Det är helt rimligt att oppositionen tar ett ansvar för att ett svenskt ordförandeskap blir lyckosamt. Det är mycket rimligt att sådant som riktar sig direkt till statsråd, som frågor och interpellationssvar i riksdagen, tar hänsyn till den stora arbetsbörda för statsråden som krävs under ordförandeskapet. Där delar jag exempelvis Anita Brodéns syn. Angrepp på regeringen som uppenbart riskerar att skada Sverige och ledarskapet måste kunna läggas åt sidan. Men att helt tysta all politisk debatt oavsett om det har bäring på ordförandeskapets prioriteringar eller inte är förstås otänkbart. Här hade det varit smakligt om Reinfeldt hade kombinerat sitt önskemål om borgfred med att också låta oppositionen på ett tidigt skede påverka ordförandeskapsprogrammet.
Det är viktiga frågor som Sverige ska driva. Väljarna skickar sina signaler redan inför Ep-valet. Jobben, finanskrisen, klimatet är viktiga frågor för väljarna. Jag kan tycka att det rent av är pinsamt att just den regering som själva har misslyckats kapitalt med jobben hemma ska driva detta (om väljarna får bestämma) i EU. Jag kan också tycka att det är pinsamt att ett statsminister som så sent som denna mandatperiod upptäckte klimathotet nu ska leda hela EU-arbetet med detta. Samtidigt är väl detta exempel på kritik som ska dämpas under "borgfredstiden"? I SvD säger Reinfeldt:
Sedan finns det politiska processer som partikongresser och liknande som måste få ta platsDet verkar i alla fall som om Reinfeldt har välsignat att den socialdemokratiska partikongressen får genomföras. Tack!
- Henriks Brors, DN
Bloggare: Ann-Sofie Wågström, Claes Krantz, Rasmus Lenefors, Åsa Westlund, Kent Persson,
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, eu, ordförandeskapet, europa, fredrik reinfeldt, regeringen, socialdemokraterna
1 kommentar:
Vad är problemet?
Vi brukar väl inte diskutera politik på de svenska borggårdarna?
Skicka en kommentar