Det vore mycket trist i en demokrati som vår att väljarna den 19 september går till vallokalerna utan att fått en heltäckande bild av vilka alternativ som finns att välja på. Det är ju just det ett val handlar om. Att ta ställning till vilken väg man vill att politiken ska föra Sverige, landstinget och kommunen. På samma gång är valdagen det tillfälle när politiken utvärderas av väljarna. Det vanligaste och ganska kloka sättet att göra det på är att jämföra vallöften mot vad man har gjort.
Uppfattningen om det sistnämna tror jag skiljer kraftigt beroende på vem man frågar. Partierna själva är förstås måna om att berätta att man gjort vad man har utlovat, och kanske lite till. Men även valforskarna brukar konstatera att politiken är ganska duktig på att "leverera". Det gäller alla regeringar. Däremot tror jag bilden är den nästan omvända om man ser till mediabilden och därmed till "vanligt folks" uppfattning. Att tala om politikers svek, om att "bara lova och lova" och omvänt - att tala om genomförda förslag, är nog mer sällsynt.
På ett område kommer inte den sittande regeringen att få godkänt. Det viktigaste vallöftet var fler jobb. Resultatet är det motsatta. Man kan ha olika uppfattningar om varför. Eller så är alla ganska eniga om att den globala krisen har påverkat. Det är inte det utvärderingen av löftet handlar om. Må så vara om det var omgärdat av reservationer. Så var det inte, sannolikt därför att vi 2006 gick in i en tid med alltfler jobb och därför att man från alliansens sida trodde blint på att den egna politiken med skattesänkningar i fokus skulle ge jobb.
Det här måste fram till väljarna i någon form. Därför blir jag ganska beklämd när jag ser fokuset från stora medier. De som nu styr Sverige är paranteser i granskningen. I stället laddar exempelvis Aftonbladet den stora "analytiska" granskningen mot de rödgröna. Inget fel i sig. Det är balansen jag vänder mig emot. Och att granskningens politiska avsnitt blir paranteser i förhållande till de braskande personnyheterna.
Så, vem borde egentligen fundera på avgång? Vem borde ha störst anledning att vara orolig för väljarnas dom? En och annan mätning har de borgerliga haft ledningen. Men för det mesta oppositionen. Socialdemokratin har självklart varit landets största parti. Detta trots att väljarna de senaste valen har gjort ganska dramatiska förändringar i sitt sätt att rösta. Allt mindre klassröstning, oftare partibyten, oftare splittring av rösterna, mer sakfrågeröstning, senare val av parti osv. Trots det har (S) ändå haft ett bastant stöd. Man må grotta i uttalanden om "katastrofval" bäst man vill, man må slänga skit på Mona Sahlin med stor energi:
Läget är ändå som läget är: Mona leder ett större parti än Fredrik Reinfeldt och leder en allians som fler gånger har haft starkast stöd i väljarkåren. Det kan se helt annat ut på valdagen, visst. Men söker man balans i de politiska analyserna så får man leta ganska förgäves. Med ett starkt undantag, och ett förvånande sådant. DN som bland annat "avslöjat" alliansens misslyckande med jobbpolitiken. Henrik Brors i DN som tidigare varit närmast rabiat i ensidighet till alliansens fördel har nu tagit välkommet initiativ till en analys som är mer avancerad än det kvällstidningesjournalistiken verkar kunna prestera.
- Aurora Gullberg skriver om Reinfeldts synvilla
- Mary Jensen skriver om länkkärlek (ja, inget med mitt inlägg att göra direkt men..ändå :-)
- Röda Berget med söndagskrönika
Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, val 2010, valet 2010, mona sahlin, fredrik reinfeldt, opinionen, socialdemokraterna, moderaterna,
2 kommentarer:
Peter, du har helt rätt i att den svenska politiska journalistiken inte är av hög klass.
Ett mycket talande exempel på detta är ju att de rödgrönas utrikespolitiska överenskommelse blev ordentligt granskad av media först månader efter offentliggörandet. En väsentligt ställningstagande är ju "En rödgrön regering kommer att kräva att USA lämnar sina militärbaser runt om i världen." Och därom har det nu månader efter offentliggörandet blivit omdebatterat. Det behövs fler journalister som arbetar med politisk journalistisk, inte vara att vara kommentatorer....
Från gräsrotsnivå det kanske ställs krav på öppna lyssnarplatser på kommunstyrelsens möten då allt mer tas beslut där. Idag finns det möjlighet för att följa interna slutna möten via mobil på facebook varför ionte släppa loss det med platser för de som inte är representerade vid borden direkt via webkamera direkt anslutet till facebook.
Skicka en kommentar