Grekisk dans, Sahlin mot Reinfeldt och hur lyder den tionde punkten?

Det är tätt mellan tungviktsmöten i den politiska kampen. Ikväll möter Mona Sahlin åter igen Fredrik Reinfeldt i debatt, den här gången är Agenda-redaktionen värd. Den här gången hålls debatten i en något förändrad situation, med ännu ett tungt krismoln med rötter i Grekland som möjligen drar över Sverige. Det påverkar direkt den svenska valdebatten. DN:s Peter Wolodarski ger rådet till sin alliansregering att vända blickarna ut över Europa, den arena som enligt hans analys gav Reinfeldt ett starkt förtroendekapital. Om detta skriver också SvD:s Göran Eriksson med analysen att krisvågen kan ge alliansen ytterligare fart framåt i väljaropinionen. Parallellt vill man också vrida angreppen mer mot Mp som ju står för de konkreta opinionsframgångarna. Genom att försvaga trovärdigheten för Maria Wetterstrand slår man, är tanken, på hela det rödgröna alternativet. PJ Anders Linder gör det idag.

Det vore förstås tjänstefel om inte Reinfeldt och Borg använder sig av alla tänkbara möjligheter. En sådan är att fokus flyttas från utvärdering av den mandatperiod som har gått till akuta hot mot svensk ekonomi och jobb. De får också ett naturligt försprång eftersom det finns en svårighet i tidsperspektiv när väljarna ska bedöma ansvar och skuld: att Alliansregeringen fick överta en urstark ekonomi i en tid med inflöde av nya jobb ger dom en oförtjänad guldstjärna i boken medan det omvända gäller den rödgröna oppositionen. Det är mycket tveksamt att väljarna skulle utdela det omdömet om fokus var att utvärdera de jobb som skulle bli fler men blev färre och det utanförskap som skulle minska men ökade.

Ser slutet på de rödgrönas gemesamma framtädande vid V-kongressen. Peter Eriksson talar om det mest konkreta som har presenterats av alliansen för nästa mandatperiod. Det är förvånande nog inte den valplattform som blev offentlig igår med mycket retorik men inte mycket skarpt. Det mest konkreta är i stället en "Inte-lista" på nio punkter. Eriksson grubblar högt över "varför nio"?

- Att inte riskera statsfinanserna genom ofinansierade utgiftslöften.
     - Att inte höja skatten för vanliga löntagare.
- Att inte göra det dyrare att anställa unga.
- Att inte avskaffa RUT och ROT.
- Att inte återinföra fastighetsskatt och förmögenhetsskatt.
- Att inte förtidsavveckla kärnkraften.
- Att inte införa kilometerskatt.
- Att inte kvotera föräldraförsäkringen.
- Att inte skjuta upp förbifart Stockholm.

Tio hade varit ett mer naturligt tal i sammanhanget, säger han. Ja, den strukna, tionde punkten: vilken var det? Som togs bort av någon valstrategi med omdöme och fingertoppskänsla för hur väljarna påverkas? Vad tror du?

Det känns att den rödgröna budgetmotionen fick angreppen att komma av sig. Det blev en helt annan ton efter än före när man såg att förslagen om höjda skatter inte var gångbara som politiskt vapen att skrämma väljare med. Man svarade med sin "Inte-lista" och en valplattform som var ett utkast. I ett sånt läge kommer grekiska finanskriser som en julklapp under alliansgranen och ger en möjlighet att vrida fokus. Gissar att debatten ikväll kommer att beröra en del av detta

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern Intressant ? Läs även andra bloggares åsikter om politik, alliansen, val 2010, valet 2010, fredrik reinfeldt, mona sahlin, socialdemokraterna, agenda, finanskris, grekland