Att sätta barnets bästa efter pladder om valfrihet

Kd-ledaren Göran Hägglund försöker på alla tänkbara sätt hitta argument på frågan: "Varför ska man rösta på kristdemokraterna"? Det går tungt när argumenten ska slipas fram. Partiet är samtidigt i akut behov av något som räddar dom kvar i parlamentet. Hur man än gör verkar moderaterna fortsätta tugga i sig borgerliga väljare.

Det senaste är budskapet att jämlikhet inte är särskilt viktigt i jämförelse med "valfrihet". Före det var det "verklighetens folk-temat" som blev ett misslyckats försök att vända skutan och att hitta en framgångstråd att dra in väljare med. Den var alltför tunn.

Kanske borde Hägglund inse att de grundläggande värderingar som ibland döljs av retorik, inte är "inne". I min kommun, Huddinge, diskuterar både rödgröna och alliansen hur förskolan kommer att bli ännu viktigare. "Mer av pedagogik och lärande". Om man inte, som Hägglund hade valt bort jämlikheten hade en sådan diskussion kanske lett fram till en viktig slutsats: om förskolan redan nu är viktig för barnens framtid och om det råder ganska stor politisk enighet om att den ska bli ännu viktigare: borde då inte en jämlikhetsidé bli ännu starkare? De barn som inte får vara med på samma villkor som andras barn - borde inte en viktig sak vara att då erbjuda de barnen längre eller till och med full tid i förskolan?

För Hägglund och för övrigt andra allianspartier i Huddinge och i nationen Sverige är svaret: "Nej. Jämlikhet är där inget vi strävar efter. Vi slår vakt om vårdnadsbidraget.  Att påstå att de pengar som satsas på detta bidrag, (i stället för jobb) inte skulle ta utrymme från andra satsningar som ex utbygd förskola för barn till arbetslösa och föräldralediga är totalnonsens. Jag läser och tillåter mig citera ganska mycket av Hanne Kjöllers utmärkta signerat i DN:

Det som däremot är problematiskt, och som inte togs upp i ”Agenda”, är hur jämförelsevis populärt vårdnadsbidraget blivit i invandrartäta kommuner. Hur det används av kvinnor som inte talar svenska och hur deras barn kommer till skolan – utan att ha gått igenom förskolan – med bristfälliga kunskaper i svenska trots att de kanske fötts i landet.

Möjligen hade dessa, ofta arbetslösa, mödrar varit hemma ändå. Men att med skattemedel subventionera en barnomsorg som ger invandrarbarn en sämre start i livet är att underordna barnens rättigheter föräldrarnas frihet. Det borde vara ett problem också för Hägglund.

Jag kan förklara för Hägglund varför Kd är så nära att få lämna riksdagen. Det kan tydligen Hanne Kjöller också.

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern Intressant
Läs även andra bloggares åsikter om politik, förskola, val 2010, valet 2010, kristdemokraterna, göran hägglund, vårdnadsbidrag, hanne kjöller