Svenska Dagbladet berättar en annan historia. Vid Trafiknämndens möte den 20 augusti talades ett annat stort och aktuellt trafikämne. Slussen. Men, berättar, Svd-ledaren, ansvarigt landstingsråd bryter upp och missar två timmar av den angelägna debatten och förklaringen är medverkan på ett festmingel. Wennerholm själv kommenterar påhoppet här.
Om Wennerholm är utsedd av landstingsstyrelsen att representera så ska han förstås göra det. Krockar är alltid olyckliga och kanske särskilt sådana krockar som i det här fallet. Kritik eller inte mot ett mingeldeltagande så är de punkter kritiken ska fokusera på helt andra saker än ett mingel. Det handlar om fel prioriteringar av trafikanslag som exempelvis Spårväg City, om oförmåga att agera för att få pendeltrafiken att fungera och sådant. Där får SvDs ledare gärna bidra.
Läs även andra bloggares åsikter om politik, trafik, Christer G Wennerholm, kollektivtrafik, slussen
Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Fler bloggar om Politik
Loggar in...
BoL · 708 veckor sedan
Magnus S · 707 veckor sedan
Spårvagn är ett fordon som är livsfarligt att blanda med människor.
Politikerna har ej vågat ta strid för bussarna, på grund av intressekonflikter, därför har man ej sett till att bussarna får tillräcklig signalprioritering och egna körbanor. Om politikerna var lite tuffare och ställde samma krav på infrastruktur för bussarna som för spårvagnar, skulle buss-trafiken fungera mycket bättre och man skulle då inte längre tycka att spårvagnar vore bättre längre.
Magnus S · 707 veckor sedan
1. Varför skall man nu investera i spårvagnar, när man kan förvänta sig teknikskiften inom transportteknik? T.ex. vad gäller framdrivning och infrastruktur. Bussar med elektrisk motorer som driver hjulen direkt, kan förväntas, möjligheter att bära med sig energi på bussen (nya typer av batterier, väte som lagras i kolmaterial mm) kommer sannolikt snart. ”Spår” som hänger i luften med vagnar som kan gå dit resenären önskar skulle mycket väl kunna vara framtiden och då kommer investeringen i traditionella spårvägar bromsa denna utveckling.
2. Om man besöker flera större Europeiska städer inser man att spårvagnar blandade med stadstrafik (gångtrafikanter, motorcyklar, bilar, lastbilar) är en katastrof. De dyker upp från ingenstans. De kan inte väja och bromsar jättedåligt. Det skapar en livsfarlig och otrygg miljö. Markus Eisler tar upp låg friktion (stål emot järn) som något positivt, men det kan just vara det som orsakar dödsolyckor. I en stad hade de ganska nya spårvagnar, men de gick separerade från övriga trafiken. Spårvagnen gick i princip uppe i luften och bebyggelsen och övrig trafik låg nedanför. Denna lösning är mer intressant för den orsaker inte säkerhetsproblem, men det är nog svårt att bygga likadant i Stockholms innerstad.
Varför satsa pengarna på att underhålla, renovera och uppgradera tunnelbanesystemen istället? Tunnelbanor ger trafikseparation och tillåter snabba transporter. Däremot behöver betalsystem och miljö moderniseras och förbättras i Stockholm. Det håller inte längre med omoderna stämpelkort. Miljön går att göra tryggare, trevligare, hälsosammare och säkrare. Man kan avskilja spåren och perrongerna genom ”väggar” som har öppningar som öppnas då ett tåg står på perrongen. Detta gör att man eliminerar risken för olyckor där folk ramlar ner på spåret. Det gör att luften från tunnlarna som är smutsig och full av toxiska partiklar tar sig in i vänthallarna och perrongerna. Det tar bort buller.
3. Markus Eisler menar att spårvagnar behöver mindre utrymme i sidled. Känner han till att bussar har jättestora speglar. De har flera på varje sida. Man kan se både var framhjul och bakhjul befinner sig. Bussarna är inte ”bulliga” som bilar utan har räta linjer, vilket gör det oerhört lätt att få en uppfattning om bilens läge. Det går att manövrera bussen med några centimeters precision mellan bilar som står olämpligt parkerade. Filerna behöver inte vara mycket bredare än bussarna. Förarna har mycket god koll på bussens läge och behöver väldigt lite ”vingelutrymme”. Runt 20 cm räcker och det är så lite att man knappast kan hävda att en spårvagn skulle kräva mindre. En buss bredd klarar sig på en fil på 3,00 m.
Har Markus Eisler funderat på vad som händer då bilar står i vägen för spårvagnen? Det är mycket vanligt att bilar felparkerar. De ställer sig till och med på busshållplatserna så bussarna får ”dubbelparkera” på busshållplatserna för att släppa av passagerare. Hur gör en spårvagn i detta fall?
Magnus S · 707 veckor sedan
5. Markus Eisler talar spårvangar går mjukt och har jämn acceleration och inbromsning. Detta behöver inte vara unikt för spårvagnar. Det går att se till att filerna för bussar inte har gupp och potthål. Det går att förse bussarna med accelerationsbegränsning och bromskraftsbegränsning (som dock går att sätta ur funktion vid nödfall) så att inbromsning och acceleration blir precis så mjuk man vill ha den. Man kan även införa digitala hastighets begränsningar som gör att max hastighet anpassas till aktuellt gatsnitt. Bussarna kommer att bli slöare och långsammare, likt spårvagnar, men om passagerarna föredrar en tryggare färd framför en snabbare färd, så går det att ordna en kompromiss som gör maximalt antal passagerare nöjda.
6. Markus Eisler menar att bussar skulle vara bullriga. Spårvagnar kan behöva vara lite bullrigare för att varna andra trafikanter så de inte dyker upp från ingenstans. Att bussar skulle vara så bullriga vet jag inte, men de kommer säkert snart bli väldigt tysta då elektrisk framdrivning slår igenom.
7. Markus Eisler menar att det skulle vara en fördel att spårvagnen tar fler passagerare än en buss. Min erfarenhet är att passagerare efterfrågar att allmänna kommunikationsmedel går med täta mellanrum. Passagerare blir stressade av att behöva anpassa sig till en tidtabell. De föredrar att bussarna kommer så tätt att det är meningslöst med en tidtabell – t.ex. oftare än vart femte minut. Detta gör det mer flexibelt att resa, man drabbas mindre av förseningar och man förlorar mindre tid vid byten. Större fordon skulle innebära ökade väntetider mellan varje tur, alltså rakt emot vad resenärerna önskar.