lördag 15 maj 2010

Om väljarnas bild av partier som söker makten

Det kommer många mätningar av opinionen. Några av oss har en tradition att kommentera och själv gör jag det med viss ro. Det är valdagen som gäller oavsett vad mätningar sänder för signaler. Men visst har de en påverkan på den politiska debatten och kommentarerna. Dagens ledare i  DN spekulerar kring temat. Hittlills har medierna av någon anledning haft större fokus på förtroendemätningar kring Sahlin/ Reinfeldt. Kanske ändras det nu, eftersom den borgerliga alliansen verkar ha tagit in en del av försprånget som de rödgröna har haft sedan valet 2006.

Min egen, tillika även Bosse Krogvigs, "husguru" i politiska kampanjer - Joseph Napolitan - har lärt mig att bilden som väljarna har av ett parti, en politiker eller för den delen även en allians, är väl så viktig som sanningen. I mångt och mycket ÄR bilden också "sanningen" oavsett hur sanningen i verkligheten är. Komplicerat? Måhända teoretiskt och kanske något jobbigt för den som vill vinna val. Men i en demokrati knappas något att göra något åt annat än att själv bli bättre i sin kommunikation.

även om ett starkt, rödgrönt samarbete har en riktigt bra plattform för framtida samarbete så kan väljarna ändå leva i tron att det är splittring som råder. Även om de rödgröna partierna har träffat fler gemensamma budgetöverenskommelser än den borgerliga alliansen så spelar deras "record" föga roll i väljarens ögon. Om det ser ut som det verkar se ut.

Men politik handlar också om att vinna slaget om hur verkligheten ser ut och i förekommande fall om vem som är ansvarig / kan ta åt sig äran för det "verkliga". Det kanske bästa exemplet handlar också om valets viktigaste fråga: jobben som de borgerliga vann valet på 2006 och där man hittills verkar ha fått ganska många väljare att köpa att ansvaret för misslyckadet ligger på globala krafter mer än en passiv regering. Som bekant har det valöftet gått åt motsatt håll.

DN och andra ledarredaktioner gör nu en gemensam sak med allianspartierna: miljöpartiet sätts i fokus, (S) ska "glömmas bort" och förklaringen till den strategin är att det är "miljöpartiet som drar röster". Att (S) går in i samarbetet med en bas som motsvarar kanske var tredje väljare borde dock inte vara ointressant. Och vem vet: med en intensivare valrörelse är det inte alls omöjligt att fler väljare uppmärksammas på vad de politiska alternativen verkligen handlar om. Just då ser jag att Claes Krantz skriver om en annan mätning: väljare som i mätningar reagerar mot växande klyftor i samhället. Det och annat i det nationen Sverige gör att det idag är mycket vanskligt och kanske till och med dumt att döma ut det rödgröna samarbetet och den socialdemokrati som fortfarande är Sveriges största parti. 

Mer att läsa:
- DN, Ab, Svd skriver också om mätningen.

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern Intressant: Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

1 kommentar:

Inge sa...

Alliansens partier har alla placerat sig i högerburen. Väljarna vet att de alltid kan enas om högerns lösningar.
De rödgröna partierna har lyckligtvis valt att samarbeta som självständiga partier med egen identitet. Ändå har de enats om mängder av förslag och nu senaste om en budget och före 2006 om 12 ås budget om jag minns rätt.

Vidare kan alla se att media gör stor sak av att de Rödgröna har olika förslag och utgår från att blocket ska vara som ett parti. Om man se detta hur väljarnas synpunkt handlar det för många om att välja parti för första gången. Jag ser det som en styrka för det rödgröna blocket att partierna öppet agerar som tre partier med egen identitet.

Det finns tidigare mätningar som visar att V,Mp,S tack vare detta når olika grupper. S nådde bäst LO-kollektivet, Mp TCO-SACO och Mp och V tillsammans de unga.