Ser att SvD idag berättar om partiernas syn på vården eller mer precist: begreppet "jämlik vård". Hur ska vården ges efter människors behov, snarare än att efterfrågan styr? Spelar det någon roll hur vården lokaliseras? Har vårdvalet ökat eller minskat klyftorna?
Debatten om vårdvalets effekter har varit het. Utan att upprepa kan man ändå notera en kraftig svängning i när Filippa Reinfeldt idag uttalar sig om fortsatt arbete: mycket av den kritik som vi från oppositionen förde fram redan när beslutet togs om vårdvalet säger sig allianspartierna nu vilja gå vidare med. Då var "tolkersättning" ett univeralmedel för jämlik vård. Nu nämns i alla fall att olika individer kan ha olika behov.
Det system som nu gäller ska inte ifrågasättas utifrån rätten av välja vårdgivare. Däremot har vi ett ersättningssystem som gynnar många korta besök av ganska friska patienter. Det ger inte vården resurser efter vårdbehovet i det område där exempelvis en vårdcentral finns. Samtidigt har vårdvalet byggts upp på att det snarare är vårdgivaren som väljer än patienten.
Också i specialistvården finns klyftor, ja inte sällan betydligt skarpare än vad gäller primärvården. I förhållande till Stockholms innerstad "finns knappast" privat specialistvård söder om Söder. Detta trots att vårdbehoven här ofta är större. Ska jämlik vård gälla krävs omfördelningar. Tyvärr är ambitionerna på det området helt stendöda. Jämlik vård handlar inte bara om att tycka till rent allmänt. Det handlar minst lika mycket om att göra. Och göra rätt. Efter valet är "rätt" kanske möjligt, inte minst med tanke på det rödgröna programmet för hälsoval.
Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, vårdval, sjukvård, filippa reinfeldt, socialdemokraterna, hälsoval, vårdval stockholm,