– För bara fem, sex år sedan satt Timbromänniskor på liknande konferenser och sa att växthuseffekten var något som miljöfundamentalister hittat på. Så beskriver moderaten Bo Frank den syn som tidigare mötte miljöengagerade moderater. Han gör det i en Aftonbladetartikel som kartlägger partiet omsvängning i miljöfrågorna. Den 7 mars 2007 skrev jag ett blogginlägg efter vad jag tyckte ganska häpnadsväckande uttalanden från statsministern. Det var som om Sveriges statsminister inte förrän då hade upptäckt att klimathotet alls existerade. Visst var det bra att han vaknade. Men ledarskapet i miljö- och klimatfrågor kan knappast axlas av någon som knappast vet att det existerar. Om förändringen till ett parti där miljöfrågor sätts i fokus är ärligt så borde det avspeglas i den förda politiken.
Gör det det? Moderaterna flyr fortfarande från ansvaret i praktiktiken. Som Åsa Westlund och Lena Hallengren skriver på dagens Brännpunkt så börjar ansvarsflykten med skyffla det mesta utanför Sveriges gränser. När gränsen väl är passerad nedåt EU:s centrala maktkvarter så flyr moderater där också. Naturskyddsföreningens granskning talar ett tydligt språk.
Förklaringen kan vara ganska enkel. I grunden finns starka ekonomiska intressen hos vilka det känns "onödigt" att lägga en massa pengar på miljöhänsyn. Insikten att en grön ekonomi kan vara en viktig drivkraft för tillväxten är ganska lågt utvecklad hos de intressena. Reinfeldt har som statsminister varit tvungen att föra in miljö- och klimatarbetet. Han och regeringen övertog ett ambitiöst arbete som redan var långt kommet från den gamla regeringens tid. Och kanske den största drivkraften: det går nog inte att vinna val om man inte har en offensiv miljöpolitik. Kanske bäst att låta originalet ta över igen, inte kopian.
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om regeringen, politik, miljö, klimat, eu, europaparlamentsvalet, fredrik reinfeldt, moderaterna,
