Koalitionsregeringars accepterade oenigheter

Igår kväll kommenterade jag mina reaktioner efter partiledardebatten i Agenda. Så gör också gammelmedia idag. DN har också en formidabel löpande återgivning av debatten. Att det blev en något märklig debatt där EU-frågor nästan saknades några veckor före ett val till Europaparlamentet tar bl.a. Lena Mellin upp precis som jag själv i gårdagens kommentar.

Henrik Brors, DN, noterar ett samlat rödgrönt, gäng som är mer eniga än i tidigare debatter. Helt enligt prognosen är det diskussionen om skattehöjningar som får symbolisera enigheten.

Därmed är skiljelinjen mellan de två politiska allianserna tydligt dragen inför valet 2010, för eller emot höjda skatter

Jag hoppas att det blir steg två, en följd av ett minst lika viktigt förstasteg. Hur ska sjukvården garanteras resurser för att ha en kvalitet som är hög? Hur ska varje elev få stöd efter sina förutsättningar för att klara skolan? Vad använder vi för resurser för att varje arbetslös både ska få en rimlig ersättning som går att leva på men också en aktiv åtgärd som stärker förutsättningarna för jobb?

I det resonemanget är skattenivåer en oskiljbar konsekvens av ambitionerna på välfärdsområdet. Så långt har inte det borgerliga resonemanget kommit än, där skattesatser ses som enskildheter som kan ha och mistas utan följder för olika samhällsverksamheter. Möjligen också kompletterat med något om den "enskildes rätt".

Debatten lyfte på ett ärligt sätt fram att koalitioner per definition har kvar skillnader. TIll SvD säger Maud Olofsson´, "Vi är fyra partier som tycker lite olika". Om det får gälla för fyra partier borde det också vara acceptabelt för tre.

En effekt kan bli att ett tidigare vasst vapen rycks undan från Reinfeldts händer. Han har tidigare kunnat låtsas som att den egna alliansen är enig medan det rödgröna laget är splittrade. Med debatten förklaras och legitimeras koalitionens förutsättningar. Den här gången borde det ge de rödgröna laget en fördel. Reinfeldt kan knappast spela på oenighetskortet när han själv leder ett lag som har olika uppfattning om ex. Euron.

DN: Henrik Brors skriver om de båda sidornas inbördes trätofrågor:

Debatten visade visserligen att partierna inom de båda allianserna är oeniga i flera frågor, som de borgerliga om lagen om anställningsskydd och om euron, och de rödgröna om friår, fildelning och euron.

Lena Hennel, SvD skriver på samma tema:

• De rödgröna hade svårt att förklara sina olika prioriteringar i skattepolitiken. Beskedet var att skatterna ska höjas. Men ännu inget svar på hur mycket och för vilka grupper.

• Alliansen är inte sams om arbetsrätten. Maud Olofsson (C) är ensam om att plädera för en uppluckring av Las.

• I regeringen driver bara FP och KD på om en ny folkomröstning om euron under nästa mandatperiod. Oppositionen säger unisont nej.

I Aftonbladet koras Reinfeldt som segrare. Sådana omröstningar må göras men det finns bara ett verkligt viktigt tillfälle för utvärdering och det är på valdagen den 7 juni i år och i september 2010. Jag tar hellre än rödgrön storslam då.

Läs mer: DN:s ledare, Ekot, Svd om nöjda debattörer. Aftonbladets ledare
Bloggar: Robert Noordh, Anders Löwdin, Ledarbloggen,
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, agenda, val 2010