I morgon träffas landstingsfullmäktige igen. Det blir mycket trafik. När det gäller sjukvården finns bl.a. en interpellation som är bordlagd från förra gången. Dag Larsson ställer frågor om vårdvalets effekter. Hur ser fördelningen ut av vårdens resurser? Vad det medvetet man satte ersättningen för läkarbesök högt för att fokusera allt på doktorer och mindre på andra personalgrupper? Frågor som dessa och andra ska debatteras.Jag läser Filippa Reinfeldts svar. Det är samma retorik som många gånger tidigare. För drygt ett år sedan, den 9 mars 2008, skrev Filippa Reinfeldt i Svd. Vårdvalet hade sjösatts i panik trots invändningar från oppositionen, personalen och trots råd från egna partivänner i andra landsting som arbetat med frågan i politisk bredd och med tillräcklig tid att tänka till.
I Stockholm skulle "reformen" ta snabbfilen. Det var stora löften som utställdes till Stockholmarna. I SvD-artikeln skrev Filippa Reinfeldt:
Bara under 2008 beräknas 40 nya vårdcentraler öppna, varav 26 i förorter eller kranskommuner
Ett år senare skriver Filippa Reinfeldt ett interpellationsvar. Vårdvalets storhet beskrivs nu bla:
Det är nu 27 fler husläkarmottagningar än innan Vårdvalet startade
Det kan betecknas som en ganska rejäl felbedömning. Hur många som blir kvar är väl svårt att veta. Nyligen visade det sig att hälften av alla nystartade riskerade konkurs. Hälsokällan i Södertälje har redan konkat. Undrar om Filippa har räknat bort den ur siffran 27, som för en månad sen var 23?
Den som också kontrollerar den geografiska fördelningen av dessa nya ser att det är en närapå total koncentration till innerstaden. Jag själv bor i Huddinge kommun, länets största kommun efter Stockholm. Hit har ingen nyetablering anlänt, trots tidigare utsagor. Och ökningen av vårdcentraler och besök kan naturligtvis inte kopplas bort ifrån att länet under 2008 slog rekord i antal nya invånare, +31 747.
Vårdvalet sägs har förbättrat tillgängligheten, minskat klagomålen. Det är naturligtvis positivt om det hade varit så. Rätt är att siffrorna stadigt blir bättre. Den som läser mitt blogginlägg från tidigare i vår vet att det inte har ett dugg med vårdval Stockholm att göra. Den utvecklingen har pågått ett antal år. Inte minst under den förra fyraårsperioden när stort fokus sattes på tillgängligheten till vården.
Det värsta är ändå att Vårdvalet bygger på så totalt felaktiga grunder. Inte på behoven av vård efter den eller de diagnoser man har. Läs om Elisabeth Svensson, chef på Vårby vårdcentral här. Hon ger en talande bild av hur snett vårdvalet slår om man ser till behov. De som har flera sjukdomar är de stora förlorarna. Korta, snabba besök utan större behandlingsinsatser som ger många "pinnar" är vårdcentralens dröm och ibland rena överlevnadsfrågan ekonomiskt. Läkare ska behandla, inte sjuksköterskor, för att få så mycket intäkter som möjligt. Snacka om felaktiga incitamentsstrukturer!'
Sjukvården är inte bara vårdvalsdebatt. Det handlar också om att minska de köer som fortfarande biter sig fast i Stockholm. Och som Dag Larsson så riktigt bloggade om: det talas om "satsningar på vården": Sanningen är som Dag skriver:
Anslagen för 2010 är så snålt räknade så att de inte ens räcker till för att betala de löneavtal för de anställda som man ingått. Anslagen för 2010 är så snålt räknade så att de inte ens räcker till för att betala de löneavtal för de anställda som man ingått.Det har sagt och kommer att sägas mycket mer om vårdvalet. Inte minst i morgon, gissar jag. Och framför allt: det måste bli en viktig fråga inför landstingsvalet 2010.
- Mina inlägg om vårdvalet här.
- Andra bloggare om Vårdvalet här och här.
- Socialdemokraternas och revisorernas olika rapporter om vårdvalet efter ett år här.
- Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, vårdval, vårdval Stockholm, Filippa Reinfeldt, Stockholms läns landsting, sjukvård
