Jakten på personkryss inför valet den 7 juni speglas i dag i Svd. Möjligen bör detta nyanseras något. Jag tror mig veta att för de (s)-kandidater som nu ger järnet i kampanjen är målet om ett bra valresultat för partiet minst lika angeläget som det egna kryssresultatet. Och glädjande nog verkar kandidaterna driva fram de nya medierna som metoder i kampanjarbetet. SvD skriver: Facebook, Twitter och Youtube är kandidaternas nya arenor när kampen om kryssen nu går in i slutspurten, och de sociala medierna kan bidra till att kasta om rangordningen på listorna.Men fortfarande är nog den mentala inställningen hos stora delar av partiorganisationerna (i alla fall min...och i alla fall på lokal nivå) ganska fastlåst i metoder som funnits förr. (Jag ser fram emot kraftiga invändningar mot detta som bevisar motsatsen :-). Undantag finns förstås där ett är det intåg som Tv-reklamen nu verkar göra, med högst tveksamma följder för det politiska samtalet i Sverige. Socialdemokratin har också ett offensivt arbete att förnya och utveckla delar av valarbetet. Men som ofta tar det tid. Även om ledarskiktet inspirerats på plats av Obamas framgångsrika kampanj så tar det tid innan det får fäste ordentligt på basplanet.
Det krävs mycket mer för att de insatser som kandidater och kampanjarbetare faktiskt gör på nätet ska ses som minst lika goda kampanjinsatser som andra metoder. Men fortfarande finns ibland en anda av misstänksamhet mot nätet om att det inte är "lika mycket värt".
2009 är en timmes flygbladsutdelande, ett par timmar i eller strax utanför ett valstuga eller ett par timmar bakom ett bord i ett centrum med ganska få faktiska väljarsamtal mycket mer uppskattat och erkänt än två timmars nätaktivism.
Precis som för Obamakampanjen gäller att det politiska ledarskapet bär fram metoderna. Så har det inte alltid varit i mitt parti. Det finns tillfällen tidigare i "historien" då lokala "höjdare" menat att det praktiska kampanjandet inte alls är en uppgift för "höjdarna". Deras uppdrag är politiken. Andra får sköta kampanjandet. Förhoppningsvis är det en inställning som nu är död och begraven.
Åsa Westlund är en politisk ledare som bär fram metoderna. I Svd uppskattar att Åsa att hon kampanjar tio timmar om dagen. "Nästan två timmar ägnas åt nätet." Hon bloggar, Twittrar, har kampanjsida på Facebook och har en egen kanal på Youtube. Idag är också de lokala ledare som bloggar så många att det knappast går att länka alla i ett inlägg. Mitt eget "råd" i Solna, Johanna Graf, tillhör en av föregångarna och får stå som gott exempel för alla. Många andra går att hitta länkar till på min bloggs högerspalt.
Socialdemokraterna blir bättre på nätet. Senast var lanseringen av vår motsvarighet till ex. Knuff, Netroots. Den som vill följa S-bloggarna får också utmärkt service av Johan på S-buzz.
Det finns alltid möjlighet att bli ännu bättre. Andra kanske kan lära oss att bli ännu bättre.
Det viktigaste är inte det tekniska. Det viktigaste är att nätet gör information, debatt och kontakt mellan väljare och valda tillgänglig då väljaren själv vill, kan och har lust. Två timmar på torget som signalerar "Nu är vi här - kom med dina frågor" är naturligtvis bra men passar inte för alla. Nätet och nätkampanjandet gör att vi möter väljarens krav på kontakt när just han/hon har möjlighet. På något sätt hela grunden i en levande demokrati, således.
Andra bloggar om detta: Anna Kinberg Batra, Roland Utbult,
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, socialdemokraterna, åsa westlund, personval, eu-val, bloggar, blogg, nätaktivism, netroots, s-bloggar,
