Hur slår Schweizarnas beslut på Sverige?

Läser idag att "minaretbeslutet" i Schweiz möjligen inte är förenligt med den grundlag som landet har. Här i Sverige fördöms det av regeringen, (Carl Bildt) , Mona Sahlin och åtskilligt fler.

På DN debatt finns också ett inlägg från Anders R Olsson om mediernas beskrivning av islam och muslimer i relation till andra. En angelägen debatt, även om jag ryser vid tanken att Jimmie Åkessons vedervärdiga inlägg i Aftonbladet fortfarande påverkar debatten. Högerextremism blir vardag. Och kopplingen mellan detta och "minaretbeslutet" ger onekligen dystra tankar om spridningseffekter. Hur kan det mötas?

För precis som i Stockholm, där uppe på söders höjder, så verkar människor som först reser ragg i protest mot nytt och okänt att vänja sig ocjh till och med uppskatta företeelser eller byggnader när de väl står där. Så är det med moskén på Söder i Stockholm.

Anders R Olsson slår sönder en stor del av de svenska Sverigedemokraternas så kallade argument. Många av dessa bygger på vinklingar i medierna om vilket AO skriver:

svenskars världsbild präglats av en nyhetsrapportering som bara intresserat sig för muslimer när de utövat våld eller, i undantagsfall, blivit offer för våld. SD-bilden av hur ”vi” civiliserade västerlänningar hotas av ”dom” våldsbenägna fanatikerna har byggts upp där och vidmakthålls där.

I går menade jag i ett inlägg att det som händer kanske förtjänar lite borgfred under nästa år. Självklart inte som naturligt tillstånd!! Att extremister skulle tillåtas stoppa en svensk, demokratisk valrörelsedebatt är otänkbart. Men ett antal manifestationer över partigränser och blockgränser borde kunna bryta av vid några tillfällen. En del varnar för att det kan gynna de extrema krafterna. "De mobbade" riskerar att få stöd när alla andra är emot.

Kanske. Man jag tycker inte man får vara tyst och sitta stilla. Och möjligen kan såna markeringar av partierna också få svenska medier att tänka till och kanske medverka.

Fler bloggar:
- NetRoots.
- Fler på Knuff.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, främlingsfientlighet, islam, sverigedemokraterna, val 2010, borgfred, l

Bara förlorare efter Schweiz-omröstning - Dags för borgfreder i Sverige?

Sent igår kväll skrev jag om den omröstning som Schweiz höll: ska minareter vara tillåtna eller förbjudas? Skrämmande nog blev det ett ja till förbud, något som DN:s ledare kommenterar. I nyheterna hörde jag företrädare för den politiska ytterkantshögern tala om att det inte är ett förbud mot religionen utan mot "politikens islam".

För mig som icke-muslim och icke-engagerad medlem i svenska kyrkan är det ändå ett ganska simpel undanflykt. Genom resultatet har landet försats i en spänning mellan människor som bara kan leda fel. Mycket fel. Med de signaler som finns om att diskussioner med samma undertoner kan ge Sverige ett nytt riksdagsparti borde visst utrymme avsättas under det kommande året för gemensamma aktiviteter mot främlingsfientlighet mellan partierna i Sverige. Det är faktiskt värt att lägga in "borgfreder" om.

Som (Wiehe nedan) och också Björn Afzelius sjunger:

Ogräset växer och frodas Så slipa och vässa din kniv
Om du låter det spridas med vinden över världen Får du plikta för din tvekan med ditt liv

Fler som bloggar:
- Sagor från livbåten, om både tolkningsproblem och varför saken i sig är dum.
- Sakine Madon, om en växande intolerans och yttrandefrihet som väger lätt ibland.
- Avva, om en mörk dag och en kadett på Karlberg..
- Mia (Tonårsmorsa...) som påminner om det pinsamma att Röda korset har Schweiz som bas..
- Dag Larsson påminner om en likande strid på Söder i Stockholm..
- Fler progressiva bloggar på NetRoots.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, främlingsfientlighet, islam, sverigedemokraterna, val 2010, borgfred,