I ett inlägg på Newsmill följer Magnus Ljungkvist upp frågan med utgångspunkt från journalistiken i affären. Och då inte om medierna har skrivit tillräckligt om sakfrågan, skitfrågan eller ens om de värderingar som möjligen kommer till uttryck i den olyckliga facebookuppdateringen. Magnus har letat efter en annan dimension: hur har medierna följt upp "avslöjandet" och drar slutsatsen att det är tunnt.
Men på Rapports webb hittar jag det lysande undantaget, en intervju som journalisten Jon Nilsson gjort med Unsgaard för att försöka komma vidare. Han ber att få namnet på städfirman för att får reda på vad ryskan tjänar:
Unsgaard: Jag vill inte uppge vad den heter.Magnus ställer därefter ett antal frågor som en aktiv journalist kanske skulle ha följt upp med där funderingen förstås är varför pressekreteraren inte ville tala om vad det hedervärda städföretaget heter. Magnus inlägg ger mig förstås skrivenergi. Den flitige läsaren vet att jag ständigt tar upp detta om den mediala flatheten när det kommer till granskning av alliansen och regeringen. Magnus analys kan tyda på att man än en gång struntar i jobbet. Sorgligt.
Rapport: Varför inte?
Unsgaard: Jag vill inte helt enkelt.
Rapport: Om du själv hade jobbat kvar som journalist, hur skulle du se på ett sånt svar då?
Unsgaard: Men det gör jag inte längre.
- Fler nya blogginlägg: Ett grönare Solna,
Kolla bloggar via NetRoots och Politometern
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, Unsgaard, media, journalistik,
