Centerpartiet var en gång något av ett folkrörelseparti. Med tentaklerna i den svenska myllan. Med någon form av förankring i folkdjupet, om än med tyngdpunkt hos den agrara delen. Nu har man tagit säte på Stureplans innekrogar i huvudstaden i stället. Därför hyllas också partiledaren Maud Olofsson av Svenska Dagbladets ledarsida. Hon fortsätter att upprepa kraven på försämringar av anställningsskyddet i full övertygelse att detta ska ge fler jobb. Maud Olofsson och SvD har inte ett uns av belägg för att så blir fallet med en sämre anställningstrygghet.
Som bekant hindrar LAS inte från att anställa. LAS innebär inte heller att ett företag som inte har pengar till löner inte kan tillgripa uppsägningar. Det riktigt allvarliga är den helhet som förslaget, om det genomfördes, ska ses utifrån. Sverige har nu en politisk makt som går hand i hand med den ekonomiska makten. Hotet om massarbetslöshet går att använda till att nå mål man annars inte hade uppnått. I jobbkrisens spår blir man orolig för jobbet. Att leva på bidrag är ingen lyxtillvaro, om man ens får någon a-kassa. Det innebär att vissa företag har lyckats träffa avtal om lägre löner och kortare arbetsveckor i stället för att tillgripa uppsägningar eller färre såna. Samtidigt fortsätter systemen med skyhöga direktörslöner, bonuselände och till på köpet hela regeringens skattesänkningsgåvor till de med redan högst inkomster.
För den som har det sämst har man gjort tvärt om - dragit till med försämringar. Efter sänkta ersättningar när man är sjuk och arbetslös ska nu följa ett försvagat anställningsskydd, om Centern får bestämma. I dag samlas centerpartisterna till stämma. Lever något av folkrörelsesjälen kvar?
Mer att läsa: Aftonbladets ledare, Mitt i steget, Peter Swedenmark,
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, centerpartiet, jobbävning, arbetslöshet, LAS, maud olofsson
