Det är förvisso ett litet parti vi talar om, ett parti vars värderingar inte alltid är "klockrena" i ett modernt Sverige, men som ändå idag är en förutsättning för Reinfeldts regerande. Visst kan kristdemokratiska väljare kanske gå över till moderaterna...Partiet har onekligen stora problem. Efter hafsandet med ersättningen till de vanvårdade fosterhemsbarnen i veckan lär läget inte ha stärkts. Ledande kristdemokrater tycktes inte ha förstått vreden i det så kallade folkdjupet i frågan, utan avfärdade allt som "politiskt käbbel". Partiet har dessförinnan försökt med olika vinklingar på sitt budskap för att "få fäste". "Verklighetens folk" sjösattes som begrepp utan att ges ett annat konkret innehåll än vårdnadsbidrag.
Trots att Göran Hägglund är ganska ny omvald ledare har de kritiska rösterna inte tystnat. Många internt vill att Hägglund byts ut och tycks med det tro på ett efterlängtat lyft a la centern och Annie Lööf. Här pekar Ingerö på en stor utmaning:
Men innan partifolket börjar fundera över ledare borde de diskutera vart de vill ledas. Att bli ytterligare ett socialliberalt parti är varken möjligt eller nödvändigtSå om ett partiledarskifte inte är den medicin som krävs för att bota patienten Kd. Vad bör man göra? Ingerö ger problembilden:
Ingen konsekvens. Ingen kommunikation utåt om vad partiets företrädare jobbar med på dagarna, och absolut ingen helhetsberättelse om vilket samhälle de strävar mot.
Ja, vänstersväng lär inte vara möjlig. Högerflanken är det trångt på. Och det specifika med Kd, grunden i det kristna budskapet och kanske också en utgångspunkt i det kristna levnadssättet, torde knappast "platsa" på den politiska scenen. Möjligen en form av te-påse-rörelse går till en ytterlighetsposition så att partiet i alla fall märks? Kanske.
Fler: Mattias Grängzell,
Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, kristdemokraterna, göran hägglund, svenska dagbladet, johan ingerö, tea party
