Snett bredvid mig på tunnelbanan mellan Akalla och T-centralen, den blå linjen med uppgång från underjordens djup, sitter en man i fyrtioårsåldern. I ett fast grepp håller han tidningen Metro. Hans ansikte fåras en aning och jag tänker att det måste vara om det kalla Sverige han läser. Ja, tänker jag, kallt i flera bemärkelser. Plötsligt verkar hans ögon ha fastnat på en fixerad punkt i tidningen. Hans tidigare dystra anletsdrag ändrar skepnad. Jag blir nyfiken. I tider av så mycket elände - vem blir då glad av nyheter?
Han lyfter något på armarna och plötsligt skriker tidningens braskande rubriker rakt emot mig. Jag stirrar förvånat. Mannens ögon biter sig fortfarande fast vid det jag nu förstås innehållet av. Dagens heta nyhet att Sveriges största parti skakas av inre strider. En hemlig plan ska sparka Sahlin, som förstasidan så tydligt berättar. I mitt inre börjar bilder flimra. Hans svarta jacka börjar i mina ögon byta färg. Den blir ljusare och fastnar till slut i en organge nyans. På ena sidan av jackan ser jag märket: "Allians för Sverige". Då förstår jag varför mannen log.Jag vet förstås inte om han verkligen var allianssupporter. Men visst: läste han artikeln i dagens Metro (eller Politikerbloggen) om "upproret" så finns den anledning att vara nöjd. En bättre start på ett valår kan knappas ges till en borgerlighet som så gärna vill regera vidare men som har det så tufft. I stället för prat om "jobbkris" och "fler i utanförskap" skulle bilden av motståndaren dominera igen. Den negativa bilden. I stället för tjat om sämre för sjuka och arbetslösa skulle Sahlin, inte Reinfeldt ta smällar. I stället för att de som nu har makten ställs till svars skulle oppositionen får löpa gatlopp i tidningsrubrikerna.
Nu tror inte jag att det blir så långvarigt denna gång. Några medier kan inte avstå men jag tror att det försvinner ganska snabbt. Varför? För 71 dagar sen valde medlemmar från hela Sverige Mona Sahlin till partiordförande. Den som har den minsta löpande information om debatten i Sverige vet att inget, säger inget, talar för att någon form av växande vrede skulle ha tagit fart efter omvalet av Mona. Vreden om den nu kan beskrivas så har växt mot regeringen och det är det rätta fokuset framöver.
Spekulation: Angreppen vore mer troliga att komma från de mindre sektvänstergrupper som hellre tar striden med "klassförädarna" i socialdemokratin än med Reinfeldt och Alliansen. Telefonnumret på denna hemsida ("Septemberalliansen") går till Tidskriftsföreningen Offensiv. Om detta skrev för övrigt Pappers ordförande, dvs ordförande till Dennis Bäckman som i Metro säger sig sympatisera med upprorskraven, på sin blogg under rubriken "Ställ tokvänstern år sidan".
Läs också:
- Anders Pihlblads analys av "upproret".
- Alexandra Einerstam bloggar om medias ansvar, "Tingeling..." gäspar åt eländet, S-buzz verkar snarare häpna, Martin Moberg skriver om tidningsankor och smutskastning, Sjölander linknar det vid en Dan Brown-roman, (protest, Johan. Brown är bättre!!) Johan Westerholm bloggar om negative campaigning utifrån dagens bidrag till en sådant och Monica Green ger en kortfattad replik till det. Claes rubricerar det som "dårarnas vinter".
På hugget att använda Metro-tokerierna är Per Ankersjö, Elkers kommenterar precis som Frank.
Kolla bloggar via NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, socialdemokraterna, mona sahlin, val 2010, valet 2010, journalistik, media, pappers, LO, alliansen, moderaterna,
2 kommentarer:
Tror du att Mona Sahlin kommer att kräva en dementi i Metro eller att någon annan, Baylan (?) kommer att vilja ha artikeln dementerad? Om inte, vad är motivet till att låta en sådan artikel bara passera?
Trots att Margot Wallström sagt sig vara ointresserad fortsätter skriverierna om att hon kan bli en extremt duktig statsminister och politisk ledare.
Allt detta grundar sig endast på förhoppningar om hennes kvalite och duglighet då hon inte varit i landet på lång tid och någon slutsats om detta inte kan dras från hennes insatser i EU.
Man vet inte om hon är duktig och kunnig men hoppas och tror att hon skall vara det.
Vad gäller Mona Sahlin är förhållandet det motsatta, hennes mål i livet är att bli statsminister och hon har redan talat om för pressen att hon skall bli det och redan börjat dela ut ministerposter
Hon har hela tiden varit verksam i landets politik och alla känner till hennes kapacitet så bedömmningen av henne kan baseras på fakta.
Hon är den polittiker i landet med mest oegentligheter och fiffel från alla områden hon varit verksam hon har utnyttjat sin ställning för att ordna jobb till familjemedlemmar.
Sedan hon blev partiledare har partiets opponionssiffror sjunkit från46 till 32 % och massor kommer inte att rösta på partiet så länge hon är ledare. Detta talar sitt tydliga språk vad gäller duglighet och kompetens för den post hon har
Antag att Angela Merkel (Doktor )eller Hillary Clinton (Jurist)skulle gå ut i pressen och säga att dom brukar sitta på toaletten och läsa Fantomen.
Det skulle kallas monumental omdömmeslöshet men det är vad Mona Sahlin ( gymnasium sociala linjen 3,1 i betyg) gör och anser normalt..
Det är helt klart att alla hellre vill ha Margot Wallström som de tror kan bli en bra ledare än Mona Sahlin som helt ävertygande bevisat sin oduglighet och inkompetens och som är totalt olämplig att vara landets främsta representant
Skicka en kommentar