tisdag 5 januari 2010

(S)eger på framtidshopp snarare än på misstro mot Reinfeldts regering


Ska man vara en av de där råbarkade politiskt strategerna kan man väl säga att det är "skitsamma" hur man vinner val. Bara man vinner det. Den där strävan att nå makt beskrivs ofta som en kallt förhållningssätt till omgivningen där makt i sig blir självändamål. Men politik handlar om att förändra samhället efter de idéer man själv tror på och kan få stöd för i val. Det gäller att få folks förtroende, praktiskt uttryckt i flest röster på valdagen. Som ett stort, starkt parti eller flera mindre tillsammans. Maktens omvända position: att i omröstning efter omröstning få nej till de förslag man själv gillar tillhör politikens verkliga tristesser.

För socialdemokratins del är målet för årets val att få stöd av fyra av tio väljare, en ökning med ca fem procentenheter från förra valet. Tillsammans med kamraterna i det rödgröna samarbetet ska regering bildas. Också i kommuner och landsting är målet förstås att återvinna människors förtroende. Det ser just nu ut som det kan gå, även om (S) för egen del har en bit kvar till målet.

När instituten nyligen mätte väljarnas förflyttning mellan partierna visade det sig att ca 350 000 väljare lämndade alliansens partier på frågan om sjukförsäkringen. Möjligen ligger där ett "vinnarhål" för de rödgröna: en allt djupare misstro med regeringen Reinfeldt. Kanske är det jobben och den högre arbetslösheten som åter blir den stora och avgörande frågan. Eller det i kombination med andra frågor som gör att väljarna visar att man underkänner regeringens färdriktning.

Det skulle ändå kännas mycket bättre och tryggare om valet i september kunde vinnas av "egen kraft". Att väljarna inte främst ger sitt stöd mot Reinfeldts regering utan för en socialdemokratisk politik och för en rödgrön regering. Det verkar finnas en stor potential för detta. I dag berättar medier om SIFOs  mätning av hur svenska folket ser på framtiden. Hos de med jobb, goda inkomster och villa verkar framtidshoppet spira. Det är också grupper som gynnats av regeringens politik. Annat och mer dystert är det hos de låginkomsttagare som alliansens i bland pratar om men som i praktiken har drabbats av den förda politiken.

Främst unga och gamla tappar nu tron på framtiden. Hotet att förlora jobbet biter sig fast och jag gissar att det också handlar om att man vet att trygghetssystemet när man blir arbetslös eller sjuk nu är svagare. Och här finns en koppling: statsrådet Christina Husmark-Pehrsson som bekräftade att sjukförsäkringen blir sämre för att sänkta skatter ska kunna betalas. 

Visst kan Obamas kampanjseger inspirera, inte bara när det gäller nya medier och metoder utan också till det som jag tror var det avgörande punkten: framtidshoppet och särskilt Obamas framtidshopp i jämförelse med en rejält trötthet på Bush politik. Möjligen blev omformuleringen av "Yes we can" till ett sossigt "S we can" som någon gjorde lite småpatetisk. Men själva ingrediensen - hoppet att politiken kan förändra och att framtiden kan bli ljusare bara rätt lag vinner - skulle jag gärna se som det valvinnande konceptet fram till valdagen i september. "Gladast vinner", som en tidigare partisekreterare för (S) brukade säga.



- Kolla bloggar via NetRoots och Politometern
Intressant? -  Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,



2 kommentarer:

Anonym sa...

"För socialdemokratins del är målet för årets val att få stöd av var fjärde väljare, en ökning med ca fem procent"

Var fjärde väljare = 25 %?

Peter Andersson sa...

Anonym: tack för uppmärksamheten kring detta matematiska misstag...ändrar förstås direkt. Tack!

peter