Dagens kolumn i DN av Niklas Ekdal pekar på att kossornas liv, uppväxt, och kanske framför allt dess död, är ett centralt område när vi gör det vi måste för att ställa om vår konsumtion och produktion till långsiktigt hållbart. Det var ett område där Sverige under den socialdemokrat- iska regeringens tid fanns med centralt i det internationella arbetet. Inte minst gjorde Sverige betydande insatser inom ramen för arbetet i FNs hållbarhetskommission och var drivande i den så kallade Marrakec- processen. Då var hållbar konsumtion och produktion placerat högt upp på dagordningen. Att förändra vårt ohållbara (eller i alla fall vi i den rika världens) konsumtionsmönster sattes upp som en svår men nödvändlig uppgift där politiken hade en viktig uppgift. Att få förändringar i det lilla och det stora. Både i vardagsrummet, på matbordet och genom arbetet i Förenta nationerna och EU. I Sverige, både nationellt, regionalt och lokalt. Genom mål och handlingsplaner men också genom att tänka miljö, tänka klimat och tänka grönt i alla politiska beslut. Ett arbete för en hållbar värld som inrymer allt från en global omställning till förnybara energislag till att få oss själva (i delar av världen som har TV) att få oss att avstå från den där stand by-funktionen som sammantaget slukar energi i nivå med vad en kärnreaktor producerar.
I en statlig utreding, som var minst lika läsvärd och spännande som en skönlitterär roman, lade Stefan Edman ett sextiotal förslag inom tre områden. Hur vi äter, hur vi bor och hur vi reser. Bilen, biffen och bostaden. Riksdagen antog handlingsplanen strax före sommaren 2oo6.
Sedan dess har Sverige tyvärr fått en ny regering. Det har redan märkts och kommer att märkas ännu mer på miljö- och klimatarbetet.
En signal får vi genom regeringens eget "styrdokument" som presenteras för riksdagen. I Göran Perssons regeringsförklaring 2005 hette det att "Småskalig livsmedelsproduktion underlättas. Den ekologiska produktionen av livsmedel ska öka. Krav och tillsyn skärps i hela livsmedels- kedjan. Ursprungsmärkningen utvidgas. Konsumenternas trygghet ska öka och hållbar konsumtion prioriteras. Ett år senare lästes samma slags dokument igen, inför riksdagen den gången av den nyvalde statsministern Reinfeldt. Då var det utan några som helst ambitioner att sätta frågor om konsumtionens påverkan på miljö och klimat på dagordningen. Jag är väldigt nyfiken på hur man nu kommer att arbeta vidare med de frågorna, som till en del handlar om kossorna.
Att klimatfrågan är viktig för vår överlevnad inser allt fler. Bara en snabb genombläddring av dagens tidningarna visar att frågan lyfts rejält. Rolf Gustavsson i SvD frågar appropå detta
"när kommer Fredrik Reinfeldt och Carl Bildt ut på banan? Samma fundering har jag själv.
Den förstnämnde, statsministern, har i uttalanden i bland annat SvD tidigare visat att regeringen menar att det är andra länder som ska bedriva klimatarbetet. Att miljöfrågor och klimatfrågor ses som något som är andras ansvar och inte Sveriges visar också regeringens beslut och uttalanden i en hel radda sammanhang. Bara för att peka på något har man bestämt sig för att lägga ner Hållbarhetsrådet, som bland annat har en viktig uppgift att stimulera det lokala och regionala arbetet med hållbar utveckling. Begrunda också moderata företrädares uttalanden så ges en ganska bra bild av ointresset. Ett exempel från en moderat reservation i lagutskottet när handlingsplanen om hållbar konsumtion behandlades: Vidare anser vi att konsumentpolitiken inte skall utnyttjas för att styra konsumenternas val i en viss riktning. Ett flertal av de av regeringen redovisade insatserna har en sådan ambition.
Vad beträffar utrikesministern och oljehandlarens engagemang är väl frågan man måste ställa vad han själv prioriterar: klimatarbetet eller det egna oljeletandets möjligheter till lönsamma affärer. Hittills har det senare ju stått i förgrunden i de svala rummen i Arvfurstens palats. Och av Aftonbladets uppgifter i dag framgår tydligt att miljö- och klimatpolitiken har en tämligen undanskymd plats i utrikesministerns medvetande, i alla fall när det gäller de egna och det svenska arbetet. Att den nytillträdda regeringen också skrotar de så framgångsrika klimatinvesteringsprogrammen är ytterligare en spik i miljöarbetets kista som inte bådar särskilt gått inför framtiden.
Det finns all anledning för både krönikörer, redaktörer, politisk opposition och miljöengagerade individer och organisationer att stärka musklerna i klimat- och miljödebatten för att ha krafter att släpa fram den reinfeldtska regeringen till de miljöpolitiska arbetsbänkarna. Där är kossorna, precis som Niklas Ekdal skriver, viktiga, men också bilen och bostaden. Och en hel del annat.
P
Andra intressanta bloggar om regeringen, klimat, miljöpolitik, politik
