Ett Första maj-tal med samhällskritk och framtidsdrömmar

För trettio år sen vaknade jag den första maj med en särskilt kännbar nervositet. Jag hade ägnat timmar till finputsningar. Orden var vägda på guldvåg, i alla fall med mina dåvarande referensramar. Sverige var i djup kris. Massarbetslöshet och utslagning av människor och viktiga industrisektorer kännetecknade Sverige. Resultat av en internationell svacka, ja. Men också en föjd av den första borgerliga regeringen som inte höll ordning på statsfinanserna, som sänkte skatter man inte hade råd med och som bara satte in passiva och otillräckliga åtgärder mot krisen. Då också. Statsministern hette Ola Ullsten. (!)

Jag skummar igenom mitt allra första Första maj-tal. Till min stora förvåning säger jag knappt ett ord om regeringen. Jag minns varför. Det var en svag och skadeskjuten minoritetsregering med bara folkpartister som styrde Sverige. Det var ingen motståndare. Därför är det SAF, Svenska arbetsgivareföreningen, som står i skottlinjen. Mycket beroende på att man själv fungerade som ett politiskt parti i opinionsbildandet.

En del i talet är för dagens (flesta) SSU:are ganska omöjligt att säga. Mycket handlar om kritik av det ekonomiska systemet som utesluter löntagarna från inflytande. Men också kritik mot att samhället tillåter företag att härja fritt. I stället, menade jag tydligen:

..måste vi få en demokratisk planering av ekonomin. Ett exempel är att samhället måste få avgöra industriernas placering och ställa krav på företag som får samhällsstöd.

Yes! Offensiv och radikal redan som 16-åring. Men också framåtblickande: När arbetslösheten slår till och strukturomvandlingar för att jobb försvinner måste vi göra annat:

...måste vi ha en alternativ produktion..I framtiden kan vi ligga före i tillverkning av kollektivtrafiksystem, medicinsk teknik, miljövårdsteknik, alternativa energisystem, läromedel (!) osv.

Därför måste vi våga planera, styra och satsa långsiktigt. Det kräver hushållning och stopp för kortsiktiga vinstintressen

Första maj 2009 är samma läge men annan stämning. I massarbetslöshetens och krisens Sverige lämnas den borgerliga regeringen fredad från kritik och granskning. Bonusar står i stället i fokus. Den tidning som självklart lästes av mig som ung och radikal går nästan främst i drevet mot arbetarrörelsen. Idag med ett eget "första maj-tal" med krav på ett så kallat partipolitiskt obundet LO". Traditionellt starka fackliga organisationer som tydligen helst ser Fredrik Reinfeldt som fortsatt statsminister: för dem verkar första maj inte vara tid för demonstration mot samhällsbrister och mot de som har makten utan i stället gnäll på arbetarrörelsens företrädare. Jo, hej och hå.

Jag hoppas att de hundratals första maj-talare och tiotusentals demonstranter som möts idag både ger stark samhällskritik och siktar mot framtiden. Redan första majmärket berättar om huvudbudskapet: Jobben först. Men mer än så krävs för att visa att socialdemokratin faktiskt har ett vägval för Sverige och för Europa som skiljer sig kraftigt från de moderater som har makten i Sverige. Sverige och Europa kan inte bara bättre. Sverige och Europa behöver rättvisa om allas rätt till framgång i livet ska bli verklighet, om orättvisorna ska kunna brytas.
Dröm högt och framåt! Säg ifrån om de växande klyftorna! Precis som jag själv gjorde en maj-dag för nu ganska länge sen. Nu drar jag till Sumpan för att lyssna till Wanja. Sen till Norra bantorget för att lyssna till...Wanja. Det är arbetarrörelsens dag i dag.

Läs också: Jan-Emanuel som talar på Norrtäljeanstalten.
Om du inte kan gå ut: Demonstrera på nätet med kommunal.
Andra bloggare: Peter Weiderud, Nisha Besara, Alliansfritt Sverige, Bengt Silfverstrand, Andreas Sjölander, Veronica Palm,

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, första maj, mona sahlin, socialdemokraterna, 1 maj