När deltar medierna i granskningen av makten?

För att vara tydlig: det här inlägget handlar inte om mediernas artiklar om "kris" i S eller om liknande rubriker om (S) partiordförande. Det är allvarligare än så. Det är tänkt som ett inlägg i en debatt som måste föras men där huvudaktörerna själva håller knäpp tyst: hur sköts granskningen av makten i Sverige?

För att vara ärligt så börjar jag tröttna på att hacka på medier. Det borde inte heller behövas. Det är politik som intresserar mig och politik som jag vill diskutera. Ändå kan jag inte låta bli. Det beror naturligtvis på mediernas enorma makt: att avsätta ministrar, att göra riksdagsparti av clowner, att få opinionen att svänga, att sätta dagordningen för samhällsdebatten. Den senaste tiden har medierna - i stort sätt som ett grått kollektiv - valt att rikta udden mot socialdemokratin och Mona Sahlin. Om detta har jag bloggat mycket. (bla här).

Här finns en journalistikens ständiga stoppreplik: "Sossar.." alternativt "politiker.." ska alltid skylla på medierna". Men stopp: Borde det inte gå att föra en konstruktiv diskussion också om mediernas arbete? Jag menar utanför pressklubbarna. Inför öppen ridå.

Att Socialdemokratin granskas är kanske inte det riktigt allvarliga. Det allvarliga är att makten inte granskas. Det är nu moderaterna och deras alliansregering. Det är moderater i kommuner och landsting.
Läser att Alexandra Einerstam har publicerat ett inlägg på Svt Forum. Precis som jag har hon också tröttnat på frånvaron av medierna när det gäller att granskar de som styr. Förstår att inlägget baseras på ett tidigare blogginlägg om samma sak. Så sent som i morse ett exempel på Brännpunkt där frånvaro av granskning av statsministern och Tibbleskandalen i Täby. Bengt har ett annat exempel. Karin skrev om den skeva första maj-bilden. Exemplen kan mångdubbleras!
I inlägget skriver Alexandra bl.a:

"Medierna ska ägna sig åt kritisk granskning av makten, men istället har media blivit något av en anslagstavla för den borgerliga regeringen."

"visst ska Mona Sahlin, i sin egenskap av oppositionsledare, granskas, men jag saknar granskning och kritik av den Moderatstyrda regeringen.

"Jag kan förstå att det var lättare innan valet 2006 att vara borgerlig ledarskribent, eftersom de då befann sig i opposition. Det är betydligt svårare att kritiskt granska den Moderatstyrda regeringen om man är ledarskribent på Svenska Dagbladet eller Dagens Nyheter"

Frågan är hur demokratin påverkas: av någon outgrundlig anledning avstår de ledande medierna från att granska makten. Någon sa att det räcker att åka utanför Stockholms läns gränser för att få en mer nyanserad bild. Kanske sitter Stockholmsjournalisterna alltför mycket i knä på den makt de borde granska. Kanske sköter andra - längre bort från Rosenbad - sitt granskningsarbete bättre. Alexandra avslutar, och jag instämmer helhjärtat:

Jag anser att media missköter den rollen. När ska media komma ut ur oppositionsgarderoben?

Bo Widergren tar upp samma tema i ett inlägg.
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, medier, journalistik, mediekritik, fredrik reinfeldt, regeringen, alliansen,