Inte för att det är några omfattande ovationer som strömmar ut ur bildskärmen när man läser FA:s väl genomarbetade och i alla fall försök till faktaspäckade beskrivningar. Det är inte läge att äntra scenen, tacka familj och förstående vänner, bloggkollegor eller att med gråtens klumpar i halsen vända sig till "coachen" Johan Ulvenlöv eller till Björn Fridén för slitet med den grafiska profilen. I stället ger granskningen en chans till förbättringar och utveckling. Och jag inser att det finns utrymme för stora kvalitetsförbättringar.
Men Fredrik, vännen, först en korrigering. Det där glassjobbet. Det var med något undantag ett slit vid ratten i en blåtonad, signalskränande glassbil. Som när jag ryckte in i ett panikläge och körde vilse med glassbilden mitt inne i ett bostadsområde i Rönninge, Stockholm. Tror jag det var. Mitt huvudsakliga jobb efter den första tiden som glassmaskinskörare var att sitta på kontor med en ständig uppkoppling till landets då 75 återförsäljare av glasspinnar och räkor. Vid ett tillfälle, som på bilden nedan, fick jag lämna kontoret och vara med på Stallmästargården när vi lanserade glassen "Miami Ice". Just på den sekvensen som syns nedan ser man en yngre upplaga av undertecknad tillsammans (som hastigt inryckande "bodyguard) till Don Johnson. Folk var som galna!
Jag får följande omdömen:
Politisk korrekthet: Här får man ett högt betyg när man faktiskt kan se att den egna politiken, trots att man anser den vara bäst, även har sina brister. Herr Andersson ser inga brister i SAP överhuvudtaget. Då blir betyget därefter...
Humor: Privat kanske Peter är en kul kille, vad vet jag, men på bloggen får vi inte möta den mannen mer än vid något utrotningshotat ögonblick...
Språkbruk: Bra, och även om jag anstränger mig för att vara elak även här så fungerar det inte. Detta är Peters styrka, så är det bara.
Skönhet: Renovera, styla om och ansiktslyft. Inte alls representativt för toppbloggen "Med rätt att tycka"...
Reaktion: Det skapar förstås en blandning av förtjusning och skräck att omdömet innebär samma betyg som SvD:s Ledarblogg. Just det tillhör ju mina stora inspirationskällor i skrivandet men att dela platsen med en huvudantagonist går förstås inte i längden. Då gäller "framåt". Jag kan se stora problem i att minska den politiska korrektheten. Att dela ut självkritik för dess egen skulle tar emot. Och sanningen att säga är det ganska sällan som det jag tycker är annorlunda än det parti jag tillhör. Med stor sannolikhet beror det på samstämmighet i värderingar. Men visst ska jag försöka...
FA ger mig högt betyg när det gäller språkbruket. Det är alltså inom "humor" och "skönhet" jag får rikta in mig på förbättringarna, om nu det där med korrektheten är ogörligt. Men jag ska göra allt för att ta till mig av FA:s råd, allt enligt min egen princip "Läsaren har alltid rätt". Tack, Toker, för värdefulla och säkert välmotiverade kängor utdelade i en kamratlig anda.
Tokmoderatens tidigare recensioner har gällt bloggarna Mina moderata karameller och Ledarbloggen.
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, bloggar, mitt bloggande, tokmoderaten, hemglass, don johnson, bloggosfären
2 kommentarer:
Oj, Rönninge? Då kanske du har sålt glass till mig... Där har jag bott och växt upp. Tack annars för att du tog kängan precis som man skall den - med ett leeende på läpparna.
Jag tycker också att du ska behålla sakligheten och det där med att kritisera partiet även om man inte känner så, det är lite "kvällstidningsaktigt" tycker jag.
Kul med Don Jonson. Du och jag är nog samma generation skulle jag tippa. Min svägerska var väldigt förtjust i Don J när det begav sig och kallade honom "en tiopoängare" på 80-talsvis. Sedan träffade hon sin nuvarande man och då sa hon lika 80-talsaktigt "Don Jonson, släng dig i väggen". /gt som inte använt axelvaddar på 25 år.
Skicka en kommentar