ens Brännpunkt finns ytterligare ett debattinlägg om satsningar på spår och vägar i Stockholmsregionen. En uppgörelse mellan Stockholms stad, landstinget och kommunerna i länet ska enligt alliansundertecknarna ge ännu en satsning som är "historisk". Visst är satsningarna utmärkta om de förverkligas. Det är mycket vägar och vad jag förstår mindre kollektivtrafik. Det är inga nya projekt utan mer en precisering av finansieringen. Finansieringen ja. De borgerliga toppolitikerna har nu hittat lösningar: Genom trängselskatt, landstingets investeringar, vägavgifter samt kommunal och privat medfinansiering är regionen beredd att bidra med halva kostnaden när staten bidrar med den andra halvan av investeringarna.Den som har genomlidit dessa partiers tidigare skrämselkampanj mot trängselskatter blir naturligtvis förvånad att detta nu är självklarheter. De skriver inte "höja" skatten utan att den ska justeras så att den följer inflationen. Man förstår försiktigheten. Sten Nordin själv uttryckte sin syn på trängselskatter i ekot:
Att det här inte har löst Stockholms trafikproblem, utan vi har fått en ny Stockholmsskatt, en ny pålaga, och när det kommer till kritan så visar det sig att vi har köerna kvarDet är inte trängselskatterna som är det allvarliga. Det är snarare en positiv anpassning även om det bör betecknas som ett av de mer bastanta valsveken. Att de borgerliga i Stockholm nu skryter över att stockholmarna ska bära hälften av investeringskostnaderna i det som borde varar statens huvudansvar upprör säkert en och annan. Det är en viktig princip att staten svarar för detta. Men det är mer än principer.
För Huddinge kommuns del innebär det ett "erbjudande" om att hosta upp en halv miljard för Södertörnsleden. Hur man en vänder och vrider på kalkylen så innebär det i slutändan att pengar som borde gå till välfärden i kommunen måste finansiera vägar. Det är också en trippelbeskattning av regionens invånare som får betala infrastruktur med både statlig skatt, kommunalskatt och trängselavgifter.
De styrande borgarpartierna lovar 60.000 nya bostäder i och med satsningen på infrastruktur. Det är bostäder som behövs! Bostadsbristen är skriande i regionen bland annat därför att man har dragit ner på ambitionerna att bygga. Här får man bli tydligare! Var ska dessa byggas? Är det blandade upplåtelseformer? Till när lovar man de 60.000? Bostadsbyggandet av exempelvis hyresrätter har kraschat därför för samma regering har dragit undan förutsättningarna för byggandet. Man förväntar sig att löftet nu följs upp i kommunerna som ska sköta förverkligandet av alla planer. Vi ser verkligen fram emot konkreta förslag.
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, alliansen, stockholm, kollektivtrafik, trängselskatter, vägar, infrastruktur, bostäder, byggande
1 kommentar:
Boendet är centralt för alla människor och boendeformerna som passar den enskilda människan är olika över en livscykel. Så här i deklarationstider funderar jag på om vi i S inte borde räkna ner reavinstgrundande belopp vid förändrat boende efter hur konsumentpriset förändrats över den tid som bostaden ägts. Det skulle säkert uppskattas av många pensionärer som efter 30 år sålt radhus eller villa för att flytta till en modern men dyr bostadsrättslägenhet där de hoppas kunna leva så länge som möjligt. Varför ska människor som inte använder bostadsbyte i spekulationssyfte hårdbeskattas som om de vore spekulanter? Jag är övertygad om att fler människor genom sådan en förändring gärna betalar en ny skälig reavinstskatt direkt och inte begär uppskov som nu är standard. På så sätt tillförs statskassan kapital nu och inte om först om 30 år.
Borg har infört en märklig beskattning av reavinstuppskovet. Man betalar en procentuell avgift inte som någon ränta på den obetalda skatten utan som ränta på det belopp skatten ska beräknas efter. Taskspeleri.
Skicka en kommentar