Den politiska debatten är formidabelt fastgjuten i "de blå" och "de rödgröna". I alla fall fram till valet. Hur valresultatet kommer att förändra eller befästa blockuppdelningen är nu, trots retoriken, en aning osäkert. Ett eller ett par partier ut ur riksdagen eller ett eller annat icke-önskat nytt parti in, kan ställa helt nya krav på samling.
Min grundtes är att politiska skillnader, också tydliga såna, är viktigt för demokratin. Det får förstås inte innebära att det som är grunduppdraget, att företräda medborgarna och väljarna, sätts åt sida. I vissa fall behövs samarbete och nedtonat "käbbel". Att sätta det sistnämna före leverans går i många fall ut över de man ska företräda. Men visst finns i kommuner och landsting exempel på uppluckrad blockpolitik. Västra Götalandsregionen exempelvis. Omvänt finns det motsatta på riksplanet: tidigare fanns en energiöverenskommelse över blockgränsen. Den var viktig för Sverige och för trovärdigheten i energiomställningen. Blockpolitiken innebar tyvärr att också ett av de områden som verkligen kräver långsiktiga spelregler och tänkande infogades i den politiska krigszonens skyttegravar.
Ekdal menar att blockpolitiken kan få väjare att tappa tron på demokratin när retoriken blir "destruktiv". Här kan jag instämma. Och visst: att först i olika former demonisera motståndaren, som i dagens mörka exempel - kvinnomisshandlare -gör det svårare att sen sätta sig med stora politiska utmaningar och försöka samarbeta. Där kan retoriken låsa fast politiken i skyttegravar, för att ta krigsterminologin.
Ser i slutet av skrivandet av detta en morgondebatt mellan Sahlin och Reinfeldt. Hör då Reinfeldt återkomma med sitt absurda påstående om "arbetslinje" mot "bidragslinje", kanske en av stora blockcementerande debattämnena idag, helt enkelt därför att jobben är så viktig valfråga. Men även Ekdals som säger sig önska en annan ordning upprepar detta:
Problemet är att vi har fått en ny social representation i riksdagen, där alliansen företräder människor som jobbar medan vänsteralternativet vänder sig till människor som inte jobbargVisst är blockpolitiken levande. Det märks till och med hos debattörer som säger sig önska en uppluckring av densamma. Kanske ska artikelns budskap få vila till efter valdagen. Men delarna om saklig och ärlig debatt borde kunna tillämpas från omgående.
Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, val 2010, valet 2010, moderaterna, socialdemoraterna,
2 kommentarer:
Moderaternas taktik att ställa bidragslinje mot arbetslinje är riskabel. Den kan fälla regeringen om arbetslösheten gör sig påmind i nyckelväljargrupper. Men den kan också ge dem en valseger om folk får uppfattningen att de rödgröna bara företräder dem som inte arbetar.
Det kanske inte är det med lämpade att ta upp detta tema så nära en valrörelse. Men det är en nödvändig diskussion som Niklas Ekdal tar upp. Bara detta att samtala, bryta argumenten och inte slå dem i huvudet på varandra, och inte slagordsmässigt debattera kanske kan vara möjligt? Det vore i så fall ett bra steg på vägen mot ett bättre politiskt klimat. Ja, jag vet att även "jag faller dit" i stridens hetta. Men med mer av gemensamma tag för ett hyfsat politiskt samtal blir det nog lättare att avstå från att "panga på" och alltför mycket ta ut svängarna. Ibland kan det vara så att nya ledare måste träda till för att öppningar ska bli möjliga för en annan politisk kultur?
Skicka en kommentar