torsdag 3 september 2009

Oppositionsdepression botas - men en rysare för alliansen

Att socialdemokraterna stärks i väljaropinionen med över tre procentenheter är förstås oerhört glädjande och viktigt. Minns den tunga våren fram till första maj. Då var det inte bara borgerliga ledarsidor som räknade bort S. Också internt började huvuden hänga. Bilden av Reinfeldt fyra år till blev ett tungt ok att bära för S-medlemmar och rödgröna sympatisörer.

36,6 procent för S. En uppgång med 3,3. De rödgrönas försprång ökar och är nu 4,4 procent.
Samtidigt är det oerhört viktigt för S-folk att minnas: Detta är en opinionsmätning. Den riktiga matchen är på valdagen. Opinionen ser annorlunda ut i Stockholms län. Storstäderna kommer att avgöra valutgången. Det finns ingen anledning att luta sig tillbaks. Jag tror att Ibbe hittar förklaringen:
- Vi har en politik för jobb och de har en politik för klyftor, säger Ibrahim Baylan
Det ligger nog mycket i det. Att svenska folket inte accepterar ökade skillnader, valsvek om jobben och oansvar med ekonomin påverkar. Det gäller förstås att vara rimlig i analyserna så man inte hamna tokfel. Moderaterna ökar också, om än med 1,1 procent. Mycket är som ofta förflyttningar inom blocken. EU-valseffekter klingar ut.

I tidskriften Arenas senaste nummer skriver Anna Hellgren om det hon benämner som en oppositionens depression med en särskild diagnos av socialdemokratin. Det sjunkande stödet i opinionen beror enligt henne
mest av allt en missförtroendeförklaring gentemot den ideologiskt fattiga och hålögda socialdemokratin.
Den artikeln förtjänar mer ingående kommentarer. Men om analysen om depression och dåligt självförtroende stämmer så kan dagens mätning kanske inspirera och till och med bota. Hennes politiska råd är dock en rejäl vänstersväng. Där tror jag knappast att hela receptet kommer att plockas ut.

Rysare finns i mätningen: Kristdemokraterna, 4,1. Centern 4,6. Två av allianspartierna farligt nära spärren. Samtidigt ger mätningen Sverigedemokraterna platser i riksdagen. Det är alla annat än glädjande.

Läsvärt:
- AB, SvD, DN,

Bloggar:
- Kent Persson: "Ty(s)tnaden belönas i opinionen, men det håller inte i valet 2010"


Intressant?Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,

6 kommentarer:

mikael sa...

nej då vi "borgare" väntar bara på att Mona skall öppna munnen och gnälla lite, å rasar hon igen=)

LeoB sa...

Peter: Tack för länken till Anna Hellgrens artikel. Hon pekar mot det som är så självklart, men som (s) ändå inte på allvar tar i. Nämligen att nyliberalismen är den nya fienden. En fiende som man inte direkt kan angripa, för den "äger" slagfältet. Ingen kommer undan ekonomiska frågor.

Det som måste göras är att på allvar angripa själva fundamentet i nyliberalismen, den nästan osynliga orättvisan i fördelningen. Löner och förmåner sätts med hjälp av den makt de nyliberala idéerna och praktiken ger.

Skillnaderna måste åskådliggöras. De måste användas till bränsle för drömmar. Det finns inget rimligt i att det sitter en simpel fondförvaltare i Malmö och tjänar 36 miljoner kronor om året. Det finns inte heller något rimligt i att en fotbollsspelare tjänar otroligt mycket. (Även om fotbollsspelaren är väldigt sympatisk.)

Bådas löner är resultatet av den makt tekniken ger. En teknik som de inte varit med om att bygga upp. En teknik som de knappast förstår. En teknik som bara blivit möjlig genom vårt samarbete. Men som är möjlig att utnyttja.

Det finns inte längre lika stora rationella skäl att bidra till tillväxten - eftersom de som har makt tar så mycket av det tillväxten ger. Vi måste peka på att tillväxten kan användas på andra sätt, till att göra det bättre. Och vi måste underbygga de drömmarna genom att på allvar ifrågasätta det system för fördelning vi har idag.

Det fördelningssystem vi har i marknadsekonomin är ingen självklarhet och ingen slutstation. Det har för och nackdelar. Fördelarna överdrivs, de som råkar illa ut pga nackdelarna kommer inte till tals.

Det är kring detta vi måste drömma. Det är kring detta vi måste tänka. Men utan drömmar kan vi inte tänka. Och utan att tänka kan vi inte förverkliga drömmar. Vad vi saknat, gjort oss av med är drömmarna. Vi har blivit avlurade dem. Den som drömmer har blivit avfärdat som mindre klok. Inget kan vara mindre klokt än att avfärda drömmarna.

Lucyfer 666 sa...

Jag hoppas innerligt att dom röda tar över helt och hållet. Freddan har allafall förlorat mitt förtroende.

Anonym sa...

Vinner socialisterna 2010
Lämnar jag landet

Johan

Peter Andersson sa...

mikael: Det var en..konstruktiv argumentation som "ni borgare" har. Tror nog att väljarna förväntar sig bättre argument från de man lägger sin röst på.

LeoB: visst kan man diskutera vilken "ism" som är motståndare. Är det något som känns mest konkret så är det i så fall "Reinfeldtismen". Jag kan garantera att den ismen räcker för att sporra till politisk aktivism.

Det är dessutom det fördelningssystem som direkt styrs av politiska beslut, där nuvarande regering valt att ge 1/3 av skattesänkningar till de 10 % redan mest välbärgade. Också det stimulerar till..så kallad "kamp"

Lucyfer..håller med dig förstås.

Johan: jag vet att Mp skulle protestera om du kallade de "socialisterna". Jag tror inte du egentligen har någon anledning att lämna utan att du kan trivas i ett land som styrs på samma sätt som under de flesta åren av ditt liv. Men ..jag får önska dig lycka till om så blir fallet. :-)

LeoB sa...

Peter:

Ism? Nja, kanske, men det är tankarna som vi måste diskutera, själva bilderna som framkallas, spåren som tankarna lockas in i.