För den som står för ett samhälle där alla måste få plats, som ser behovet av omfördelning, som vill ha skatter som betalar välfärden och är måna om att vi tillsammans genom politiken formar ett rättvisare samhälle är det inget problem att hitta ett parti att sympatisera med. Retoriken påminner om varandra.
Det börjar bli allt värre för den som vill det motsatta. Den som vill ha största möjliga frihet och som ser skattetryckets nivå som en frihetens linje. Den som vill begränsa den offentliga sektorns omfattning till ett betydligt mindre. Den som hävdar eget ansvar för sitt liv och därför inte ser några större behov av samhälleliga trygghetssystem. Den som ser företagens rätt till sin egendom och självbestämmande utan "fackets" makt och inflytande. Den som förr såg en rimlighet att marknadens osynliga hand skulle lösa de flesta samhällsproblem och därför drog slutsatsen att staten skulle hålla sig borta.
För den kan det nya politiska landskapets retorik se väldigt underligt ut. Och man måste ställa sig frågan: hur stor är öppningen för ett parti som vill som moderaterna ville förr, där ute på högerkanten? Retoriskt i alla fall, vill alla partier i riksdagen ha en utbyggd välfärd, betald genom skatter. Det innebär också att varje krona som skatten sänks måste kompenseras med andra skatter eller med minskad gemensam sektor. Logiskt för oss sossar och vänsterfolk. Men är det det för andra? Den allians som nu styr har ju faktiskt fått makten, inte enbart på ett försvar för välfärden (retoriskt) utan ännu vidare en så: för varje krona sossarna ger mer till välfärden så lägger vi på lite till. Det var ju Alliansens och Reinfeldts måhända ihåliga budskap.
De senaste åren verkar också en kraftig nedtoning har skett när det gäller tydligheten i vilka intressen man företräder. Förr var det tydligare. Ärligare. Rakare. Men vad ska man rösta på idag om man menar att det faktiskt är rättvist att skatter sänks mest för de med kapital och redan höga inkomster som man är övertygad skapar välfärden. Om man ser fastighetsskatten som konfiskation och inte tycker att det räcker med att dess intäkter blir kommunala och kallas för något annat? Den som söker kanske idag inte hittar så mycket, annat än vissa förhoppningar i Maud Olofssons utspel. Men för den sökande finns ändå en tröst: Vila lugnt och tryggt kvar i den moderata famnen ett tag till. Din tid kommer, du idag hemlöse nyliberal!
Intressant: Andra bloggar om: politik, idedebatt, alliansen, förnyelse, liberalism, moderaterna,
1 kommentar:
Ser inte Mona Sahlin ut som en slug räv?
Skicka en kommentar