söndag 17 januari 2010

Den politiska tågresan mot kända mål?


Dagens SvD-artikel om läget inför valet tar tågresan som illustration. Det blå tåget. Det rödgröna tåget. Både text och bild lockar till kommentarer. SvD beskriver de svagaste korten i varje "tågset". För de nu styrande borgerliga partierna är det KD som ses som det svagaste. För de rödgröna förstås vänstern. Det bygger på SIFOs sista mätning för 2009. Jag får förstås en rad tankar när jag läser.

Den direkta protestkänslan är förstås det mindre, gröna draglok som (utan att på bilden vara fastkopplad med den stora röda vagnen) ska föra tågsetet framåt. Det är väl tveksamt om det är en rättvis beskrivning. Att ett parti med nära 37 procent av väljarstödet enbart kan beskrivas som en passiv vagn är att ta i. Visst: det är glädjande att miljöpartiet också når framgångar. Om den, som Krassman analyserar, lilla mätningen från Demoskop blir verkligt valresultat, så bildar S och Mp regering. Jag tror som Krassman att Vänsterpartiet kommer igen. Det finns en bubblande rättviseopinion i Sverige som handlar bland annat sjukförsäkringen och människors reaktioner på regeringspolitiken. Jag blir glad om (S) vinner stöd. Men det kommer också att dra (v) över spärren.

Att Kd är svagt kort stämmer. "Verklighetens folk"-temat blev, som jag också bloggade om, något som väldigt få begriper. Kd:s närmast panikslagna försök att komma bort från den religiösa stämpeln har misslyckats rejält. Möjligen straffar väljare också partiet för de stora löftena före valet 2006 om sänkt bensinskatt och avskaffad fastighetsskatt. Det senare som, något överdrivet beskrivet, blev ett namnbyte. Artikeln nämner centerpartiets liknande svåra läge men här finns partiet på 5,2 procent. Den kris- och panik som säkert råder efter Demoskop-mätningen lär inte förbättra för (C).

Tågbilden av valrörelsen inbjuder till ganska många tankemässiga utsvävningar. Kanske kan det blå tåget liknas vid Arlanda Express? Det var ju också dåvarande Kd-minister Odell som valde den privata lösningen. Det kostar några hundra att åka. Det är, så att säga, inte "folkets vardagståg". Lite glassigt, här läser man Dagens industri och det leder till en ganska klimatanstängd verksamhet som flyget. Det blå tåget som håller sig till politiska spår som ger "mest klirr i kassan". Nu sensast till en sträckning genom Stockholms mer välbärgade gator.

Det
billigare rödgröna pendeltåget som ibland störs av det statliga banverkets växelfel och spårfel. Men som ändå är till för hela folke, som är miljövänligt, som täcker hela regionen och som får vardagen att fungera för människor. Jag stannar bildspråket där för just pendeltrafiken inbjuder också till ganska många trista beskrivningar. Den rödgröna färdvägen och resan är betydligt angenämare än så. 

Valrörelsen har börjat på allvar. "Superveckan" är snart här. Än så länge har de medier som ska spegla de politiska alternativen bara bristfälligt berättat om de felstyrningar, fel spårval och de stillaståenden som det blå tågsetet är ansvariga för. Det viktigaste i veckan var DN-artikel om att man har tagit fel väg om jobben och inte når fram till den station man lovade resenärerna.


Kolla bloggar via NetRoots och Politometern
Intressant?    Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , ,

2 kommentarer:

Johan Palmquist Sandstedt sa...

Att nu även DN börjar kritisera de borgerliga tyder på att något ruttet finns inom de borgerliga.

Kraxpelax sa...

Jag har varit borta ett tag och inte hängt med. Vad jag reagerar på är frånvaron av träffande förklaringar till förändringarna. Varför har Vänstern ramlat? De måste ha gjort bort sig på något sätt. Hur? Varför centertappet? Det snackas om bilindustrin när vi har en mycket enklare förklaring i baffatt ja e kvinna som ju är rena draksådden. Tanten framstår som en komplett idiot, och blev dessutom förnedrad när hon åkte till EU ifråga ompresstödet. "Oinformerad" var kommisiionärens barska omdöme. KD? De måste ha varit grundligt skakade av kontrasten mellan "kristlig barmhärtighet" och stupstockspolitiken mot de långtidssjuka. Just i dag fick förstås Hägglund in en träff på Newsmill med apoteksfrågan, så oskrivet är bäst. Det finns alltid möjlighet att reparera skada som skett, för det är framtiden som vi ska ta hänsyn till. Det förflutna är ju som det är. Oppositionen får inte slå sig till ro med det övertag de just nu har utan hela tiden hänga med och undvika allt slags arrogans och förmyndarmentalitet som de inte utan orätt alltid har förknippats med. Låt oss hoppas och verka för det bästa.

Från det ena till det andra.

Det här tycker jg är dagens sensation.

- Peter Ingestad, Solna