lördag 15 maj 2010

Att bota barn och unga som mår illa

Det finns säkert ett och annat i dagens artikel i DN om barn- och ungdomspsykiatrin som är värdefullt. Men det finns också inslag som oroar, kanske föga förvånande när debattglade Hugo Lagercrantz deltar. Just kampen mellan olika skolor, bollandet av ansvar, upphöjandet av den egna skolan till alltings enda väg och utdömande av allt annat tillhör farorna. Just så kan debattinlägget läsas: behandlingen av barn och unga med psykiska problem ska skötas av de egna klinikerna, efter de teorier och behandling man själv tror på. Resten av den medicinska expertisen döms ut som icke-expertis med en underton att allt annat är kvacksalveri.

Vi behöver väl underbygda vårdprogram för att ge barn och unga den bästa vården. Här måste psykiatrin förstå att samma krav på vetenskaplighet måste gälla också deras vårdgren. Men att bota handlar sällan om att fixa till en speciell, exakt punkt på kroppen. Inte minst gäller det psykiatrin där bot och behandling kräver större helhetssyn. Just därför är enskilda "doktorers" egna kamp för de egna mottagningarna så olyckligt. Man blir särskilt misstänksam när Lagergranctz dessutom argumenterar med att

Det är en mycket populär specialitet, som många läkarkandidater vill ägna sig åt.
Nu var det ju det där med evidens. "Det som funkar och det som botar": Det borde vara själva utgångspunkten, inte populariteten av olika utbildningsvägar som läkarkandidater ser det. Där har ett inlägg på Brännpunkt idag en bäring. Socialstyrelsens nationella riktlinjer som styrdokument för en vård som också ges jämlikt. Till viss del är just psykiatrin ett område där de största bristerna i jämlikhet finns. Ett exempel är hur de kanske mest sjuka, många hemlösa, bemöts och inte får behandling i vården.

Jag har haft en önskan som känns som en sista utväg: "lås in" professionens olika läger. Släpp ut dom när man har enats om hur de gemesamma resurserna kan användas för att behandla och göra sjuka friska.

Mer att läsa:
Rapport (S) om barn och ungas behov av psykiatrisk vård.
- Johan Westerholm som är mer positiv till Lagercranz än jag själv.

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant ? Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

6 kommentarer:

Anonym sa...

Håller med. Empatin måste vara speciellt stor i sjukvården när det gäller bemötandet och omhändertagandet av funktionshindrade barn och vuxna (då menar jag fysiskt eller psykiskt funktionshindrade). Man kan ställa det med de förbättringar som den starka gruppen diabetiker fått i sjukvården (även om jag inte gillar sådana jämförelser). Någon sådan lobbying ses knappast för psykiskt funktionshindrade. Det finns också eldsjälar i läkarkåren för de psykiskt funktionshindrade som jobbar mot att det området får högre status och därmed också ökar patienternas status, vilket antagligen är en framkomlig väg. Kanske vägen är att jobba på samma sätt som man ökat primärvårdens status och därmed lockat fler läkare? /gt

amanda sa...

Anonym,
Ingen annan del av vården får så mycket resurser och lobbying som barn- och ungdomspsykiatrin, så det är knappast där skon klämmer.

Amanda sa...

Peter,

Du tycks ha missuppfattat hela artikeln, eller åtminstone missat poängen med den. Syn speciellt på sättet du klippt citatet ur sitt sammanhang och argumenterat emot som om det handlat om något helt annat än vad som stod i texten.

David sa...

Peter, jag är böjd att hålla med Amanda. Jag tror inte du har förstått vad debattartikeln faktiskt säger när du tolkar det så här:

"... behandlingen av barn och unga med psykiska problem ska skötas av de egna klinikerna, efter de teorier och behandling man själv tror på. Resten av den medicinska expertisen döms ut som icke-expertis med en underton att allt annat är kvacksalveri."

Jag tror du totalt missuppfattat undertonen. Undertonen jag ser har inget med kvacksalveri att göra, det känns mer som att problemet som lyfts fram ligger i att det finns för få specialistläkare. Vad detta beskriver, och vad debattartikeln förespråkar, är ju därmed just det du beskriver i andra stycket i ditt blogginlägg.

Och stycket du citerar används ju inte som argument, jag tror snarare det ska läsas som ett förslag att underlätta situationen.

Anonym sa...

Tragiskt att du inte begripit mer som landstingspolitiker och man undrar hur du tolkar en artikel så negativ? Nästan så man skönjer en privat aversion?

Då 25-26% av alla fängelsekunder visat sig ha ADHD, när unga med ADHD och en samtidigt uppförandestörning löper 70-80% risk för att hamna i missbruk, psykiatri eller kriminalitet förstår jag inte hur du understår dig att betrakta denna fråga så lättviktigt.

Du borde tänka till ordentligt nu. Det handlar om verkliga människor, om samhällskostnader, brottsoffer och verkliga liv.

Skärpning om du ska arbeta seriöst med det du gör för nu är du bara beklämmande dålig avseende din s.k. analys. Du borde göra din läxa bättre eller är du bara en helt världsfrånvänd politikerbroiler?

Anonym sa...

Jag tänker mig som så, att det är hela psykiatri-området som ska höjas i status, för att locka till sig fler läkare m fl under utbildning som önskar bli specialister i psykiatri.

Sedan till siffrorna om att det finns mycket personer (oftast män) med ADHD i fängelsevården, kan det nog stämma, MEN det finns också en annan mycket viktigare diagnos i grunden som sorterar under paraplyet "alkoholskador", d v s foster som hjärnskadas i magen av sina mammors bruk av alkohol. Vill man få en verklig vändning på detta samhällsproblem, bör man alltså satsa på mer förebyggande åtgärder mot alkohol i samhället som i stort.
Hälsn gt
(som tillsammans med er andra här lever i det man kallar vodkabältet)