första maj-tal förväntas vara. Internationell utblick om hur viktig Första maj är som manifestation för det som i Sverige är så självklart: rätten till demokrati och fred.

Andra avsnitt var europapolitik, kritik mot de borgare som styr och en hel del om vad arbetarrörelsen vill. Ja, just arbetarrörelsen. Just första maj blir talet om att riva bryggan mellan socialdemokratin och fackföreningsrörelsen så uppenbart dumt och behovet så synliggjort. Det handlar kanske något om historisk nostalgi, att facket bildade partiet och tvärt om. Men grunden handlar om den gemensamma värdegrunden och de gemensamma målen. Historien berättar om ett gott resultat av det. Inte konstigt att en del ser ett ”opolitiskt LO” som en väg att stärka sin egen position.

22 skillnader mellan borgare och socialdemkrater var en viktig del i talet.
En kort kommentar i inledningen om AMF-kritiken där Wanja menade att det är bättre att rätta till begångna fel än stiga åt sidan. Samtidigt påminde hon om de som andra avsikter med kritiken. Facket ska ut från inflytande.

Den som tror att Svenskt näringsliv eller börsbolag slår vakt om löntagarnas intressen bättre än LO och Wanja Lundby-Wedin har ett rejält jobb framför sig att övertyga mig. Det har spekulerats i ett krisens första maj, Wanja och Monas svårast tal. Belackarna fick gruvligt fel. Stämningen, kamratskapen och talen fulla av värderingar och styrka ger gott mod åt kommande valrörelser.

Läs mer: DN1, DN om Monas tal. Svd om Monas tal.

Läs också Ewa Jansson, Magnus Ljungkvist, Robert Noord, Kristian Krassman, Jytte Guteland,

3 kommentarer:

John Apse sa...

Det är skamligt att se LO och S ihop i skön förening. Ett bevis på att vi har en bit kvar till full demokrati. Gör som i Danmark och separera parti och fack.

Anonym sa...

styrkebesked? det var mer folk pa Arlas arrangerade koslapp idag an de som gick i tagen. bara pa slappet i kungsbacka var det mer an 3000 personer. och jag skulle gissa att det sag likadant i resten av landet.

Peter Andersson sa...

John. Skamligt att det parti som bildade LO och den fackföreningsrörelse som bildade partiet samarbetar?? :) Håller knappast med dig. Insikten om att facklig-politisk samverkan behövs ökar varje dag med denna regering på plats.

Anonym: publicerar inte anonyma..men din jämförelse var lite kul. Missade tyvärr kosläppet i huddinge men gissar att det också var mer folk där än i tåget i huddinge. Det förtar inte vikten av första maj. 12.ooo på norra bantorget och svårt att komma in..ett första maj då det talades om kris. Det var mäktigt!

p

p