lördag 8 maj 2010

Bostadsbristens Stockholm

Det var nog ett tag sen jag bloggade om bostadspolitik. Det är förklarligt om man som jag (rätt eller fel) har kommit in en rutin att mycket reagera på nyhetsflödet. De bostadspolitiska nyheterna har sannerligen inte runnit i strida strömmar efter valdagen 2006. Glöm det där att "global finanskris" ensam skulle förklara det. Det handlar i hög grad om en total bordläggning av allt vad bostadspolitik heter, en förändring som Mats Odell, det ansvariga statsrådet, beskrev på ett speciellt sätt. Hans teori var att Sverige inte hade någon minister för lastbilstillverkning. Därför behövdes inte heller någon bostadsminister?!.

Det är en förklaring till att DN idag kan ha en stor artikel om raset i byggandet. Inte minst gäller det hyresrätter. Och låt mig intyga att det verkligen inte är någon nyhet! DN skriver att "OECD varnade..". Det är väldigt mycket att gå över ån efter vatten. Det påpekades förstås i valdebatten, i de i och för sig alltför få bostadspolitiska dito som fördes. Från den plats jag då satt, Mona Sahlins stab på ansvarigt departement, försökte vi också få ut beskrivningen av de initiativ som låg i "pipline" som skulle skrotas vid en valförlust. Kommunernas ansvar för bostadsplaneringen, långsiktighet i investeringsstöden, insatser mot diskrimineringen, bristerna i bostadsförmedlingen, hoten om marknadshyror, ombildningstokerierna i Stockholmsområdet osv.
Handelskammaren ser en ljusning och uppåtgång men frågan är om den omfattar hela bostadsområdet, också de hyresrätters om är en viktig förutsättning för att få en fungerande region.

Men varningarna kom inte bara från den dåvarande regeringen. Redan före valdagen slog alliansens frånvaro av bostadspolitik igenom: Byggföretag som Wallenstam deklarerade tidigt att en alliansregering skulle innebara att ambitionerna för byggandet lades i malpåse när det gäller hyresrätter. Det är en förklaring till att DN kan skriva dagens artikel.  Enligt DN behövs framöver 36.000 nya bostäder. Det byggs ungefär hälften. Och för den som står i kö till en billig hyresrätt är läget närmast omöjligt. I artikeln verkar det som att också moderata ledare i regionen, som Erik Langby, börjar inse läget. Däremot tvivlar jag på att man har politiken för att rätta till bostadseländet.

Att få bättre förutsättningar för att också få fler hyresrätter handlar verkligen inte bara om ett statligt investeringsstöd. Det krävs mycket mer och allt börjar faktiskt i en vilja att planera för det och att från början pressa kostnader men också visa att det finns långsiktighet i politiken. Så är det inte idag. En första förutsättning för att skapa det är att viljan finns. Idag saknas den fullständigt, något som inte minst drabbar Stockholmsregionens bostadssökande ungdomar. 

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

1 kommentar:

essbeck sa...

Hittar en gammal artikel som visar tydligt det du skriver om här.

April 2007.

Byggplaner för 11000 nya bostäder ställdes in på grund av slopade subventioner och avveckling av statsbidragen. En produktion som motsvarade två årsproduktioner.

http://svt.se/2.22620/1.797076/slopade_bidrag_ger_farre_hyresratter

---

Jag tror inte att fastighetsmarknaden är intresserad av att bygga om det uppfattas som mer lönsamt att inte bygga.

Ju färre lägenheter som finns och ju mer tryck det finns på dessa lägenheter som finns och priset och hyrorna går uppåt.

Det blir det mest ekonomiska för företaget som styr fastighetsmarknadens beteende. Inte behovet hos människorna att ha tillgång till lägenheter.

Sätter rödgröna igång och bygga så att det blir fler läghenheter på marknaden så skapar det mindre efterfrågan på de lägenheter som redan finns och då kan det innebära att de inte kan ta ut lika stor hyra som innan och då får de mindre vinst.