Man kan väl utan att behöva polemisera slå fast lite "neutralt": Hade dagens SIFO varit valresultat så hade Sveriges nya statsminister hetat Mona Sahlin. Hade dagens mätning varit väljarnas dom på valdagen hade kristdemokraterna förpassats ut ur riksdagen samtidigt som väljarna hade stoppad Sd att komma in.
Det är möjligen trevligare att vinna val på egen politik än genom att motståndarens alternativ inte uppskattas. Den rödgröna budgetmotionen är en genomarbetat politik som inte bara står stark som enskilt dokument. Bakom de gemensamma förslagen finns också en rad överenskommelser och skarpa budgetar med (S) i regeringsställning som gör talet om "splittring" och "röra" till enbart tomma, politiska floskler. De rödgröna har redan nu en längre tid av att forma politiken för Sverige i "skarpt" läge än Reinfedlts fyra år vid makten.
Frågan är om det fokus som också Reinfeldts regeringspartier har lagt vid kritik av de rödgrönas politik snarare än att måla upp de egna linjerna för framtiden nu slår tillbaks? Och detta innan alliansregeringen ens varit i närheten av någon kritisk granskning från de borgerliga mediernas sida, om resultatet av de fyra åren. Även om det är kritiska omdömen har man ändå hjälp till att sätta de rödgröna i fokus, som något av agenda-sättare för valdebatten. Möjligen med ett undantag: det i mina ögon ganska stora fokuset på att debattera skatter hit och dit, med början i skatterna i sig, snarare än vad vi ska använda (eller inte använda) dom till.
Jag noterar en sak: I SIFO:n lämnar faktiskt KD riksdagen därför att man hamnar en halv procent under riksdagsspärren. I Göran Erikssons analys ses i stället Centern som "mål" för (S) att försöka peta under spärren. Har inte själv sett någon sån strategi, men Eriksson menar att egna mätningar från (S) visar att det där finns fler väljare att hämta till socialdemokraterna.
Nåväl: det må var si eller så. Jag tycker ändå det är slående att det i alliansblocket, trots att partierna varit i underläge i nästan alla mätningar sedan 2006, råder en sån total frånvaro av självkritik. Det är nästan så att begrepp och namn som "Allians" och "Reinfeldt" och "Borg" per definition och som självklarhet ses som det ultimata i politiken, helgat från kritik och klander. Läser bl.a GP:s analys och där får man lätt intrycket av att allianspartierna har en kraftig ledning. Bilden är som sagt den omvända.
Om de rödgröna når framgång därför att väljarna gillar den rödgröna politiken är det förstås bäst. Men för att vara krass: om man i stället vinner därför att det i allianslägret finns en blind fläck när det gäller självkritik, en total frånvaro av att erkänna de misslyckanden man ska ha kritik för i exempelvis jobbpolitiken, så må det vara ursäktat. Dagens mätning visar att (S) har sex procentenheter upp till målet för valrörelsen. Det är förstås ett jättetufft beting för alla kampanjarbetare att vända det fram till valdagen.
SvD skriver att det "räcker det att 90000 rödgröna väljare byter block för att alliansen ska komma i kapp". Nu kan ju väljarna också gå åt andra hållet: 90.000 ytterligare kan förstås, rent hypotetiskt, byta åt andra hållet och ge de rödgröna en ännu starkare väljarbas.
Mer:
- Expressen, Aftonbladet,
- Jonas Morian analyserar,
Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, opinionen, opinionsläget, val 2010, valet 2010, socialdemokraterna, moderaterna, centern, miljöpartiet, sverigedemokraterna, fredrik reinfeldt, mona sahlin,
