Hur ser man på sociala medier som en sak för den enskilde politikern och det som mer kan ses som gruppaktivitet? När partierna lägger kraft och energi på att "finnas på nätet" är det förstås enskildas närvaro som allt bygger på. Men inte minst Piratpartiets framgångar och positiva erfarenheter från Obamakampanjen och Arbeiterpartiets framgångar har väl lett till att partierna också som "grupper" ser den mer (sorry ordet) "kollektiva" närvaron på nätet som viktig? Här har (S) gjort ett mycket gott jobb, inte bara i antal aktiva utan, menar jag också i den interna synen på sociala medier som bloggande. Om detta sammanställer och skriver Johan Ulvenlöv som förstås ska ha beröm för sitt arbete med S-bloggnätverket. NetRoots stora monter på jobbkongressen/bloggkongressen med alla aktiva bloggare var ett stort steg framåt.
Väljarundersökningar visar att de svenska väljarna vid förra valet ändå hade en ganska begränsad syn på nätets möjligheter. Det gäller till och med så basala saker som att hämta information på ett partis hemsida, något som vad jag minns inte ens var femte väljare gjorde.
Är sociala medier sociala eller inte? Den som svarar nej lär inte ha problem att ensidigt pumpa ut tweets eller blogginlägg utan länkningar, retweets eller statusuppdateringar på fejan. För den som ser sociala medier som ett sätt för ömsesidig kommunikation är "megafonen" på nätet förstås ytterst obehaglig. Den som kanske bäst har lärt mig mycket om detta är förstås Sofia Mirjamsdotter som ger god råd på Bloggvärldsbloggen. Hon hade i somras hade en skarp krönika om detta. Då med en tillrättavisning av Sahlins uttryck om "svårt att få ut budskap på 140 tecken". Jag tror i och för sig att man ska vara försiktig med att döma när människor börjar prövat på något. "Gamlingar" på de sociala nätverken kan ibland vara lite snabba att håna de nybörjare som faktiskt kan ha goda ambitioner men behöva få tid att lära sig...
Jag har också på ett sätt lite svårt att döma ut "megafonen" (gäller inte twitter): det är ytterst läsaren som avgör om man ska ta del av budskapet eller inte. Relationen mellan skribent och läsare är egentligen en sak mellan dem och kan inte dömas ut av den ena eller andra kommunikationsexperten. Därmed inte sagt att det inte är klokt att lyssna på de sistnämnda... :-)
Är det verkligen ett val man kan göra (också välja bort) eller är det till och med en skydlighet för förtroendevalda att aktivt se till att man finns där människor finns? Svaret är självklart. Ja. Om allt fler av de man företräder finns på sociala medier borde det faktiskt komma något av krav att också finnas där. Visst ska också politiker "göra det de är bäst på". Men de metoder som idag används ("roligast") kan ofta rent sakligt dömas ut som urkassa om väljare och valda ska ha en dialog. Att välja "stå på torget" före sociala medier är måhända viktigt att man kan göra. Frågan är i vilken grad...
Dagens granskning handlar som ofta om rikspolitiker. Samtidigt finns det mycket goda föredömen hos lokala och regionala politiker som borde lyftas fram. Jag blev förstås oerhört stolt (och pressad att bättra mig ännu mer) när "Mymlan" i ett inlägg nämnde mitt namn i kretsen av politiker som kan ses som goda föredömen.
"Några politiker som inte är partiledare som jag rekommenderar er att följa för att de deltar i konversationen är Lilith Svensson (KD), Kent Persson (M), Mary X Jensen (M)Peter Andersson (S). Dem kan man följa oavsett egen partitillhörighet, om man är intresserad av politik och vill få svar på frågor.Tycker förstås att såväl Mary som Kent ska ha extra beröm men vill peka extra särskilt på Lilith som ligger i en klass för sig. Både i att jobba med alla kanaler samtidigt kompletterat med en enastående förmåga att säga godmorgon till världens alla twittrare.
Som sig bör hinner Makthavare.se posta före mig om att man faktiskt själva försöker bidra till politikers twittrande. Jag kan tycka, precis som ägarna själva tycka att det är lite synd att inte "folket" bakom Twixdagen får lite mer stöd i att berätta om sin tjänst som faktist handlar om en kanal för att lättare synliggöra politikernas närvaro på sociala medier. Även om det än så länge är en förmån förbehållen riksdagsledamöterna. Vem vet när det kommer "landstingstwitter" och "fullmäktigetwitter" också. För oss som mest bloggar är portalerna också viktiga, Knuff och NetRoots förstås. Men också den nylanserade Politometern har blivit en av mina favoriter.
Detta ämne återkommer jag till...mer finns att säga...
- Min egen sida på Twitter. Dito på Facebook. Min blogg har du bevisligen redan hittat.
- Svd listar "politiker" på sociala medier, dvs rikspolitiker...
- Fler bloggar om Svd:s artikel:
Peter Högberg om att det personliga mötet är viktigast. Claes Krantz har en bra postning om detta och noterar att Sverige ligger efter.. Redaktionschefens blogg (SvD) om användningen av Twitter för journalister, Seved Monke bloggar också. Den som vill läsa inlägg med en alldeles särskild krydda kan alltid söka upp Tokmoderaten...
- Kolla bloggar via NetRoots och Politometern
Intressant?Läs även andra bloggares åsikter om politik, sociala medier, politometern, facebook, twitter, bloggar, bloggosfären, val 2010, valet 2010, barack obama, socialdemokraterna, mona sahlin, netroots, progressiva bloggar, demokrati
2 kommentarer:
Citronpeppar?
hehe. Nu fattade jag. Ja, du definierar det helt rätt :-)
p
Skicka en kommentar