Frågan är väl om det finns någon skillnad kvar mellan partierna i miljöpolitiken? Den politiska retoriken låter ju nästan likadan. Jag tror att det ligger något i det som miljöpartiets företrädare sa: det är skillnad mellan de som nyligen är väckta och de som har det som en grundläggande utgångspunkt för tänkandet. Han menade förstås sitt eget parti och visst ska Mp ha kredit för miljöarbetet och att man fungerat som väckarklocka som andra.
Jag har tidigare berättat om den granskning som SNF gjorde av Europaparlamentledamöternas insatser. Till det mörka i rapporten var att de moderata ledamöterna var mycket svaga. Eller som föreningen formulerade det: "de som är sämst". Men det finns lysande undantag. Till dem pekar jag självklart på Åsa Westlund (S) som också bloggar, här om skärpta klimatmål. I rapporten från SNF skriver man om Åsas miljöomdöme:
Åsa Westlund är en grön fjäder i parlamentet. Hon har varit starkt drivande i förhandlingarna om kemikaliefrågor, och klimatpaketet, och även i många fall lyckats få med sig övriga svenska parlamentariker med ett miljöintresse"Så: i retoriken låter kanske de flesta som ganska bra miljökämpar. I praktiken är det stor skillnad. En förklaring tyckte jag mig ana i dagens debatt på Sjödalstorget. Den moderata debattören varnade för att högre miljökrav "rycker undan mattan" för svensk industri. Så behöver det naturligtvis inte vara. Det är till och med och troligen så att miljökraven kan stimulera gröna jobb och hållbar tillväxt. Möjligen är det där det brister för M. Om retoriken flyter på men det ärliga engagemanget saknas så spricker allt när andra intressen trycker på. Väljarna bör vara obsesrvanta på det före valdagen.
Bloggar: Tomas Jonsson, Helle Klein,
Intressant?Läs även andra bloggares åsikter om politik, miljö, naturskyddsförenignen, SNF, Huddinge, Åsa Westlund, EU, europaparmalentsvalet,