lördag 2 maj 2009

Alliansen som PR-skapelse inget att kopiera för de rödgröna

I stället för att gå under de röda vackra fanorna ägnar SVD:s Sanna Rayman första maj till en "ledar-signerat" om det rödgröna samarbetet jämfört med allianssamarbetet. Slutsatsen är inte helt oväntat att s-v-mp är splittrade.
Det enda ”från vad” och ”till vad” som finns i den rödgröna trion verkar vara ”från nu” och ”till valdagen”
Jag tycker det är att hårddra. Efter ett femtontal budgetar tillsammans och en lång erfarenhet lokalt och regionalt i landet finns betydligt större samstämmighet och samsyn än så. Med lokala variationer och avvikelser förstås. "Störst" är väl, förutom det nationella samarbetet, västra Götalandsregionen där samarbetet handlar om att skapa stabilitet över blockgränserna. Där har alliansen som existens stoppat möjligheter till flera samarbeten i den riktningen. Blockpolitiken är fastmurad.

Jag delar SR:s uppfattning att den borgerliga alliansen är mycket av en PR-konstruktion. Den minnesgode vet att Reinfeldt kallade det för Allians för maktskifte i Vaxholmstalet. Det var makten som var hela utgångspunkten. Med "Sverige" i stället för "makt" och med badtunnebilden i medierna blev det urgamla borgerliga alternativet helt plötsligt framställt som nytt. Inte minst tack vare en fulltständig avsaknad av granskning från mediernas sida. Valsegern kom på löften om jobben och kamp mot utanförskap. Något där verkligheten efter valet som bekant blev det omvända. Det är ett obegripligt faktum att alliansens - borgarna- klarar sig helt från medialt ifrågasättande av detta jättemisslyckande.

Jag tror som tidigare blogginlägg har visat(här och här), på det jag gärna kallar framtidsalliansen. Ett samarbete som har en avgörande skillnad mot borgarna: Den retorik som handlar om politiken som ansvarstagande, offensiv och miljöinriktad med rättvise- och jämlikhet som bärande fundament är äkta. Hela det borgerliga samarbetet vilar på valanalyser och anpassning av retorik och budskap för att passa det väljarna vill. Samtidigt är politiken i mångt och mycker minst lika mycket höger som tidigare moderatledaren Lundgren förde. Oavsett opinionstrender så vägrar jag tro att man långsiktigt kan överleva med en politik man faktiskt inte själv tror på. Skulle de rödgröna bara kopiera alliansbygget med happenings och prat i stället för att bygga på gemensamma grundvärden och mål för samhällsutvecklingen är det svårt. Och inte önskvärt!

Sanna framgåller att "Miljöpartiet är inte vänster i alla delar. Det är ett av problemen för de rödgröna. Det vore idiotiskt att inte inse att så ibland är fallet. Det tangerar också ett internt problem för (S) där medlemsgrupper ibland känner starka band till vänster och skepsis mot mp eller omvänt. Ofta bottnar kritiken mot samarbetet på en övertygelse att allt är som förr, att S klarar sig själva om man bara koncentrerar sig på sitt eget. Här borde både valresultat och analyser av väljarnas tankar vid partival vara fakta som sparkar. Likadant är det med socialdemokratins viktigaste målgrupper som man måste vinna tillbaks för att ha chans på valseger. Det är en utmaning. Men utmaningar behövs för utveckling, också för politiska partier.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

4 kommentarer:

Anders Nilsson sa...

Det är mycket klokt skrivet, men visst är det väl så att de rödgröna blev till som ett alternativ till regeringsmakten inför valet 2010. Jag tycker nog att efter den stora turbulensen förföll vi till en billigt kopierande. När partistyrelsen presenterade samarbetet med enbart mp så talade man däremot om ett långsiktigt samarbete syftande til 2018 och därefter.

Men skånefrondörerna tvingade genom sin minoritetslinje och då försvann ju också det långsiktiga perspektivet på samarbetet, vilket också bekräftas av Ohlys tidiga och återkommande betoning av att samarbetet inte är förpliktande och att (v) kan tänka sig att lämna det när det inte passar längre. För samarbetet är (v) en konservativ hämsko som snarare pekar bakåt än framåt. Det kommer att bli ett stort problem för oss socialdemokrater men en vinnarhäst för (v)

Inge sa...

Ända sedan samarbetet började med sikte på regeringssamarbete har jag hoppats och tyckt att de tre partierna ska bevara sina profiler. Nya väljare måste kunna välja utifrån den profil de vill stå för. Det kan gälla unga eller nya väljare.Demokratin blir fattigare om de bara har två block att välja mellan.

Partierna är överens om att göra var sitt valmanifest men därutöver komma överens om en valplattform.Det tycker jag är bra.

Anders Nilsson sa...

Varför publicerar du inte in kommentarer? Jag skrev en ganska lång och utförlig komnetar igår som du inte verkar vilja publicera.

Peter Andersson sa...

Inge: håller med om att s, v, mp har olika profiler och att samarbetet klarar egna identiteter.

Anders: sorry för ganska sen publicering av kommentar. Får skylla på "anonyma" som tvingar mig att ha kollen på (har försökt med fria kommentarer men det blir bara för mycket ibland.)

Jag vet ärligt talat inte hur de mer djupa strategiska tankarna har gått kring samarbetet. För mig har s,v,mp varit naturligt "gäng" ganska länge. Tillhör vare sig generation eller geografi där kraft fick/får ägnas att bråka med "kommunister", det slag som såg sossar som mer huvudfiende än högern. Mycket av tveksamheterna kring v hos vissa bottnar ju i det. Men det är trots allt ...2009 i år.

Peter