Ett lysande Svd-exempel på behovet av mediala motvikter

Ibland talar "vänstern", eller för att vara mer precis det alldeles lysande bloggnätverket Netroots bloggare, om behovet av motvikter till det de kallar "högerns ekokammare" - den förening av hemliga donatorer, av svenskt näringsliv, tankesmedjor, regeringskansli, allianspartier, föreningar som Skattebetalarna och en del annat, som gemensamt jobbar för ett mer högerbetonat Sverige. En viktig del i denna mix av samhällsaktörer är också de 59 borgerliga ledarsidor som finns, varav 5 rikstäckande. Om detta arbete att vara en vänsterns motvikt och om andra mål med bloggandet har Netroots gett ut en hel bok.

Idag läser jag Svenska Dagbladets ledare och får direkt en bekräftelse på att hela tanken med att vara motvikt verkligen är viktig. Tidningen har läst en rapport från Stockholms Handelskammare om hur skatteutjämningen påverkar regionen negativt, och enligt rapporten betydligt mer än vad man tidigare har haft bilden av. Om detta skriver alltså SvD och i detta ligger inget märkligt. Det konstiga, som inte alls är konstigt, är att ledarsidan lyckas få in Håkan Juholts namn och till och med Karin Wanngård som knappt har hunnit presentera sig som ny ledare för (S) i Stockholm innan hon omnämns i det här sammanhanget. Och det ännu mer konstiga är att tidningen inte med ett ord nämner de som har makten i landet, de som har makten i landstinget eller de som har makten i Stockholm. Samma alliansgäng som nu har suttit på alla maktpositioner i fem år.

Mandatperioden 2002 till 2006 styrde de rödgröna landstinget och Sverige hade Göran Persson (S) som statsminister. Det var det senaste vi hörde av borgerliga politiker som hade synpunkter på utjämningen. När vi träffades i det landsting jag var då var ledamot i var det nära på vid varje sammanträde som moderaterna skallade ut över Kungsholmen: "Stockholm betalar fyra miljarder i utjämningsskatt". "Det socialdemokratiska regeringen brandskattar Stockolm". Underförstått var hela tiden att en alliansregering skulle göra om systemet och Stockholm vinna miljarder.

När man vann valet blev det som alltid i frågan om skatteutjämning. Ett par mindre justeringar på kostnadsutjämningen och/eller inkomstsidan. Drygt 300 miljoner plus men långt från den miljarder som Chris Heister ställt i utsikt att regionen skulle vinna med borgarstyre. Av något skäl skrev jag om det här i ett inlägg för nästan exakt ett år sedan.

Bakgrunden att de blir så här är att det i riksdagen och även i "kommunsverige" finns ett ganska kompakt stöd för en utjämning av både kostader och av intäkter mellan kommuner och regioner i Sverige. "Solidaritet" kanske man kan säga. Det finns stor anledning att hela tiden diskutera och granska hur detta påverkar exempelvis tillväxt och jobb. Att utjämna på ett sätt som sammantaget ger mindre resurser för "folkhushållet" är inte rimligt. Dessutom avgörs tillväxten av så oerhört mycket mer, exempelvis av bostadsbyggandet och infrastrukturinvesteringar där Stockholm idag tappar i utvecklingsfart.

Men det är själva sakfrågan. Med det här inlägget ville jag mest visa att SvD idag bekräftar behovet av en skarp motvikt.

Mer om tillväxt i Stockholm:  Emil Högberg.
Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, ekokammare, svenska dagbladet, utjämning, moderaterna, alliansen,

Svenska Dagbladet dyker igen

Den borgerliga och nära regeringen stående tidningen Svenska Dagbladet har under mycket lång tid haft ett tema i sina ledare som har upprepats med jämna mellanrum. Att nämna "kommunism", Lars Ohly och så avslut med en koppling till Mona Sahlin. Idag tar tidningens ledare ytterligare en djupdykning i dyn och skriver en ledare vars rubrik och text ska sprida bilden av Sahlin som en på något sätt försvarare av kommunismens brott mot mänsligheten. Inledningen talar om att det idag kl 12 är tid att bland annat

"sörja de miljoner som mördades och de ännu fler som ”bara” förlorade sina liv". Detta skulle enligt Svenska dagbladet få på något sätt ett stöd om än i form av ovilja att tala om det, av S ledare.


Ledaren är djupt undermålig och ovärdig en tidning som har någon form av krav på kvalitet och anständighet.
 
Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, val 2010, svenska dagbladet,

3 miljarder värdet för alliansen av mediernas positiva bilder

Alliansfritt Sverige tipsar om att Sven Elander har räknat på värdet av positiv media i tidningar för alliansens partier. Tre miljarder enligt Sven Elanders uppskattningar. Rapporten kan ses som ett svar på den inte alltför faktaspäckade rapporten från Carl B Hamilton (Fp) som för någon vecka sedan publicerade en berättelse om "facket stöd till (S)". En snabb koll med trötta ögon ger ändå bilden av en rapport från Elander som håller samma vetenskapliga nivå som Hamiltons. Jag skrev i morse ett inlägg om just den sneda fördelningen av "medial tyngd" mellan de politiska partierna i Sverige. Det är oerhört viktigt att debatten om demokratin och inte minst om mediernas roll i den går vidare.

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, val 2010, moderaterna, partistöd, carl b hamilton.

Littorins avgång - läxa till gammelmedierna?

Det är centerpartiets dag i Almedalen men trots det blir i alla fall förmiddagen ett helt annat fokus: Arbetsmarknadsminister Littorins avgång som verkar slagit ner som en bomb på alla ställen i Almedalen, helt oförberett. Oavsett anledningen är det ett dystert besked för alliansledaren Reinfeldt. Hela starten av mandatperioden präglades av ministeravhopp och det ser ut att sluta som det började. Men av helt andra skäl, om mediernas uppgifter nu är riktiga.

Littorin lär under den vårdnadstvist han har gått igenom ha utsatts för ett hårt, medialt tryck. Av SvD:s artikel får man veta:

Bland annat så har hans 16-åriga dotter och 14-årige son frågats ut om familjelivet. Littorin berättar om telefonsamtal från hans dotter, när han själv ligger på hjärtintensiven, om att hemmet har belägrats av reportrar.

En avgång av ett statsråd som ansvarar för den viktigate politiska frågan som sker ett par månader före ett val väcker förstås tankar. En är hur medier av olika slag den här gången har "frossat" i skandalstoff som anats bakom gardierna i Littorins bostad där företrädare för tredje statsmakten tydligen har legat med kameror och micar för att få ihop en story. För djävligt och förhoppningsvis  något som någon i det mediala Sverige tar som utgångspunkt för en etisk och moralisk debatt. Men journalistisk självkritik förefaller tyvärr vara omöjligt dessa tider.

Fler som bloggar:
- Alliansfritt,
- DN, Henrik Brors, Exp

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, sven-otto littorin, alliansen, media, journalistik, val 2010, fredrik reinfeldt

Unga - Framtid - Drömmar - och något om public service-TV

Jag skyller på Sveriges Television att jag här "halvbryter" ett "halvlöfte" till Fredric Kjellberg att inte kommentera opinionsmätningar fram till Almedalsveckan. SvT? Ja, gårdagens inslag i Aktuell kl 21 tillhör svensk public-service-TV:s lågvattenmärken. En halv aktuelltsändning ("typ") med något som bara verkade ha ett syfte: att "dissa" Mona Sahlin som person.

Att göra inslag om politik inför ett val är förstås självklart. Att berätta om och försöka ge förklaringar till olika partiers läge i opinionen lika självklart och viktig "folkupplysning". Det kan möjligen till och med finnas värde i att berätta om förtroenden eller dess motsats för partiledare. Men att en stor del av en nyhetssändning göra den här typen av inslag. Nej.

Vid sidan av egna journalistiska kommentarer hade Aktuellt också bjudit in en retorikexpert. Experten kunde berätta att Sahlin ser "nollställd ut", har ett kroppsspråk som visar "antipati" och att Sahlin har ett "släpigt  sätt att tala" vilket inte passar "den position och lön" som S-ledaren har.  Det långsamma talet hos Sahlin, säger experten, visar på att Sahlin underskattar lyssnares intellekt". Delvis gjordes analysen utifrån ett tidigare avsnitt av Agenda. (bilderna ovan)

Jag hoppas att de politiska partierna, också socialdemokratin, granskas före valdagen. Hur ser politiken ut för fler jobb? Vad vill man med skatterna? Blir ROT-avdraget kvar? Hur blir det med resurser till kommunerna? Och så vidare. Men jag jobbas ingen annan partiledare får den generösa tilldelning av Aktuellt-tid och format som "förärades" Mona Sahlin i går.

Just där kommer mitt brott mot halvlöftet till Fredric in. För det kan finnas skäl att som en motvikt till Aktuellt-eländet peka på dagens mätning som gäller de unga väljarna. Låt vara att (S) även i den mätningen ligger sex procentenheter under det mål som har satts för hela väljarkåren. Men stödet hos de unga väljarna är kraftigt. Alliansen är svag. Som professor Peter Esaiasson framhåller i artikeln:

det här resultatet är goda nyheter på lång sikt för de rödgröna. Det finns alltid en underliggande trend att man hänger kvar vid det man röstade på de allra första gångerna

Trots allt verkar ändå de väljare som borde vara mest inriktade på framtiden se en framtid också för socialdemokratin. Till skillnad från, som det verkar, Aktuelltredaktionen. Jag börjar komma över gårdagens  ilska. Att vinna unga väljare är sannerligen ingen dålig valrörelsestart.

Mer att läsa:
- Expressen,
- Folkpartiet som ser Karate kid som ett sätt att fånga unga väljare.
- Krassman om förklaringar tlll alliansens svaga läge: "Ser man ungdomsarbetslöshet som en synvilla så..."
-  Fredrik Axelsson som tror på möjligt samtalsklimat för att berätta berättelsen...
- Ann-Sofie Wågström om ett citat..
- Annarkia om plånboksfrågor som futtiga jämfört med jobb och välfärd.
- Kulturbloggen om picknick och politik..
- Roger Jönsson med bra förklaringar till de ungas stöd..
- Tokmoderaten revolterar...

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern 
Intressant  Läs även andra bloggares åsikter om politik, val 2010, opinionen, opinionsläget, alliansen, socialdemokraterna, mona sahlin, media, journalistik, Aktuellt, public service, retorik

Den gamle kommunisten Skytte bottnar igen

En stjärna i boken blir det till Kent Persson som hann före mig med sitt avståndstagande från den ton som präglar dagens krönika i SvD av Göran Skytte. Kent skriver:

SvD borde ta ett större ansvar för att städa bort den typen av retorik. Den förstör mer än vad den tillför. Ett annat sådant plumpt påhopp är ledarskribenten som angripen Sahlins kläder. Lägg ner.

För mig som oräknerligt antal gånger har fört fram liknande kritik mot SvD-ledarsidan är det skönt att se också aktiva moderata företrädare som tar avstånd från eländesjournalistiken. Den här gånger tar Göran Skytte sikte på Maria Wetterstrands CV och spyr sen galla över henne som person. Uselt. Dåligt. Under en stor tidnings värdighet. Men frågan är om Skytte verkligen kör ett eget race eller om temat har inspirerats eller uppmuntrats i mer organiserade former. Att alliansen ser Miljöpartiet som första mål att slå ner för att kunna behålla makten har illustrerats flera gånger. Men gör man det är det politiken som ska debatteras. Inte usla personangrepp. När sätter Svenska Dagbladet och andra "prasselmedier" en stämpel "Ren journalistik" på sina artiklar?

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant?  Läs även andra bloggares åsikter om politik, svd, göran skytte, maria wetterstrand, ren bloggning, media, journalistik, val  2010, miljöpartiet

Snart börjar granskningen av makten. Eller?

[uppdaterad] Ekot har låtit Infopaq granska mediernas bild av de två huvudkandidaterna till statsministerposten, Sahlin och Reinfeldt. En är utmanare. Den sistnämnde är dagens makthavare. Föga förfånande visar sammanställningen att mediernas bild av Sahlin är negativ medan statsministern/moderatledaren Reinfeldt kommer undan med hälften av den negativa rapporteringen.

Nu är ju maktföhållandena det omvända. Ett val närmar sig och man kunde förväntat sig en mer kritisk granskning av hur regeringen har skött sitt uppdrag. Visst ska valet i september handla om framtid. Men det är också väljarnas tillfälle att "döma av" hur regeringen Reinfeldt har skött sig och i vilken grad de vallöften som ställdes ut 2006 har infriats.

Det borde gälla den fråga som så totalt blev Reinfeldtregeringens vinnarfråga, jobben. Här lovades "fler i jobb". Här lovades "färre i utanförskap". Det fanns inga reservationer till löftena eftersom Sverige vid valet 2006 var inne i en högkonjunktur. Sannolikt, är min egen tro, var Reinfeldt så övertygad om de egna teorierna att sänkta skatter ger fler jobb att han inte såg någon anledning till reservationer. Vi ser nu att det blev tvärt om. Så sent som i går kom rapporter om hur åtgärden arbetspraktik ger färre övergångar till fasta jobb. De stora problemen för unga på arbetsmarknaden fortsätter.

Expressen har under helgen berättat om Reinfeldts kritik av de rödgröna. Också här  får Sahlin "ta smällen" i det första och svara sen. Helle Klein skriver på Aftonbladets ledarsida om att svaren saknas från alliansen om sin egen framtid. Och hon tipsar om ett repotage i Fokus som sammanfattar alliansregeringens dominanter: "Reinfeldt sprider rädsla, Borg har för mycket makt, Schlingmann är ytlig. Och var är politiken?

Om detta borde medierna  berätta. Kanske också om de ökade klyftorna, de ofinansierade skattesänkningarna, effekter av de uteblivna resurserna till kommuner och landsting. Jag är inte helt säker på att den positiva bilden av Reinfeldt då hade varit så kraftig. Men ärligt talat har jag börjat tappa tron på att någon ansträngning kommer att göras från fler "prasselmediernas" sida att granska makthavarna som faktiskt har regeringsmakten. Det finns bara en förlorare på "gullandet" med Reinfeldt. Det är väljarna.

Uppdatering:
Tycker förstås att dagens mätning från Westander om förtroenden eller ej för jobbpolitiken ger mig rätt i det här inlägget. För mig (i alla fall) är det helt obegripligt att den klyfta mellan löften och resultat som moderaterna har presterar renderar i ett positivt utfall när väljarna dömer. Nu är det förstås valdagens betyg som är det viktiga...

Förtroenden för jobbpolitiken...
Moderaterna: 32 procent (23, 28, 24)
Socialdemokraterna: 27 procent (32, 35, 25)
Folkpartiet: 2 procent (4, 2, 5)
Vänsterpartiet: 2 procent (3, 4, 2)
Centerpartiet: 2 procent (1, 2, 3)
Miljöpartiet: 2 procent (1, 1, 2)
Kristdemokraterna: 0 procent (1, 0, 1)
Tveksam/vet ej: 31 procent (34, 28, 37

Fler bloggar:
- Roger Jönsson om liknande tema.
- Edvin Alam med kritik mot delar av jobbpolitiken.
- AB, Ex, DN om Westanders undersökning

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant ?   Läs även andra bloggares åsikter om politik, media, journalistik, second opinion, val 2010, valet 2010, arbetslöshet, regeringen, fredrik reinfeldt, mona sahlin,

Ulf Adelsohn, medier och en S-kandidat "ny medlem" i moderaterna

Johan Sjölander skriver ett inlägg som väcker min uppmärksamhet. Det visar sig inte främst handla om den nya "affär" som drabbat moderaterna om medlemsfusk. Som vanligt gissar jag att mediernas bild byggs upp för att på något sätt legitimera deras egna "nyhet". Med viss erfarenhet av partiarrangemang vågar jag därför säga att TV4:s uppgifter att den nya "medlemsaffären" har "skakat partiet" och att det är något som har varit "det dominerande ämnet" vid konferensen i Göteborg tillhör de vanliga överdrifterna. Jag tror faktiskt att moderaterna pratade avsevärt mycket mer politik än en nyhet i TV4. Inte minst pratades säkert skatter.

Mitt i detta gör den förre moderatledaren Adelsohn något som känns mer angeläget att lyfta till diskussion. Utan vetskap om att fyrans kamera rullar talar Ulf Adelsohn om för reporten att nyhetskanalen kommer att få "så mycket problem med ditt program". Den då intresserade reporten får inget svar utan bara orden "Det får du se" som svar.

Rent allmänt - och av någon anledning - verkar det finnas behov för en del att gå på djupet med hur man förhåller sig till medierna. Jag skrev om detta efter riksdagens motionstid där bl.a. två motionärer tog upp något som tyder på en önskan att "styra upp" så saker blir "korrekta". Även moderatledaren Reinfeldt har, menar jag, gått över gränser, dels i att påstå att medias redaktioner styrs av Socialdemokrater som "ringer runt", dels i den förra "affären" med medlemsfusk. I stället för svar på frågor vände sig Reinfeldt intervjun till en uppläxning och analys av hur medierna ställde frågor.

Gåragens utfall från Adelsohn behöver uppmärksammas. Helt enkelt därför att hot mot mediernas förträdare inte är acceptablelt. Hur snett de än råkar hamna i nyhetsförmedlingen. Och av en annan anledning, även om det gäller att vara försiktig med att blanda in privata relationer i sammanhang som detta: Men att Adelsohn faktiskt är gift med det statsråd som är ansvarig för mediapolitiken än så länge ÄR utan tvivel något som gör uppmärksamheten viktig.

Toralf Blomberg - ny moderat medlem?
Nyligen var en av Solnasossarnas valdistriktsledare här. Toralf Blomberg. För några år sedan aktiv moderat i Värmdö. Sedan en tid övertygad socialdemokrat och kandidat för (S) till kommunfullmäktige. Förra veckan lär Expressen i papperstidningen har intervjuat TB. (ej på nätet) Då var han rejält förbannad därför att han hade fått inbjudan till moderaterna i riksdagen som "ny medlem". En vecka senare är han åter förbannad: nu har Moderaterna i Solna hälsat honom välkommen som medlem. Jag kan berätta att Toralf Blomberg är förbannad. Mitt i eländet får man väl utgå från att det mer är medlemsregistersoppa än medvetet agerande från moderaternas sida.

Moderaterna har som bekant börjat sno socialdemokratisk retorik: Senast ordet "alla". Förra veckan sloganen "det ska ha löna sig att HA arbetat". Begreppet "rättvisa" och "full sysselsättning". Det må vara. Men att de i Solna börjar sno våra kandidater till fullmäktige är inte ok!!

Mer läsning:
- Alliansfritt

Kolla bloggar via NetRoots och Politometern
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, moderaterna, ulf adelsohn, medlemsfusk, medier, journalistik

Prasselmedier får tydligen skriva vilket skit som helst

Jag hann inte fullfölja traditionen i går med inlägg om aktuella opinionsmätningar. Det finns anledning att påminna om läget. "Fortsatt ledning för de rödgröna". I går enligt Demoskop. Det finns trots det saker som inte handlar om politiken som gör att det skulle gå att förklara en ledning för "borgarna". Nej, jag tänker inte på politiken utan på den mediala bilden som ges. Ofta är den möjligen i närheten av sanningen men det finns trista undantag.

Expressen är ett sådant. I går med Marie Söderqvists fullständigt ogrundade inlägg som egentligen är sämre än ett partiflygblad. Hon skriver om en "kris i det rödgröna samarbetet" och dras den befängda slutsatsen:

Det finns inget som förenar dessa tre partiet förutom viljan att styra landet. Och bara maktanspråk är sällan en bra grund för att bygga gemensam politik.

Samma tidning har också en blogg. Man skrev bland annat om Mona Sahlins presentation av talespersoner. Expressenbloggen tycker att

Thomas Bodström – lika seriös som sockervadd.
Sven-Erik Österberg – svensk politiks egen Mr Noboby.
Carin Jämtin – har gjort en slät figur som oppositionsledare i Stockholm.
Leif Pagrotsky – mera känd för barhäng och vimmel än för politik numera..

Exempellistann kan förstås göras mycket längre. Ett sådant såg jag häromdagen. En karikatyr, som förstås är en speciell form av politiska inlägg, handlade om Sahlin och smink. Må så vara  att det är karikatyrens och satirens rätt att jobba med de bilderna. Men DN gjorde fet rubrik på webben. Sahlins mascara blev tung nyhetsrubrik. Så uselt.

Johan Westerholm drömmer om en ren valrörelse. Jag själv har insett att det är viktigt att själv försöka bidra till en ren bloggdebatt. Därför har jag, med erkännande om tidigare övertramp i  fetstil, deklarerat min blogg med märket "Ren bloggning". Andra, som Annika, har markerat samma önskan. AB nämner fler:

Mary XJ, Kent Persson, Farmor Gun i Norrtälje, Erik Laakso, Emma Opassande och Johan Westerholm är några av de som de senaste dagarna tagit upp hur nätet på många sätt är ett mer generöst ställe att vara på.

Krassman deklarerade sin blogg som fri från personfixering. Martin Moberg tog upp vem som granskar granskarna. Thomas Hartman berörde frågan om "gammelmediernas" sätt att jobba. Frågan är om de stora tidningarna kommer att hänga på bloggosfärens initiativ? Ser du några tecken på det - skicka gärna en kommentar med länk till mig. Jag väntar ivrigt på deras upprensning.

Kolla bloggar via NetRoots och Politometern
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, medier, bloggosfären, sociala medier, val 2010, valet 2010, ren bloggning,

Händelser i politikens skuggdränkta bakgårdar - Eller en trist mediabild?

För många av oss "idealister" är politik något positivt. Vilket samhälle vill vi ha? Vilka är målen? Vilka vägar står tillbuds för att nå dit? Vad är det för konkreta saker som måste göras för att nå målen? Politik är debatter och väljarkontakt. Politik är dessutom ett "vardagsslit" med inläsning av papper för att kunna fatta bra beslut. Ofta blir den mediala bilden av "politik" något helt annat. De så kallade spelfrågorna tar över. Oftast menar jag mer av mediernas egen syn på sig själva och sin egen roll. Ibland säkert med ett visst syfte.

Ett bra exempel är tidningen Expressen som också utanför ledarplats har ägnat år till "utstämpling" av Mona Sahlin. När tidningen nu berättar om partiledarmätningar fullföljs linjen konsekvent. Negativ rapportering av Sahlin. Det försök till att ifrågasätta de uppblåsta förtroendesiffrorna för Reinfeldt som Ekot igår försökte syna, görs inte av Expressen. Just det avsnittet i Ekot som bland annat handlade om Reinfeldts "hantering" av Karl Sigfrid i FRA-frågan citeras förstås inte.

Spelteorierna flödar från Expressenredaktionen. Man har också hittat ännu en spricka mellan moderaterna och övriga allianspartier. De gillar inte att Reinfeldt nu försöker ta trygghetstemat till moderaterna. En tredje handlar om Maud Olofsson som är förbannad på Björklunds försök att debattera energifrågor med (S). Liknande trista delar i rapporteringen av politik hittar vi förstås i DN. Om Svenska dagbladets ledarsida har jag skrivit förr...

"Initierade" rapporter om spelfrågor inom de rödgröna blir också heta medianyheter. Enligt tidningen Fokus bild, som jag läser det, skulle Maria Wetterstrands mål i politiken inte handla om grön omställning, klimatpolitik eller ett samhälle som använder resurser mer smart. Det är, ger Fokus intryck av, mer att "Krossa det socialdemokratiska maktmonopolet? (med tillägget "Det är ju det vi håller på med".)Fullt möjligt att så är tänkt.

Men jag tror vare sig att tiden är mogen för att skåpa ut (S) inflytande över svensk politik eller att det finns anledning att utnämna (mp) till den kraft som har dräpt (S). Det som byggs upp i det rödgröna samarbetet är djupare än så och jag tror att den misstro, den bitterhet och den känsla av att inte tas på allvar som (mp)-företrädare med fog kan ha känt genom åren i mötet med (S)-företrädare har förändrats positivt.

Man får aldrig underskatta politikens maktspel. Det utgår ju från att "majoritet" ger möjlighet att driva sin politik medan "minoritet innebär ett ständigt nej till allt. Och visst finns det enskilda som ibland förirrar sig i politikens labyrinter, bort från de mer idealistiska, bort från målen, bort från samhällsförändringar som drivkraft till ett fokus just på maktspel, intriger och annat. Den karaktären av "aktörer" kan politiken gärna bli färre av. Det tragiska är om mediernas bild är riktigt.

Kolla bloggar via NetRoots och Politometern
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, demokrati, alliansen, val 2010, media, journalistik, expressen,

Makten, media och Fredrik Reinfeldt

Valår kan kanske liknas med barndomens oändliga tid, från uppvaknandet på julaftons morgon till den sekund då julklapparna äntligen fick öppnas. Demokratins egen högtid, så att säga. En relationskamp mellan de politiska partierna och väljarna. Men inte alltid direkt. Ibland ska det som sägs omtolkas, uttolkas och "förklaras" av en mellanhand. Medierna.

Mediernas betydelse i en demokrati kan förstås bara försvaras.Visst kan man ha åsikter som vinklingar som görs. Att, som Svenska dagbladet, på nyhetsplats beskriva ett valstart för (S) som "blek", kan irritera. Man får ha mer förståelse för att tidning på ledarsidan är mer politisk, driver debatt och granskar. Även där tillåter demokratin att man har synpunkter. Som när SvD-ledaren idag uppmanar till återhållsamhet när det gäller siffror om arbetslösheten. Att siffror som visar på alliansregeringens haveri med sin viktigaste fråga inte är önskvärda förstår jag. Men visst ska verkligheten beskrivas utan det trixande med siffror som regeringen själva har stått för.

I det här sammanhanget blir Johan Sjölanders inlägg viktigt. När Expressen berättar om en svensk statsminister som tydligen i ett tal skälller ut medierna måste man fundera. Just det här året borde det rimligtvis vara det sista en ledare gör. Man vill väl gärna vara vän med medier inför ett valår? I ett tidigare inlägg om detta skrev jag så här:

Det finns nágra "mest absurda" illustrationer som har avslöjats som gäller Reinfeldts partis mediasyn: Du minns säkert när moderatledaren hävdade att frágor om hans parti skulle regera med stöd av Sverigedemokraterna ställdes därför att sossar ringde runt till redaktioner och krävde detta. Du minns kanske ocksá hur regeringskansliet träffade Dagens Eko för att klara ut hur rapporteringen skulle ske. Minns att Reinfeldt rekryterade ledande mediafolk till sin regering just frán Ekoredaktionen. Du kanske ocksá minns de moderata riksdagsledamöterna som krävde ökad styrning av media? Nej, inte 1909. Det var i ár, 2009.

Ser här i och för sig ett sakfel. Reinfeldts folk träffade ju Ekot 2007. Allt för att klara ut "kommunikationen"  mellan redaktionen och regeringskansliet. F*n trot.


Kolla bloggar via NetRoots och Politometern
Intressant?
 Läs även andra bloggares åsikter om politik, val 2010, valet 2010, fredrik reinfeldt, media, journalistik

Affären Unsgaard med journalistens kritiska ögon

Den heta debatten om moderatledarens pressekreterare och hans uppdatering på Facebook har gett 134 inlägg på Knuff de senaste dagarna. Jag har valt att inte ge mig in i den debatten med några mer omfattande inlägg. Frågan är om jag gjorde rätt som höll låg profil?

I ett inlägg på Newsmill följer Magnus Ljungkvist upp frågan med utgångspunkt från journalistiken i affären. Och då inte om medierna har skrivit tillräckligt om sakfrågan, skitfrågan eller ens om de värderingar som möjligen kommer till uttryck i den olyckliga facebookuppdateringen. Magnus har letat efter en annan dimension: hur har medierna följt upp "avslöjandet" och drar slutsatsen att det är tunnt. 

Men på Rapports webb hittar jag det lysande undantaget, en intervju som journalisten Jon Nilsson gjort med Unsgaard för att försöka komma vidare. Han ber att få namnet på städfirman för att får reda på vad ryskan tjänar:

Unsgaard: Jag vill inte uppge vad den heter.
Rapport: Varför inte?
Unsgaard: Jag vill inte helt enkelt.
Rapport: Om du själv hade jobbat kvar som journalist, hur skulle du se på ett sånt svar då?
Unsgaard: Men det gör jag inte längre.

Magnus ställer därefter ett antal frågor som en aktiv journalist kanske skulle ha följt upp med där funderingen förstås är varför pressekreteraren inte ville tala om vad det hedervärda städföretaget heter. Magnus inlägg ger mig förstås skrivenergi. Den flitige läsaren vet att jag ständigt tar upp detta om den mediala flatheten när det kommer till granskning av alliansen och regeringen. Magnus analys kan tyda på att man än en gång struntar i jobbet. Sorgligt.


- Fler nya blogginlägg: Ett grönare Solna,
Kolla bloggar via NetRoots och Politometern
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, Unsgaard, media, journalistik,

Om mediernas maktgranskning och socialdemokratiskt ledarskap och valkampanjande

Jag tror vare sig Mona Sahlin eller någon partivän till mig har behov av jämförelser med Barack Obama. USA är USA. Sverige är Sverige. När (S) lägger upp planerna för valrörelsen handlar det om att berätta om framtidsdrömmar, om de konkreta stegen att nå dit. Allt med utgångspunkt i de brister vi ser i samhället. De blir att fler med nuvarande regering.

Medierna i Sverige är väl normalt mer sakliga och "snällare" än vad som är fallet i exempelvis Obamas USA. Med våra höga "kvalitetskrav" på politisk debatt är ändå den typ av artiklar som DN i dag åstadkommer ganska tråkiga. Sen förra "mosa-Mona-varvet i medierna har S haft kongress och spikat politiken. Expressen beskrev det faktiskt som succé, för Sahlin. Det ledarskap som DN slår ner på var något som i verkligheten lyfte ordentligt på jobbkongressen.

Det är förstås socialdemokratin själv som måste föra ut sitt budskap. Det är självklart att också ett oppositionsparti ska granskas av medierna. Men en sak är jag benhård på: de svenska mediernas inställda granskning av de som har makten är ett jätteproblem för demokratin. Att Mona Sahlin kommenteras på ledarsidor och annat är förstås naturligt. Att resultatet av moderatledaren Reinfeldts politik inte granskas med samma kraft är demokratiskt tragik.

Fler bloggar på NetRoots.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, val 2010, mona sahlin, socialdemokraterna, media, mediekritik, journalistik, alliansen, fredrik reinfeldt

S valstrategi igen - i Aktuellts tolkning

Att Aktuellt har fällts av Granskningsnämnden var ett meddelande i dagens sändning. Nyheten före den skulle möjligen, till vissa delar, också platsa där. Det handlade om den valstrategi som jag tidigare bloggade om.

I påannons och i själva inslaget påstås nämligen att det inte är politiken som socialdemokratin ska vinna valet på. Den som har läst dokumentet kan på första raden, efter citatet av Mona Sahlin, konstatera det totalt motsatta. Det är budskapet som är det som driver allt. Utan politik och färdriktning, utan framtidsdrömmar och vilja att få bort brister i samhället spelar själva kampanjen ingen roll.

Jag har länge haft en viss oro av Obama. Visst. Även om jag som väldigt många andra inte fick möjlighet att vara där under kampanjen så inspirerades jag. Det var mycket: talen, retoriken, förmågan att sätta upp drömmarna som uppnåeliga men också den praktiska politiken. Sen var det nog ändå metoderna som fick det största genomslaget när de "studiebesökande" vände åter till Sverige.


Med Bosse Krogvig som valgeneral är jag oerhört lugn. En av världens mest erfarna kampanjgeneraler har en sansad och förnuftig syn på kampanjande. Och skulle Aktuellt vara intresserad tror jag att svaret "vad är viktigast" blir att socialdemokratin kan förmedla färdriktningen, drömmarna och sen illustrera det med konkreta förslag inom olika områden.

Det är först i nästa steg som Aktuellts repotage kommer in, när man hoppar på ledet efteråt. Inte allt till alla. Inte mest tid för samtal med säkra moderater. Inte den största kraften att prata med sossemedlemmar. Utan hitta de väljare som vill veta mer, som kräver svar, som upplever problem som de vill höra partiernas lösningar på. Till skillnad från det Aktuellt beskriver handlar detta i varje del om politik.

Att (S) verkligen hann först med tidigare hemliga strategier och tankar publicerade på nätet, är jag mycket stolt över. Och basen är det framtidspolitik som jobbkongressen lade fast. Mycket läsvärd, viktig och röstattraktiv politik.

(i det tidigare inlägget beskrev jag "Hemliga" valstrategier förr. Kan avslöja att de också var försedda med röd stämpel om detta..på gult papper)

Fler som bloggar:
- Rasmus Lenefors: "Mot 40 procent".
- Roger Jönsson; "Det gäller inte att vara rätt för att vinna nya anhängare".
- Kent Persson: "Bloggarna öppnar partipolitiken mer.
- Johanna Melén: "S valstrategi blir offentlig"
- Krassman: "Så vinner vi valet".
- Karin Bergh: "Vi ska vinna barnfamiljer"
- Fredrik Axelsson som inte är imponerad...
- Fredrik Pettersson,
- S-buzz,

Mer hos Socialdemokraterna.
Alliansen tänker samordna.

Fler progressiva bloggare på NetRoots.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, socialdemokraterna, val 2010, mona sahlin, , aktuellt, bosse krogvig,

Kraftigt förhöjd surhetsnivå på Svenska dagbladet

Den moderata stödtidningen och delvis skattefinansierade Svenska dagbladets ledarredaktion har drabbats av höggradig surhet efter S-kongressen. Tidningen som före kongresstarten förstökte bygga upp ett läge att drämma till Sahlin utifrån kongressbeslut verkar inse att vägen att genom kritik av politiken slå mot (S) är totalt avstängd efter den framgångsrika kongressen.

I stället kommer dagens bidrag i en serie av små angrepp. Den så kallade artikeln har syftet att slå mot person, inte ta upp politiken. Statsministern har i tjänsten träffat USA:s president och det ska nu användas mot socialdemokraternas ledare. Så gör tidningen mycket ofta, oavsett vad texten egentligen ska handla om.

Att väljarna står över detta sorgsamma inslag i svensk politisk journalistik visar väl de återkommande opinionsmätningarna. Men- och det är väl tanken - droppen ska urholka stenen inte av dess tyngd utan genom att ständigt falla, som min gamle fysiklärare beskrev det. Tidningen har efter S-kongressen en brant uppförsbacke för att lyckas med det uppsåtet.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, svenska dagbladet, socialdemokraterna, mona sahlin, media, mediekritik, journalistik, val 2010,

Mona Sahlin i Ekots dåligt annonserade lördagsintervju

Dagens upplaga av Ekots lördagsintervju var med Mona Sahlin som gäst. Påannonseringen gav intrycket att här skulle S-ledaren få utveckla tankarna om socialdemokratisk politik inför en stundande partikongress. Kanske till och med något om det rödgröna samarbetet.

Nej. Efter 16 minuter lämnade Tomas Ramberg de två inledande frågorna om: Thomas Bodströms engagemang som riksdagsledamot och advokat samt socialdemokratins förhållande till Sverigedemokraterna, något som Sahlin tidigare svarat tydligt om. Många gånger.

I det tredje ämnet, om hur Sverige behandlade de apatiska flyktingbarn, ett ämne som återkopplade till SD. Efter 24.30 fortsatte Ramberg med "korta frågor", följt av ämnet Lettlands ekonomi.

Jag vet inte riktigt vad redaktionen hade i tankarna när programmet planerades. Men man bör inte förvånas om väljarkåren ibland upplever otydligheter i den politiska färdriktningen. Visst kan det både bero på att partier är mindre bra på att berätta om den. Visst kan det bero på otydligheter i de politiska linjerna.

Ekots lördagsintervju visar att det också handlar om vad som avhandlas och inte avhandlas i program som når en ganska stor publik. Annonseringen om temat "inför kongressen" avspeglades verkligen inte i det program som faktiskt sändes.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, socialdemokraterna, mona sahlin, ekot, media, journalistik,

Dagens Nyheter med nyhetsflödets bottenskrap

Att tidningen Dagens Nyheter ibland påminner mer om ett ungmoderat flygblad än om en seriös tidning vet vi sen länge. Jag tycker nog att dagens till synes oskyldiga inlägg, undertecknat Malin Siwe, tillhör det sämsta av det sämsta.

Det verkar som om Siwe och DN är lite sura över att debatten om riksdagsfrånvaro bara har slagit mot Bodström. Det finns ju andra som man skulle kunna nita.

Visst vet Siwe och DN hur det ser ut för partiledare. De kanske till och med har sett mitt lilla blogginlägg om det. Precis som för Reinfeldt, Olofsson och Hägglund under deras partiledarskap i opposition har Mona Sahlin samma situation, dvs tunga uppdrag utanför riksdagens voterande. Trots kunskapen kan inte DN:s ledarredaktion låta bli. Det blir ingen helsida. Inte ens en vanlig krönika. De vet ju att det inte är något märkligt. Så i stället en liten bildförsedd sidonotis med en kort insinuant text utan något annat syfte än att bidra till "mosa-Mona-kampanjande".

Så djävla dåligt, Malin Siwe!

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, DN, Malin Siwe, media, journalistik, skräp, flygblad, riksdagen, thomas bodström

Bloggosfärens Kalla Fakta-reaktioner

Hemkommen från en linedancekurs kollar jag med spänning på de reaktioner som finns efter Kalla Faktas granskning av närvaron i riksdagen.

Thomas Bodström skriver själv ett längre inlägg med kommentarer till Kalla Faktas påståenden.

I bloggosfären ser jag blandade reaktioner. Nina Larsson (fp) reagerar utifrån sitt eget riksdagsmandat. Nina frågar sina läsare:

Bör jag nedprioritera kontakt med väljare på plats och utåtriktade aktiviteter för att istället öka min närvaro vid voteringar? Med twitter och bloggen så går det ju faktiskt

Om det är en reaktion som fler ledamöter tar till sig är det högst sannolikt att Kalla Fakta får till följd att färre kontakter mellan ledamöter och väljare kommer att tas framöver. Illa!

Tidigare har andra ledamöter bloggat: Helen Pettersson, Monica Green. Magdalena Andersson (m) skriver om sin bedrövelse av den typen av program:

Jag påstår också att program som på olika sätt insinuerar att ex.vis Mona Sahlin inte bryr sig om riksdagens arbete för att hon inte deltagit i så många voteringar, är rätt ojusta. För vem kan med fog påstå att (S) partiledare eller (M):s gruppledare inte är utmärkta företrädare för sina partier och sina valkretsar?

Anki Johansson, S-ledamot från Värmland bloggar om orsaker till hennes egen frånvaro:

Det kan förklaras med att jag var på flera läkarbesök i Värmland under våren (då hinner man inte åka fram och tillbaka på dagen och hinna votera) inför min magoperatin och sen blev jag sjukskriven i fyra veckor

Helen Pettersson har skrivit nytt inlägg med reflektioner efter programmet.

Ledamoten Staffan Danielsson (C) vars egen frånvaro ligger över centerpartiets snitt, någonstans i mitten, skriver förstås enbart vinkling om Bodström. Men 23 frånvaro i våras och 20 totalt...

Bloggaren Jan Nilsson förstår att partiledare har andra tunga uppgifter men funderar över att Mona Sahlins frånvaro inte kan jämföras med Reinfeldt. Jodå. Jag presenterade siffror i ett inlägg här.

Joakim Hörsing bloggar också och har gjort en partiuppdelning av frånvaron partiuppdelad:

• Kristdemokraterna har ett snitt på 18,6%
• Socialdemokraterna 17,5%
• Moderaterna 12,2%
• Folkpartiet 23,1%
• Centerpartiet 18,7%
• Vänsterpartiet 16,7

Mina moderata karameller efterlyser mer "varma" svar: "Varför" är frånvaron som den är.
Mattias är kort och rolig, om man helt bortser från den politiska gliringen. :-)

Dick Erixon tycker att kritiken ska riktas mot riksdagen mer än mot Bodström och har en eller annan värdering om att det är de aktiva ledamöterna som är mest frånvarande. Louise Rehn Winsborg (m) har också ett inlägg. Sen finns förstås en och annan som talar om "mygel". Lite märkligt med tanke på total offentlighet i detta.

Tokmoderaten har ett inlägg utifrån just det epitetet. Också Bodströms deckarförfattarkollegor (konkurrenter) reagerar, hittade en med en rad..angreppspunkter.

Jag tycker att bloggare som Brittis som tar upp hur arbetslösa straffas är viktiga i sammanhanget. Inte därför att sämre villkor för svenska riksdagsledamöter är en lösning (enligt min mening) men däremot bättre villkor för arbetslösa. Bellas väg tillbaka har ett liknande perspektiv utifrån sjukskrivnas villkor.

"Gammelmedierna" hänger på i olika grad. "Flygbladet DN" förstås, Svd och Aftonbladet har TT:s meddelande. Anna Lindström i Expressen tycker att Bodström blev "pressad" i Agenda och har också en tidigare artikel om själva "granskningen."

- Mina tidigare inlägg här och här.
- Makthavare.se kommenterar förstås.
- Ser sent att också Anna Vikström har kommenterat.

Intressant?Läs även andra bloggares åsikter om politik, kalla fakta, thomas bodström, riksdagen, media, journalistik,

Fakta om riksdagsarbetet i Kalla Fakta (?) och partiledarnärvaro förr och nu

Jag skrev igår ett blogginlägg med viss känsla av oro. Det handlade om kvällens "Kalla Fakta" i fyran som annonserat att man ska granska riksdagsledamöternas närvaro. Jag hoppas fortfarande på en granskning utifrån fakta, utan något förbestämt syfte att kasta så kallad "skit" på enskilda ledamöter. Eller partier.

Ser att Kalla Fakta-redaktionen samkör med fyrans nyheter som har materialet ute på hemsidan. Att Thomas Bodström bloggade om undersökningen är med tanke på Tv4:s vinkling ganska uppenbar. Möjligen ska det läsas som en "konsumentupplysning" innan man synar fyrans granskningar. Även Helen Petterssons inlägg och intervju med fyran och Monica Greens dito tycker jag är en bra startpunkt för läsningen om man vill ha med sig ledamotsperspektivet.

Fyran/Kalla fakta har framför att riktat in sig på bisysslor till riksdagsuppdraget och de förtjänster som ledamöter kan göra. Men närvaro vid voteringar blir också granskat, något man mot bakgrund av andra krav i riksdagsuppdraget kan känna tveksamhet inför. Att en särskild databas har skapats är ambitiöst av Kalla fakta men frågan är väl om detta verkligen är demokratins yttersta att hålla koll på. Med blogginläggen av Helen och Monica får man lite andra perspektiv.

Jag får tyvärr mina farhågor delvis besannade om vinklingar vid sidan av fakta, dels av att fyran använder en rubrik som "Han struntar i riksdagen..". Jag tror verkligen inte på det. Som framgår är frånvaro mer kompicerad än så. Ser också hos bloggen Scaber Nestor att bloggdebatten har startat. Här nämns också partiledarnärvaron.. Det är och måste vara ett särskilt kapitel med tanke på de uppgifter som partiledarna har, inte sällan utifrån krav från oss väljare om vad ledande företrädare ska göra i sitt uppdrag.

Att partiledare är frånvarande mycket tillhör uppdraget. Det gäller oavsett parti man företräder. För den som funderar finns till det här inlägget en bild som utifrån uppgifter från Riksdagens utredningstjänst berättar om de borgerliga partiledarnas närvaro när de hade (den föga lustiga funktionen) som partiledare i opposition.

Men åter: med tanke på deras speciella uppdrag är uppgifterna om usel närvaro för exempelvis Maud Olofsson och Fredrik Reinfeldt vid voteringar ingenting att bråka om. Tycker jag.

Expressen har förstås redan en artikel om materialet.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, riksdagen, thomas bodström, närvaro, voteringar, kalla fakta, expressen, fredrik reinfeldt, maud olofsson, göran hägglund, demokrati,

Gårdsförsäljning - ämne för studie om lobbyistpåverkan

Håll med om själva utgångspunkten i alla fall: ämnet "gårdsförsäljning av alkohol" är ett i förhållande till jobbkrisen, brister i vården, elever som inte klarar skolans mål och i jämförelse med klimatkrisen, ett ganska smalt ämnesområde. Visst kan en eller annat vinkonsument med närhet till skånska potentiella vinförsäljande gårdar ha ett intresse av detta. Visst kan det gynna den viktiga turistnäringen. Men i sig en liten skitsak.

Men genomslaget är nu stort i medierna. Idagens SvD skriver centerns riksdagsledamot Roger Tiefensee om detta, till försvar för gårdsföräljning. Också DN debatt upptas av argumentation för gårdsförsälning. En radda motioner under allmänna motionstiden i riksdagen kräver att förbudet tas bort, motioner som i huvudsak kommer från (m) och (c).

Att frågan inrymmer sociala perspektiv har lyfts upp av Bengt Westerberg. Frågan är väl om ett land som tidigare krökat skallen av sig på fredag och lördagar nu verkar behålla det förhållningssättet till alkohol, samtidigt som vi kompletterar, inte ersätter det, med det sydländska att även på vardagar förtära alkohol till maten.

En närapå helt frånvarande debatt i Sverige handlar om alkoholk och brott. Att brottsligheten ska minskas är alla eniga om. Att fler poliser krävs är också ett populärt (och viktigt) krav. Men öronen är hos många tämligen igenkorkade när samma polis pekar på hur krogars öppettider och alkohol i allmänhet ställer till en massa djävulskap.

Debatten om alkoholen borde kanske mer ta upp att 400.000 barn lever i en miljö av alltför mycket supande. Detta om man ska tro IOGT-NTO som citerar en rapport från Folkhälsoinstitutet.

Om inte barnperspektivet bedöms som tillräckligt kan andra områden kanske påverka vår hållning: en femtedel av alla patienter som tas in till akutsjukvården har alkoholproblem. Inom psykiatrin har kanske 40 procent alkoholproblem. Rent teoretiskt: Om Stockholms lägger 16 miljarder på akutvård kanske det alkoholrelaterade handlar om tre miljarder. (min egen amatörmässiga beräkning för att ge perspektiv)

Att den i sammanhanget lilla frågan om rätten att sälja alkohol vid Skånska gårdar har fått en så pass stor uppmärksamhet borde vara lämpligt att granska utifrån att vi alla som väljare och boendes i Sverige bör känna till hur beslut formas och av vem. Att veta på vilka grunder och beslutsunderlag som riksdagen fattar beslut är viktigt utifrån ett demokratiperspektiv.

Varför blir en ledare i Trelleborgs allehanda till exempel en riksdagsmotion??

Det vore intressant att se en kartläggning av hur frågan har drivits i riksdag och regeringskansli. Varifrån kommer alla underlag? Hur mycket uppskattas ett "frisläppande" handla om i pengar? Hur kommer det sig att två riksdagsgrupper, (m) och (c), har så många "sälja-sprit-på-bondgårds-ledamöter?

Lobbying är, menar jag, en viktig företeelse i en demokrati. Men den bör vara känd av alla och öppen. Låt oss ta gårdsförsälningen som ett skolboksexempel. För egen del begränsas mina gårdsköp av alkohol till att ha köpt vin på Nisse Liedholms gård i Italien. Därmed är jag säkert utmönstrad som trovärdig kritiker. Men hur frågan kan bli så stor är även jag mycket nyfiken på.

Bloggar:
- Mats Sander: "Självklart ska vi tillåta gårdsförsäljning".

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, alkohol, riksdagen, lobbyism, lobbyister, påverkan, gårdshandel, gårdsförsälning, barnkonventionen, polis, brott, kriminalitet, sjukvård, centern, centerpartiet, moderaterna, amt,