Jag tror att de allra flesta som läser inledningen inser att det är ett överretoriskt inlägg:
Jobb och egen försörjning har slutat att hyllats av socialdemokraterna.Som, lovar jag, ALLA läsare fattar så är det förstås inte så. Däremot gör Kent ett jättemisstag att haka på Reinfeldts beskrivning av det som borde talas om som ekonomiskt trygghet när man blir sjuk eller, som snart kanske många SAAB-anställda, blir arbetslös. Jag gissar att alliansen nu är uppe i 455.000 tappade röster efter avslöjandena om hur svårt sjuka drabbas av de nya sjukreglerna. "Bidrag".
Mona Sahlins artikel på GP skrev jag om i morse. Kent tillhör en av dem som har reaktioner och i ett inlägg kommenterar han i några punkter. Men först: under över 100 år, ett ganska mastodont "record", har moderaterna oavsett de hetat det eller Högern motarbetat i princip alla reformer som handlat om löntagarnas, arbetarnas, rättigheter och villkor.
Det har gällt allt från införandet av rösträtten, lika för alla och inte inkomstgraderad, över framväxten av välfärds-Sverige, finansierad med skatter efter bärkraft. Det har varit ett enda långt "neeeeeeeej" till reform efter reform för att stärka arbetares trygghet i sina jobb. Det genomgående inslaget i partiets politik har, som Alliansfritt Sverige visade tidigare i höstas, handlat om sänkta skatter oavsett dess storlekt vid tiden för kravet.
2006 byter partiet fot, hittar en retorisk vändning: Ordet arbetare blir "de som arbetar" och definieras genom att skiljas från de som "lever på bidrag". På något sätt vill (m) se en gemenskap mellan det lågavlönade vårdbiträdet och den bonusmottagande högre finansdirektören. Det är en skamlig motsättning man försöker skapa mot de som oftast har slitit hårt, ófta alltför hårt, i ett lönearbete.
Moderaterna kommer aldrig att bli Sveriges arbetareparti. De intressen man företräder kommer inte att tillåta att löntagarnas ställning stärks. De kommer inte att kräva höjda skatter för att betala högre löner till välfärdsarbetarna. De kommer inte att ta initiativ för löntagares inflytande på arbetsplatsen. Helt enkelt därför att moderaterna företräder samma intressen som alltid. Den som tvivlar kan med fördel ta del av hur politiken slår i praktiken.
I sitt inlägg skriver den gode Kent att talet om arbetslösheten är "svartmålning". Den höga arbetslösheten och det växande utanförskapet är tvärt emot det man lovade före valet. Utan reservationer. Hade moderaterledaren uttalat detta hade medierna kunnat göra många artiklar som väl slagit ut stormen om pressekreterare Unsgaards fadäs.
Egentligen visar väl Kent med inlägget varför hans parti aldrig kommer att bli ett arbetareparti i ordets verkliga mening. Aldrig.
Kolla bloggar via NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, moderaterna, fredrik reinfeldt, mona sahlin, socialdemokraterna, val 2010, valet 2010, jobb, arbetareparti,
