En hyllning till en mästare del 2

..eller mästarinna...Allyson Felix
Hyllning för hennes strålande insatser, inte minst SPURTEN på 200. Helt makalös! Och sammanlagt tre guld:
200
4x100
4x400

Mer info här.
(fotot, eller hur beteckningen nu ska vara, är taget på DN Galan 2007. Med lite god vilja ser man just A.Felix i mitten på....bilden...hm...Jaja. Det blev inte helt perfekt...)

En hyllning till en mästare del 1

J Ä R V S Ö F A K S
Jag har precis hämtat korten från mötet med världens bästa travhäst. Förtjänar en hyllning på denna blogg.... Järvsö:s starter och placeringar:
Livs 189 165-11-3
2007 15 12-2-0
2006 22 22-0-0
2005 18 16-1-0
2004 16 16-0-0
2003 26 25-1-0



Foto: Peter Andersson

En alldeles för negativ Hägglund!

Kd-ledaren och socialminister Göran Hägglund borde som statsråd skicka positiva signaler till nationens ledande friidrottare nu inför VM. Tyvärr tar nog Hägglund väldigt lätt på sitt ledarskap: I sitt veckobrev som nyligen anlände presenterar han sina medaljtips: Han tror "bara " på brons för S.Kallur, fjärdeplats för Wissman, femteplats (!) för KAJSA (!) och att Musse tar finalplats (!) på hinder. Tack och lov får Carro och Holm ändå Hägglunds prognos för guld. Ok, så. Möjligen bygger han det på traditionell svensk blygsamhet och ganska talande statistik. Men det kanske ändå är läge att gå något i från vår inbygda tankegång att "vi är glada för att få vara med" till att tro, hopppas och hylla segrar. Själv tror jag på Guld för Sanna som slog Perry på DN-galan, silver för Kajsa, silver för Musse,brons eller silver för Wissman och naturligtvis guld till Holm och Carro. Sannolikheten är kanske inte så stor för att Kajsa river ut sig på 1.87 bara för att Hägglund inte varit tillräckligt positiv. Men oaktat det...Hägglund är alltför pessimistisk...tycker jag.

(eget foto, DN-galan 2007)

Intressant? Andra bloggar om: politik, friidrotts-VM, göran hägglund

svenskar, danskar och bloggar om Maud..

Det har onekligen tagit både en och två timmar att smälta eländet. Först en rejäl "kick för sverigehjärtat". Sen nagelbitande när danskarna satte ettan, tvåan och så också tredje målet bakom det som till slut blev ett före detta svenskt försvar. Å så stjärnsmällen på en hel idrottsvärld. Inte bara Poulsens nävdunkande i svenska magar innanför straffområdet utan också den i sverige boende danske supportens anfall på domaren. Matchstopp. 3-3 blir 0-3. Svensk seger men ett nederlag för idrotten.

Försöker komma ifrån känslorna genom att ge mig ut i bloggarnas paradis. Plötsligt dyker en notis upp från politikerbloggen som "avslöjar" (fniss) att Carl Bildts bloggeri får konkurrens av Maud Olofssons departement som börjat blogga under namnet "vi på departementet". Tittar på den lite, allt medan det scenerna från fotbollseländet fortfarande återkommer. En liten lätt släng av avund går genom hjärnas mer plikttrogna delar..så borde vi också ha gjort, tänker jag...vi som var där i korridorerna då....före valet. Detta nya sätt att se maktens inre direkt på nätet kan möjligen verka lockande. Och säkert kommer en hel del initierade berättelser att finnas där vartefter.

Just nu..vet jag inte riktigt om förväntningarna blir särskilt höga. (jodå, det finns läsvärt redan nu. KOlla tex Håkans inlägg om 2010 blir Youtube-val) Och föredömligt korta inlägg förvisso, men lite väl mycket av politikens Se & hör, kanske...Men man får i alla fall veta att "tempot går ner något utan Maud på departementet." Jo,jo.

När jag så snubblar till med ögonen på meningen "Maud syns mycket och är Sveriges främsta kvinnliga politiker" bestämmer jag mig raskt för att avsluta dagens efterbearbetning av den idrottsliga skandalen i Köpenhamn. Men möjligen kommer ett blogginlägg om att idrottsminister Olofsson agerat kraftfullt i ärendet. Inte för att jag ens då kan ställa upp på citatet ovan (jag har andra kanditater) men en ros är hon ändå värd i så fall...för en verbal, svensk skalle i protest mot dansk vekhet och flathet mot idrottshuliganismen. Suck.

Intressant: Andra bloggar om: politik, em-kval.skandaler, bloggar

Leve pyramiderna - leve verkligheten

Datakrångel förenat med luntor av papper inför morgonens hälso-och sjukvårdsnämnd har gjort att inläggen har lyst med sin frånvaro ett tag. Men också en eftertänksamhet kring mitt bloggande, som kändes nödvändigt och nyttigt. Plus heldag i Sollentuna med partidistriktet i lördags och födelsedagsuppvaktning i söndags. Och idag luntorna igen och kommunstyrelsenpå kvällen. Vi tog detaljplan och exploateringsavtal om golfbana. En framtida oroshärd kanske, när de rutbyxbeklädda ska putta och svinga i närheten av SRV:s sopanläggning i vindpustarna med avfallsdofter över nejden. Förutspår uppvaktningar om lukterna framöver, av ledande golfdirektörer. Det är väl det som Länsstyrelsen och SRV också är rädda för.

Ett annat ärende blir ”stort” på nästa fullmäktige. Folkpartiets motion om förbud mot att ex bära slöjor i skolor och på fritidsgårdar. Och en att-sats om att inte ge ledigt i skolan av religiösa skäl. Inte ens folkpartiet själva ville rösta ja till motionen i KS: Vi får se på fullmäktige om nu den motionerande ledamoten av folkpartiet får stöd av Sverigedemokraterna. I så fall går de upp i en riktig debatt för första gången. Hittills har de bara agerat för sitt eget partianslag.

Sedan sist har Leijonborg aviserat sin avgång. Stort förstås, med 45 bloggkommentarer bara på DN. Inte för att jag tror att han har läst mina inlägg här men hans beslut ligger i linje med detta. För politikens, för Sveriges och för folkpartiets skull kan man hoppas på en uppstickande socialliberal som ny ledare. Även om det ur ett S-egoistiskt perspektiv naturligtvis är en dröm med batong-Björklund. Första racet i Franska presidentvalet inger trots allt hopp att få en första kvinnlig president i republiken. Och här hemma går debattens vågor höga om detta extremhögerparti som fått medialt utrymme som ett statsbärande parti den senaste veckan. Usch!

Har gått och funderat lite på politiken, det samhälle den ska förändra och nivåskillnader i maktutövandet. Tänker på dagens kommunstyrelse, t.ex. Titt som tätt talar politiker högre upp om att stora investeringar ska kunna betalas av näringslivet och sen hyras ut till samhället. Var och en vet att ex stat eller landstinget, tack vare sin kreditvärdighet, får bästa tänkbara lån. Därför är det lätt att fatta att det inte är välgörenhet som ligger bakom privata företags ständiga krav på att detta PPP, ska införas. Det är en stor, lönsam marknad som öppnas om detta system börjat tillämpas. Det verkar ändå som att också moderaterna förstår det på lokal nivå och verkar mindre frälsta av dess möjligheter än partivännerna ”högre upp”. Ett annat exempel: en moderat ledamot som muttrade om hur sjukvården nu hänvisar patienter till vissa doktorer som ansvariga för vissa gator. Precis som vi har man uppfattningen att det är valfrihet som gäller. Men precis som när vi styrde går ibland verksamheterna sina egna vägar.

Jag fick bilden av den ofta utskällda pyramiden. Det var som om den ”vanligt” placerade pyramidens breda bas nedtill är en kontaktyta med verkligheten. Bara kontaktvägarna uppåt är rena och raka så verkar den scanna av människors vardag ganska bra. Som ett socialdemokratiskt parti, som vi fungerat sedan bildandet (jaja, regler har alltid undantag). Eller varför inte, trots invändningarna, Reinfeldts moderater. På sitt sätt stämde det där också. De bunkerblinda som fastnat i de nyliberala marknadsteorierna fick bannor och bassning och kastades ut och fick chockerande höra att skattesänkningar kunde vara fel och arbetsrätten inget problem. Just det där man faktiskt visste där nere i basen, sedan länge.

På samma sätt som den breda basen tycks ge den där förankringen i verkligheten råder de omvända om pyramidspetsen vänds nedåt och den breda basen riktas upp mot stjärnorna, vänd mot de stora tankarna och idéerna, vänd från jorden. De partier som har haft det stora uppåt och det lilla i verklighetens politik har aldrig varit stora. Leve pyramiden. Leve verkligheten.

Intressant:
Andra bloggar om: politik, samhälle,

Bloggen Bents fortsatta förvirrade utfärder och utfall

Den blogg som går under namnet Bent fortsätter i ett nytt inlägg sina märkliga turer och utsvävningar och blir ett talande och sorgligt uttryck för att bloggvärlden har sina begränsningar vad gäller det demokratiska samtalet och debatten. Jag ska inte sticka under med att jag blir besviken. Hade det bakom Bloggen Bent döljt sig en allmändebatterande person med "fria" tankar utifrån något filosofiskt perspektiv hade jag haft större förståelse för inlägget. Men när jag sen ser att bakom bloggen döljer sig Björn Pedersen, journalist och dessutom själv aktiv i Centerpartiet så förstår jag ännu mindre de utfall han kommer med. En ton som jag inte mött annat än mycket undantagsvis i politiken.

Något som dök upp som en kommentar från mig angående fastighetsskatt och SvD:s ledarskribents rättvisesyn blev i ett första inlägg till ett märkligt påhopp från bloggarens sida, därtill annonserad stort på Intressant. Innehållet var desto knepigare att förstå. Först ett svamlande med dammbelagda teorier från J.S Mills dagar som utgångspunkt, över någon rad om vad lycka är och som pricken över i:et i det senaste inlägget ett resonemang om att kissa längst. Den diskussionen leder uppenbarligen inte en meter vidare.

Den totala botten och gyttjan når Björn Pedersson när han lägger in en rad där han helt obegripligt skriver om mig: ingenting som säger att han inte i framtiden pratar om den goda socialdemokratin som skyddar folket från undermålig genetisk materia.

Där tar debatten slut för min egen del med en stilla undran och faktiskt rädsla över Centerpartiets utveckling de senaste åren. Får försöka forska vidare på landstingsfullmäktige nästa vecka. Kanske prata med Hans Lindqvist, föresten.I alla fall en person som ger förhoppningar om att det gamla Bondeförbundet kanske har en framtid ändå. Bloggen Bent ger sannerligen inte det intrycket.

Intressant: Andra bloggar om: politik, samhälle, socialdemokraterna, liberalism, socialliberalism, utilitarism, rättvisa, centerpartiet,

Bloggen Bents flummande filosofiska irrfärd

Som något yngre, och gärna under kurser på mitt älskade Bommersvik, hade jag också ett brinnande begär att få diskutera ideologi och värderingar i mer teoretiska termer. Ibland saknar jag det. Den mer vardagsnära politiken är förvisso viktig, kanske viktigare för de som valt mig, men den där debattkicken uteblir ofta, den som man fick under de vida och djupa idédiskussionerna. Därför var Bloggen Bents inbjudan till debatt en kick. Han har läst min reaktion på Svenska dagbladets något udda syn på rättvis fördelning, en reaktion som jag uppenbarligen delar med Lars Leijonborg. Men besvikelsen blev ganska stor när jag började läsa inlägget. Det som lockade så till debatt på Intressant visade sig i stället var en märklig berättelse om rättvisa utifrån ett tämligen flummigt perspektiv. Säkert kul underlag för en helg med obegränsat med vin och djupa diskussioner men inte det som min kommentar till SvD handlade om. Här talas i exempelform om vad som är det "utilitariskt korrekta". Bloggen Bent för också ett resonemang om lycka. Och lite till.

Jag har inget färdigt svar. Kanske några tankar. Huvudinvändningen består självklart mot SvD:s och PJ Anders Linders krönika med talet om förmögenhetspolitik, om fastighetsskatten som något som nästan beskrivs som det yttersta steget mot ett samhälle bra för alla. Det är uppfattningar jag inte delar, och ska man tro det man hör, inte heller något som delas av något borgerligt parti, inte ens av Reinfeldts moderater. Det är gott. Steg framåt för det socialdemokratin står för.

Bedömer man ledstjärnor som rättvisa är det viktigt att minnas att det är ett verktyg för att ge alla, inte bara några för att upprepa devisen, jämlika villkor. Rättvisebegreppet kan inte ses isolerat utan måste sättas in i perspektiv av tid, och i ett större sammanhang. En sänkning av a-kassan eller sjukersättningar må vara idiotiskt och dumt i sak men dess kontrast, antites till rättvisa, framträder när åtgärden ställs mot helheten. Och prövas det mot sänkta skatter vad de än kallas för en mindre del av svenska folket som redan lever tämligen materiellt gott så är det definitivtt inte rättvist. Med mina värderingar att döma. För så är det: vad som är rättvist eller rättvis fördelning kan inte ens Wiki fullt ut säga därför att det handlar om just samhällssyn och värderingar.

Skulle man ta fasta på det SvD har som budskap så fastnar man i samma vägskäl. Om utbildning nu är, och det kan jag dela, en viktig förutsättning för att utjämna mellan människor, så kräver det också att man ser människors olikheter. Och människors olikheter kräver att skolan, för att ge alla en god bas, tar hänsyn till dessa olikheter. Exempelvis genom att alla inte får samma resurser utan elever får stöd och hjälp utifrån sina egna individuella förutsättning. PJ Anders Linders tidning och parti har inte gått i spetsen för det. I nutid tillhör väl moderaternas tal om högskolor på andra platser än de traditionella orterna, som "bygdehögskolor", vilka skulle läggas ner. Jag delar inte synen på rättvisa och rättvis fördelning som moderaterna står för.

Jag tillhör också dem som alltid vill plädera för ett historiskt perspektiv. (ja,jag vet. Det traditionellt konservativa). Jag vill det därför att Sverige trots allt är en ung demokrati, välfärdens vagga började inte gunga för så väldigt länge sedan. Min morfar tillhörde Sveriges sista kull av statare. Min farfars engagemang i politiken startade när högern/moderaterna ännu inte riktigt hade accepterat att vanligt folk skulle få rösta. Jag har själv upplevt jular när paketet varit ett block och kritor ,samtidigt som jag hört moderater i vårt fullmäktige tala om julklappskonton för familjen på 10.000 kronor. Jag har gått där i ledet av vanliga arbetare, fram till arbetsledaren som pekade på maskinen till den personal som mest sågs som maskindelar. Jag har själv för löneförhandlingar för Sveriges lägst betalda arbetare och hört arbetsgivarens kommentarer och sett buden.

Jag har jobbat politiskt för att försöka få doktorn att vilja arbeta i Fittja, Alby eller Hallunda där ohälsotalen är som högst , inte samlas bland de andra där i kvarteren mellan Bentley- och Lamborghinibutiken och Svenskt näringslivs kontor på östermalm där ohälsotalen är lägst. Jag har bott i Flemingsberg, i ett område som jag bara älskade men där människor i allra högsta grad är beroende av att politiken finns med också för dem. Samtidigt läser jag i Svenskans bilagor om villorna i Djursholm, Täby och Lidingö och ser en helt annan värld. Samtidigt, och det gör mig nog mest förbannad: Samtidigt är det där filosofiska uttalanden kommer, precis som det gjorde till mina far- och morföräldrar från överklassen..att "lycka är nog inte det materiella, lyckan är det andliga. Håll tillgodo...". Underförstått: ge fan i våra tillgångar som du i och för sig själv har jobbat i hop till".

Jag som andra vet att golfresor, ridstallsbesök, utlandsresor, tidningsprenumerationer, bokläsning, konserthusbesök, au pair-jobb, skidsemestrar i åre, villaköpet, fritidsbåten, sparkapitalet till barnen, motionsaktiviteter, stureplanshängande och till och med antal år man överlever är tämligen naturliga inslag i livet för boende i delar av vårt land. I andra delar är världen den totalt omvända. Också här sträcks armen ut med pekfingret rakt på mannen i blåstället eller kvinnan i den vita rocken eller den arbetslöse som inte har några arbetskläder att sätta på sig. "Du ska inte har för mycket om du är sjuk". Det där kallas för klassamhälle. Det är för mig en östermalms- och överklassyn som jag är förbannat stolt över att Sverige ändå har så lite kvar av. Och det är endå med ett tämligen begränsat perspektiv. Det skulle, och kanske borde breddas, till rättvisa i hela Sverige. Rättvisa mellan länder och rättvisa mellan folk. Där menar jag att det till exempel inte alls är rättvist att vilja sänka biståndet. OM denna min syn är patetisk, drömmande eller ett "utilitarismen och rättvisetänkandets fula tryne så får jag leva med det omdömet. Själv är jag förbannat stolt över det och mycket stolt över att det är åsikter som delas av en rasande massa människor i Sverige.

Intressant: Andra bloggar om: SvD, rättvis fördelning, politik, orättvisor, klassklyftor, alliansen, regeringen, socialdemokraterna, fastighetsskatten

Tankar om påsk och politik. Och en varm påskhälsning till alla

Glad påsk, alla ni där ute i bloggvärlden. Precis som vid andra högtider inbjuder den till mer eller mindre seriösa berättelser och reflektioner, också om politik. För visst kan fantasin flöda när helgens riter och traditioner läses av med de politiska glasögonen. Just påsken har en rik källa att ösa ur, full av symbolik och associationer. Den som väljer att utgå från den kristna traditionen finner möjligen alltför våldsamma historiska och bibliska berättelser för att passa i politisk retorik. Jag menar Jesus förråds av Judas? nja...där finns möjligen en politisk vinkel..
Jesu korsfästelse, död och återuppståndelse? Blod och tårar. Muller , klippor som rasar och öppnade gravar? Blir möjligen lite för dramatiska jämföreseobjekt med svensk inrikespolitik. Inte ens en utsvävning om ett utlovat folk, om väljares vrede och återkomsten av en socialdemokratisk regering känns särskilt klockren. Nej, det perspektivet får Göran Hägglund lösa. (men han verkar virrig. Inte ett ord om påsken i hans veckobrev idag. Men däremot om Bob Dylan? Vad e det för en Kd-ledare?)
Jag tittade in på bloggen högtider. Där lär man sig bland annat om fottvätten som utfördes förr, av lägre tjänare: Tänk: där har vi pigavdraget i alla fall, eller avdrag för hushållsnära tjänster, som det heter.

Som ofta på torsdagen före påsk ringer det på dörren mer än vanligt. Utanför står fyra barn, målade och sminkade till oigenkännlighet. Nya moderaterna, kanske? Alliansledarna förklädda i skrikiga färger. De sträcker fram händerna, korgarna eller hinken och vill ha godis eller pengar. "öppna inte dörren", är rådet. Då blir du av med allt!. Påsken smyckas med påskriset: aha! Där hade vi något för de arbetslösa och sjuka. Glöm fjädrarna. Här är det rena råvaror som gäller. Men det där påskgodiset då? Ja, kanske en koppling: säger bara fastighetsskatt, pigavdrag och förmögenhetsskatt. Några får i alla fall sina sötsaker i gåva.

Häxor? Påskkärringar då? Natten mellan dymmelonsdagen och skärtorsdagen inleds nämligen häxsabbaten. Det är då som häxorna flyger till Blåkulla för att delta i djävulens mässa (som hålls på skärtorsdagen). Häxorna kommer tillbaka på påskdagen. Så skriver "Högtider".
Här ger man sig ut på mycket osäkra och farliga vatten om man börjar sväva ut alltför långt i tankebanorna. Att Blåkulla ger upphov till bilder, det är i alla fall säkert. Men redan en småtråkig lustighet om att det är det nya namnet på regeringskansliet kan leda fel. Visst finns där kvastar att städa rent med. Och en miljöpartist skulle möjligen invända mot just sättet att flyga...även om CO2-utsläppen från en traditionell häxkvast lär vara mycket begränsat.

Men påskharen då??? Politik där? Ja, jag läste på sidan Ninas påsk:
"Påskharen, som är invandrare från Tyskland, är en stor ful hare med skrämmande ansikte, vassa klor och enorm illvilja. Det sägs att den som stöter på denna form av hare överlever sällan eller aldrig mötet."

Nepp. Här blir verkligen inte ett enda försök att kåsera politiskt. Alldeles för farliga vatten, även om det också ligger lockelser i detta...

Jag avslutar i stället. Politik är faktiskt inte allt här i världen. Tillönskar alla vänner, besökare och bloggare en härlig och skön påsk. Även om jag starkt betvivlar att påskens helgdagar kommer att bli helt pingfria.

Intressant: Andra bloggar om: helg, påsk, påskfirande, politik, samhälle, häxor, regeringen, alliansen, socialdemokraterna, traditioner,

Kvantumjoggen- Äntligen löpdags!

Så har jag sagt till partiombudsmannen att anmäla mig till partiets eget löparteam i Kvantumjoggen. Också i år milen som förra året klarades av på den alldeles urusla tiden 53.08. Annars har jag ett par år nöjt mig med 3,5 km, mest för att det är kul. Första året en, typ 67 plats på 18 minuter...och senast på 17 plats...tid 14.30 nånting.
Men ska man klara Stockholm marathon i juni så....
Ja,ja. Rökare kan också springa. Men inte lika fort. Och inte med fullt så god syreupptagning. Värst är känningen i knät..så vi får se om det går alls...men man ska vara optimist. Det är jag. :) Måste ju starta i Spring Cross också.

Tack, du besökare! Roligt!

T A C K !
Såg nu att min blygsamma blogg fanns på en hedrande plats 14 på Bloggtoppen. Den finns ju främst till som ett verktyg för "avskrivning", en plats för mig att ventilera reaktioner, synpunkter osv. Inte för att delta i
någon form av tävling. Men med det sagt....så känns det ändå trevligt.
Ett tack till er alla som någon sekund eller så "svävat förbi" min plats på nätet. Och välkommen åter!

Peter
ps: PLACERING på listor inte ALLS viktigt men ändå roligt att bara vara EN PLATS NEDANFÖR MAGNUS :)
JUST NU

Intressant: Andra bloggar om: blogg, bloggosfären, politik

På begäran: Svar på utmaning...

Jag har utmanats. OK, Johanna. Här är mitt bidrag. (Hon har också riktat samma inspirerande utmaning till Tora, Helena, Claes, Martin och Nathalie)

1. Jag är en av Carlsbergs största heavy users av Non Alcoholic ÖL. Ett växande varumärke med enbart hälsosamma effekter i själ och hjärta.

2. Jag klarar inte av frukostsmörgåsar, men kan utan tvekan äta semlor till morgonkaffet.

3. Mina inköp på årets bokrea blev fyra album Lucky luke..och inte en enda politikbok....

4. Jag har som den enda i världen varit på Saxonkonsert iförd kostym och slips......



5. Jag är fortfarande stolt över att jag var bodyguard åt Don Johnson (Sonny Crocket, Miami Vice) JA! Det finns videobevis...inte digitalt för då fanns bara VHS...Stallmästargården, lansering av glass, "Alla var där...Alice Timmander,Malin Berghagen, Lill Lindfors, Gigi Hamilton med vilken jag tog en promenad, och så JAG!..och DON! Vid promenaden till lunchen blev det kalabalik, alla inklusive Tommy Körberg ville ha autograf så hemglasspersonalen var tvungen att rycka in som...BODY GUARDs. Jag var iförd helvit kostym....*drömmer*

6. Allt tekniskt jag kommer i närheten av eller köper har en tendens att vara helt oreparabelt trasigt, krångla eller gå sönder i min närhet. Oavsett om det är en ny cykel (saknade kedjeskydd, dator (stänger av sig själv) bil, (redan skrotad) eller som att jag betalar hyra för ett förråd tillhörande lägenheten som ingen kan berätta var det ligger....

Intressant? Du kan läsa mer på andra bloggar om: bloggare, utmaning, knäpp

Stoppet av FRA-avlyssningen

Oppositionens beslut att stoppa förslaget om FRA:s möjligheter till avlyssning är klokt. Med tanke på frågans "karaktär"borde också den borgerliga regeringen ha förstått att man borde invänta och
få synpunkter från Integritetsskyddskommittén först. Det låter som ett alldeles utmärkt och viktigt underlag om man ser behov att gå vidare. Hela "affären" ter sig nästan som om departementet har hittat en arbetsuppgift att jobba med...som kan visa handlingskraft. Ibland går det så.

Andra Intressanta bloggar om: politik, samhälle, FRA, avlyssning, regeringen

Ursäkta, men var fan la jag liket...?

Förstör bloggandet möjligheterna att få ihop en debutbok?
Frågan är högaktuell för mig just nu. Det var genom en kurs om deckarför- fattande på Folkuniversitetet som jag kom igång. Egentligen inte någon livsdröm att författa, kanske, men ändå något vid sidan om politiken. Så kom jag igång, sidantalet steg och steg, skrivandets hantverk utvecklades. Efter en kanonstart när jag efter valet fick en massa tid att öva skrivandets alla konster har inte ett kommatecken skrivits på bra länge. Jag står kvar där...på 115 färdiga sidor...men det bör bli det tvådubbla...Även den mest slarviga analys skulle visa en koppling: Där antalet tecken på denna blogg går upp, där sjunker de "större" litterära ambitionerna rakt ner i soppan. Så...hur f-n bär man sig åt? Det går ju att kombinera, vilket inte minst Camilla Läckberg visar. Inspiration? Möjligen kan den behövas. Eller så är det Elisabeths (George) råd som gäller: Klister i baken".

Den nakna kroppen av en ung kvinna flyter upp på stranden vid Varbergs fästning.
Ett brutalt och tragiskt mord där spåren efter gärningsmannen i stort sett är obefintliga.
När sedan ytterligare en kropp återfinns med samma slags skador, den här gången i norra
Sverige, engageras den nybildade NIM-gruppen vid riksmord i fallet. Möjligtvis en gruppering
som svensk polis kunde klara sig utan eftersom de flesta mordutredningar där man har
offrets identitet ändå blir lösta. Men om Justitieministern viskar fram ett önskemål så..
vad gör man inte...? Emma Brandt som är biträdande chef följer i mördarens fotspår.
Utredningen går så sakteliga framåt och i takt med det får Emma en allt starkare känsla
av att mördaren finns närmare henne än hon från början kunde ana...

Möjligen en beskrivning av skissen. Och så startar jag flödet av litterära inspel till den kreativa delen av hjärnan. Tar sats för att låta fingertopparna smeka fram över tangenterna för att ge liv åt karaktärerna, formulera målande miljöbeskrivningar och samtidigt ge fart och framåtrörelse i berättelsen, förmå den tänka IL, idealläsaren enligt Stephen King, att ryckas med och engageras i ett nervkittlande drama. Och så slår det mig plötsligt. Liket! Var f-n hade jag lagt det när jag tog pausen...?

..för övrigt är inspirerande råd, tips och stöd i alla former välkomna...

Andra bloggar Intressant om: böcker, litteratur, deckare,