måndag 11 januari 2010

Utslängda i kylan


Man kan förstås sätta en ära i att sjukskrivningstalen går ner, oavsett förklaringarna. Det finns sannolikt ingen i Sverige som gillar att människor går sjuka. Tvärtom är det med hög sannolikhet något som skulle gillas av alla. Om den halvering av antalet med sjukpenning som skett mellan 2002 och idag beror på ett friskare, svenskt folk är det väl strålande. Om det beror på att rehabiliteringen fungerar så är det mycket bra. Suveränt om förklaringen är att sjukvården samarbetar bättre med försäkringskassa och arbetsförmedling med de som varit sjukskrivna under längre tid. Är det så?

Jag tror att det delvis är så. Redan under den förra mandatperioden (och före det...)  jobbade kommun, landsting, arbetsförmedling och försäkringskassa med att få bättre ordning på samverkan och rehab. I vårt landsting med två fokusområden: de med värk och de med psykiskt ohälsa.

När Ekot, DN  m.fl. idag berättar om vad som hänt efter årsskiftet blir det ändå tydligt att det inte är en hälsoförbättring som lyser upp Sverige. Det är regelförändringar och hårdare sådana. Och frågan är vilket fokus man väljer: att lyfta fram de som på grund av slarv med utredningar har gått hemma med ersättning trots att man skulle kunna jobba. Eller om man tar fasta på att sjukförsäkringen borde ge sjuka trygghet, under sjukdagarna och sen när man med en anpassning till förmågan ska återkomma i arbetslivet. Det är det sista perspektivet som verkar spricka upp i efterdyningarna av "jobbpolitiken".
Dels handlar det om dem som får sin sjukpenning indragen fast de tidigare har ansetts vara för sjuka för att kunna jobba. Och indragningarna har mer än tredubblats de sista månaderna 2009, jämfört med samma period året innan. Många får avslag för att regelverket numera säger att den som har varit sjuk i sex månader ska prövas mot jobb på hela arbetsmarknaden.
Generaldirektören Lender talar om "minskade volymer". I Sverige 2010, ett kallt land, förefaller det har blivit ett självändamål oavsett hur folk mår. I inslaget berättar Olle Hollertz som är överläkare i psykiatri om myntets baksida:

Sen finns det många där det i enskilda fall slår oerhört hårt, som kommer att drabbas av det här och har ingenting att falla tillbaka på, utan blir mer eller mindre utslängda i kylan

I början av året berättade opinionsmätningar om 350.000 väljare som lämnat alliansen, efter debatten före helgerna om de hårdare villkoren. Ett uttryck för att den där "ut i kylan"-politiken som nu gäller för Sverige inte har något stöd hos väljarkåren. Tyvärr räddar inte det de som nu råkar mycket illa ut. Det kan bara bli en mer välfärdsinriktad politik. Det verkar krävas en annan regering om det ska vara möjligt.
 
Kolla bloggar via NetRoots och Politometern
Intressant   Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

6 kommentarer:

Anonym sa...

Önskar att det vore så som du tycker att svenska folket har fått ditten och svenska folket har fått datten. Att de har satsat på... Det jag kan säga att de har sagt att de har satsat, med fina ord, men i realiteten är det som sagt det motsatta. Det som man har lagt pengar på är en omorganisation och effektivisering av psykiatrin. Låter som sagt bra, men brukarna har inte fått ta del av detta, utan vården är idag mer svår tillgänglig och mer än ofta är psykakuten som personen blir hänvisas till. Det kan ta så lång tid som tre månader till en "så kallad akuttid" för så ser det ut idag. Många av dessa personer blir nu frisk och arbetsföra pga dagarna har tagit slut. Inte för att de har gått hemma och varit arbetsföra. Många av de olika diagnoserna är kroniska och många är komplicerade när det kommer till behandling. Innan man yttrar sig här, så ska man nog veta hur det hela fungerar och inte utgå ifrån det som media har skrivit, för mycket av detta är mera åt ett propaganda håll. Samma sak är det om kommunerna, vad har de egentligen gjort? Inte mycket alls, utan många gånger har de istället fått möjligheten att flytta och återigen flytta på en person, tills personen själv säger upp sig. Men gjort att de har fått det bättre. Inget som har setts eller lagt märke till.

Sätt dig in i fakta först. Så ser du nog att mycket av det "fina" som media har gått ut med är inte mer än fina ord.

Anonym sa...

Ska bli extremt spännande ochs e vad som kommer ske med den "redan mörkade självmords siffrorna" i Sverige kommer bli efter att Moderaterna genomfört detta, kommer knappast bli färre, undrar hur det känns att vara regering och veta att man är skyldig till människors död?

men man bryr sig väl föga.

Förlorade en god vän för några månader sedan just pga FK och "regler", hon orkade inte mer, så less på Blått så jag orkar inte ens bry mig längre.

Tänkte ni kanske ville veta det?
eller?

Det gör ONT så förbannat JÄVLA ont!

och allt pga REGLER, du får INTE vara sjuk, det finns inget SJUK!

Bengt Nilsson, sosse sa...

Så här säger Thomas Hedberg i Uppsla Nya Tidning (UNT), anställd på Arbetsförmedlingen i Uppsala för att ta hand om de sjukskrivna som efter årsskiftet bedöms som så friska att de kan ta någon form av arbete.
"Det är ett lite nytt område för oss så vi får pröva oss fram. ledstjärnan är att anpassa programmen efter varje individs förmåga, det är ju sjuka personer det handlar om och sjukdomsbilden upphör ju inte bara för att försäkringen har gjort det.
Detta sista konstaterandet i meningen ovan visar i all sin empatilösa cynism hur Högern behandlar sjuka idag!

Anonym sa...

Är det inte lite för enkelt att skylla på den nuvarande regeringen, som det i mångt och mycket har gjorts? De sitter nu för sin första mandatperiod, och många av tjänstemännen mm på försäkringskassan har tydliga vänstersympatier.

Visst har reglerna blivit hårdare eftersom vi vill inte betala mer i skatt i Sverige för att försörja den andra delen av bidragstagare, men samtidigt kan man från försäkringskassans sida visa lite medmänsklighet, och inte bara upprepa samma mantra "nej, de nya reglerna säger att terminalt cancersjuka patienter skall jobba". De förstår väl vem som helst att om man tolkar reglerna med lite medmänsklighet i syfte så betyder det inte att dödssjuka patienter skall även jobba, och mantran "Vi bara följer reglerna" Sade även befälen i Auschwitz under andra världskriget, och vi vet alla vad som hände med dem...

Peter Andersson sa...

Anonym (1) Jag förstår nog inte riktigt vad du menar...om det är att jag inte förstår att det har blivit svårare att vara sjuk eller om du tycker att jag inte har fattat att det regeringen gör är bra..? Tycker att "anonym 2" och Bengt Nilsson beskriver hur illa det slår när sjuka ibland inte ses som sjuka bara därför att nya regler säger att de är "friska".

Vi ska göra mycket mer för att man inte ska fastna i långtidsarbetslöshet. Att man får återkomma efter en sjukskrivning efter den förmåga man har. Att med regelverk tvinga ut sjuka eller de som har behov av en mer planerad och lugnare återgång är bara till skada.

Du skriver att "vården är idag mer svår tillgänglig och mer än ofta är psykakuten som personen blir hänvisas till". Jag håller med dig. SOm sjukvårdspolitiker i Stockholm gör jag och vi sossar allt vad vi kan för att resurserna för att vården ska kunna förbättras ska finnas. Men inte bara resurser utan också, särskilt när det gäller psykiatrin, att samarbetet förbättras om patienternas vård. Och att inflytandet och bemötandet förbättras.

peter

Anonym sa...

Det som är, många får aldrig riktigt den som är den vård och hjälp som de behöver och en hel del har aldrig fått adekvat hjälp och då med en psykisk ohälsa som sjukdomsbild. Då tunga diagnoser som inte får sin dag att fungera, ska nu ut i arbete. Personer med begynnande mani, utan medicinering. För detta är inget skäl längre utan mera deras sjukdagar är nu slut.

Så för mig rimmar det väldigt illa när man kommer att tala om att psykiatrin ska då fungera bättre, medan verkligheten är en helt annan.

Så gå inte på det som sägs i media, för verkligheten är en helt annan. Ber dig läs på!

Ja, för som sagt psykiatrin, fungerade inte riktigt för så där fem år sedan, men idag finns det endast en 1/4 del av den kvar. Många står utan vård, men de ska klara av att arbeta. Det spelar egentligen ingen roll vilken sjukdomsbilden är, utan pressar man och så ovisshet på detta. Så har vi som sagt en stabil kombination för självmord. Mer än så behövs det inte. Många psykiatriker står maktlösa, för de blir överkörda av handläggarna hos försäkringskassan, som till 90% saknar kunskap kring sjukdomsbilden.

Här är det faktiskt så att mycket av de förändringar som skett, då av nuvarande regering, diskriminerar både kring mänskliga rättigheterna och nya lagen kring funktionshinder och rent diskriminerade. Här har det gått så långt att D.O har dragit öronen till sig och börjat undersöka, möjligheter.

De som inte klara övergången från försäkringskassan till arbetsförmedling, inom denna grupp, så är det total utslagning som sker.

Så läs på!