Det utrymmet är inte alltid accepterat. Min erfarenhet är att det handlar mycket om "interna" krav av "ansvarstagande" politiker och krav från medier, ekonomer och andra som utifrån förväntar sig ordning och reda. Det är nog inget som direkt har med partittillhörighet att göra, möjligen med en reservation att partier som aldrig riskerar att få ta ansvar kan vara "vidare" i sina löften.
Ett av de tydligaste illustrationerna på hur principer och värderingar kan finnas med utan att direkt omsättas i förslag är väl (S) krav sedan länge om "Republik". Möjligtvis inte direkt en kostadsfråga. Men ändå en ifrågasatt punkt där partiet har varit envist vid att hålla fast principen och samtidigt argumenterat för hur dagspolitiken inte har omsatt det principiella. (S) långa tid vid makt och ansvar gör samtidigt att just mitt eget parti ibland har hamnat i budgetanpassning av drömmarna. Saker får inte fara iväg för långt bortom budgettak och utgiftsbegränsningar.
Vänsterpartiet är med intåget i det rödgröna, regeringsberedda gänget, på nyutstakad mark. Nu gäller helt andra förhållanden när man agerar och formulerar politik. Hörde Mats Knutson kommentera V-kongressen i kvällens Rapport och det var väl inslaget som gav tillfälle att skriva detta. Ett huvudbudskap: det måste gå att intellekuellt kunna tala både allvar, kris, dagsfrågor, ansvar och budgetramar samtidigt som man kan förmedla tankar om vad partiet vill på längre sikt. I grunden handlar det om demokratin. Att inte få veta ett partis färdväg framåt utan bara vad som ryms inom ofta smala budgetramar är ingen "yttersta" demokrati.
- Kent Persson (till vilken det här inte ska ses som en replik, men som tangerar mitt ämne) skriver om ansvar.
- Martin Moberg om v-kongress och rödgrönt.
- Kristian Krassman som är "där".
Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, visioner, val 2010, valet 2010, ideologi, socialdemokraterna, vänsterpartiet,
