söndag 10 januari 2010

DN:s regeringskritik skarpare än på länge


Visst, jag har många gånger varit kritisk till Dagens Nyheter som ett riktigt "flygblad" för regeringen Reinfeldt. Jag har i en rad inlägg frågat mig var den kritiska och maktgranskande journalistiken har tagit vägen. Peter Wolodarski visar i sin söndagskrönika att allt inte är helt nattsvart på den politiska journalistikens fält. Även om PW har helt andra utgångspunkter när han skriver. Innehållet är särskilt intressant på tre punkter. Reinfeldts ledarskap, vår syn på riksdagsledamöter och hur ordet "ledighet" ska och bör tolkas för landets ledande politiker.

Reinfeldts ledarskap får de positiva förtroendemätningarna till trots en rejäl känga. PW skriver att moderatledaren Fredrik Reinfeldt har "loggat ut från inrikespolitiken":
"..var finns hans ledarskap när det behövs som mest? Det är inte första gången som Reinfeldt lämnar statsråd ensamma i stormen, samma sak drabbade kulturminister Cecilia Stegö Chilò och handelsminister Maria Borelius i början av mandatperioden. Skadeverkningarna från de incidenterna borde ha fått Reinfeldt att vara mer deltagande och stödjande när det krisar.  Det har funnits en berättigad kritik mot förändringen av sjukförsäkringen som handlar om brister i genomförande och nonchalans mot remissinstanser.
De första illustrationerna om regeringskrisen är numera modern, politisk historia. Att Reinfeldt gör om misstaget att inte krishantera utan i stället ge stöd till sin ensamlämnade minister när det blåser om sjukförsäkringen säger nog något helt annat än Wolodarski nämner: Tron att de egna förslagen är så bra och riktiga att man inte är beredd att ta till sig kritiken. Men också oförmågan att se att det inte bara handlar om lagtext, regelverk och att pressa "icke-arbetande" till jobb.

Reinfeldts stora och avgörande misstag är att han inte förstått att sjukförsäkringsdebatten har satt bilden (enligt min mening en riktig sådan)  av en politik som inte accepteras av svenska väljare. Ökade klyftor och försämringar för sjuka och arbetslösa avfärdas av väljarna.. Att inte förstå det är Reinfeldts stora misstag. 

Riksdagsledamöter är folkvalda. Det är de som utser regeringsbildare och ytterst med sina röstknappar avgör om regeringen sitter kvar eller inte. Inte minst i Stockholms närhet har svenska medier en syn på riksdagsledamöter som inte är i närheten av vad som borde gälla våra egna företrädare i parlamentet. Man förväntar sig, ja till och med kräver att regeringen ska ställa upp. Inget annat duger. Så har det nog varit även med S-regeringar. Men för både oss väljare och för riksdagens anseende och roll så borde riksdagsledamoten vara självskriven i den politiska debatten och som ansvarstagande för den politik som förs. 

Peter Wolodarski ger en i och för sig inte obefogat kritik av en ledamot som i TV får försvara sämre pensioner för de äldre, en fråga som mycket väl kan välta regeringen. Därmed borde förstås statsministern vara angelägen om att varje TV-framträdande blir det bästa möjliga. I sjukförsäkringsdebatten nöjde han sig med att ge sitt stöd till ansvarig minister. Hur han framöver, efter julledigheten, kommer att hantera pensionärernas ilska blir intressant att se.

Alliansregeringen har glömt att informera om det jobbskatteavdrag som man själva ser som en av de stora, avgörande reformerna både för fler jobb och för att stärka de arbetandes ekonomi. "Mer kvar i plånboken", som det heter. Analyser av just den reformen finns, mycket läsvärt, nedtecknade av Krassman. DN:s Wolodarski får inte mer kommentarer kring missen.
finansministern ”inte vill låta sig intervjuas under sin ledighet”.
Det är inte heller, menar jag, något märkvärdigt i att statsråd tillåter sig ta semester. Politiska jobb är året runt ett dygnet-runt-arbete. Någon gång måste även en regeringsmedlem få stänga av. Att Anders Borg inte inser det som kan bli direkta politiska effekter av att inte försvara sin politik är svårare att förstå. Rimligen borde vilan tagit en kort paus för att rädda hem den mediala bilden av en reform man ser som viktig. Just nu talar allt för ett regeringsskifte med en möjlig längre och ofrivillig semester för Borg och Reinfeldt. Det finns det ingen som helst anledning att vara ledsen för.

En debattartikel från borgerliga ledamöter i Aftonbladet är sakligt sett mycket bra. Den handlar om att politisk information behöver finnas också på lättsläst svenska. Men visst; man kan om man vill läsa in andra signaler i artikeln. En allians med en politik som är oerhört svår att berätta om på en populärt sätt, till exempel.

Fler bloggar om detta:
-Soldatmamma skriver, Röda Berget analyserar också.
- Johan Ulvenlöv på S-buzz som skriver med rubriken "Schlingmann ersätts?"

Kolla bloggar via NetRoots och Politometern 
Intressant     Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,