Sahlin - Reinfeldt igen. Och en Gunnar Axén tyst som muren..

Har först nu på debatten mellan Sahlin och Reinfeldt. Två tankar: kan siffror avgöra valet? Och i så fall: vem tjänar på vilken siffra? Den andra tanken har bäring på Peter Högbergs rubrik, vem som styr Sverige. Ja, svaret vet vi förstås. Men det finns tidigare val där (S) har stupat på mållinjen. Någon gång har förklaringen varit att partiet (i min möjligen inskränkta begreppsvärld = S) glider in i en regeringsroll i förtid. De som har makten, nu Reinfeldts regering, tillåts agera opposition. Det där får man nog passa sig för.

Mona Sahlin ger fullständigt solklara besked om sjukförsäkringen vid ett par tillfällen i debatten. Enkelt. Rakt. Punktform. Ändå avslutas hela avsnittet om sjuförsäkringen med att just mannen bakom försämringarna slår fast att det är motståndaren som ska införa stupstock. Det där är inte bara triangulering a la nya moderater. Det är fräckare än så och förstås mycket lätt för väljarna att avslöja. Måhända en av förklaringarna till att alliansens dalar i mätningarna.

En annan tydlig sak är att Reinfeldt försöker sätta mörka bilder av oppositionen med hjälp av siffror.  En retorisk självklarhet förstås, som kan gå hem. För en tidigare moderatledare var 130 miljarder förödande. Bo Lundgren skulle sänka skatter med det beloppet. Siffrans tydlighet kopplades till beskrivningar av hur det skulle ge besparingar i välfärden. De där beloppen är Reinfeldt snart  uppe i, till priset av försämringar i exempelvis sjukförsäkringen. Reinfeldts egen siffra idag var "58". Ett oavbrutet upprepande trots att Mona Sahlin var tydlig med att "stupstock" är något som försvinner, inte införs, med det rödgrönas förslag. Det där kallas kanske "bluff" i folkmun men är i debatter en "politisk uppfattning".

Jag ser att en del, som statsvetaren Peter Esaiasson, utnämner Sahlin som segrare. Samtidigt blir jag förstås ganska nyfiken på de kriterier för betygssättning som Anna Dahlberg, Expressen, har i sitt hyllande av Reinfeldt. Undantaget hans eventuella burkaförbud. Mitt intryck är att Mona befäste sin roll som en stark statsministerkandidat.

Dagens riktiga lågvattenmärke fanns inte i radiodebatten. Det riktigt riktigt dåliga är att Reinfeldts partivän och ordförande i Socialförsäkringsutskottet i riksdagen, Gunnar Axén, har mage att blogga om debatten men inte med ett ord bemöta den berättigade kritik han har fått för sitt påhopp på en sjukskriven kvinna. Det är riktigt uselt. Veronica Palm skriver mer om det i Aftonbladet.

Andra som har analyser:
- Roger Jönsson som menar att Reinfeldt oftast pratar om sig själv och kanske moderaterna. Mona om "de rödgröna". Och som min analys: moderatledaren vill helst inte försvara sin egen politik.
- Johan Westerholm är tydlig med att Reinfeldt använder lögnen i debatten om jobbpolitiken. Tydligt i att (m) helt sonika raderar informationer om hur man förr såg på "hög arbetslöshet".
- Thomas Bodström illusterar Reinfeldt så bra att jag citerar:  

Reinfeldt kan titta runt bland grannarna i Täby och säga för sig själv: tänk de här människorna som bor här har verkligen för lite i plånboken. Och så kan han åka en mil västerut och hamna i Tensta och ställa sig vid höghusen och säga: här finns det nog en del männsikor som har det för bra. Ni kanske tycker det låter överdrivet. Men faktum är att detta är exakt vad som händer med regeringens politik; Täbyborna blir rikare och Tenstaborna fattigare.

- Aurora Gullberg om att det enda som räknas faktiskt är den politik som förs...

- Ulf Bjereld som menar att Reinfeldt undviker ideologi och vill prata detaljer, sagt med visst beröm till Reinfeldts insats. Han noterar också att Reinfeldt vägrar ta avstånd från burkaförbud...
- Danne Nordling har en ganska heltäckande redovisning av debatten...med egen kritisk avrundning.


Kolla bloggar via NetRoots och Politometern
Intressant? 
 Läs även andra bloggares åsikter om politik, mona sahlin, fredrik reinfeldt, superveckan, debatt, sjukförsäkring, val 2010, valet 2010, socialdemokraterna, moderaterna,