lördag 15 maj 2010

Politiker och sociala medier - en omöjlig kombination?

En rad inlägg flödar fram på bloggar och i andra medier kring rätten, skyldigheten och/eller möjligheten som ligger i kombinationen politik och de "nya" sociala medierna. I dagens DN finns en notis från Göteborg där tidningen GP har studerat politikers inlägg och drar slutsatsen att det är "mest struntprat".

Det som av Brit Stakston i boken Politik 2.0 kallas "diamaten" bland de sociala medierna, bloggen, möts också med skeptiska röster ibland. Är det inte själva publiceringsverktyget så är det innehållet som ifrågasätts. Värst är det enligt vissa riktningar i debatten om man kan ana en koppling till partier. Bloggen som "megafon" för ett visst parti snarare än en fristående kanal för....enskilda?

Det första exemplet, de så kallade "gammelmediernas" sätt att utan konstruktivitet slå ner på nya företeelser i samhällsdebatten menar jag bara är trist. Man har heller inte förstås syftet med just begreppet "social" som föregår ordet medier. Den andra diskussionen välkomnar jag och med rätt tonläge ger det utvecklingskraft åt de "nya medierna". Två inlägg att läsa: Mary Jensen skriver idag om parti och individ och länkar till fler viktiga inlägg. Sandro Wennberg skrev i veckan ett inlägg om gräsrötter eller megafoner: lika läsvärt.

Och svaret på rubrikfrågan: visst är kombinationen sociala medier och politiker en möjlig kombination. Frågan är om man framöver kan kalla sig politiker, i meningen medborgarföreträdare, om man står utanför de platser där medborgarna också finns på nätet?

Läs fler inlägg på portalerna Netroots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

2 kommentarer:

Raymond Svensson sa...

Hej Peter, jag tror att svaret på din avslutande fråga är att det inte är möjligt. Vi som söker väljarnas stöd måste vara på de platser där människor finns och samtal förs om viktiga samtids- och framtidsfrågor. Det handlar om fysiska möten, som att vara i gammelmedia med insändare, dela ut flygblad i köpcentra, medverka i närradio, att finnas på Facebook, ha en blogg osv. Kort sagt att vara tillgängliga för samtal och frågor. Jobbigt? Javisst men icke så trist som "gamla tiders" torgmöten.

Pierre Ringborg sa...

Jag har följt en del bloggar nu och även fått tillfälle att utveckla det i vår regionala radiokanal som också måste hänga med i de nya medierna för att inte tappa lyssnarsiffror.

Utrymmet är begränsat utom på nätet. Att klippa ihop något kräver professionalitet och resultatet kan bli summariskt. Nu kryllar det av bloggar på Politometern inför valet.Orkar väljarna med detta. NEJ säger jag det är de seriösa bloggar som startat tidigt som tas på allvar inte politiker som försöker göra sig till nu.

http://www.facebook.com/pierreringborg?v=wall&story_fbid=110939498949574#!/pages/SR-Halland/174616787633?ref=ts