Hade jag varit ny i politiken med den positiva känsla för sociala medier som jag har och av entusiasm haft drömmen att förändra och utveckla så...hade jag nog lämnat politiken. Idag avslogs min och Nathalie Sials motion om att göra en strategi för hur sociala medier ska bli en viktig del i Huddinges skolor. Nu är jag tämligen garvad och kommer att vara kvar. Men trist: JA,
Ett par formella saker först: kommunledningen menade att motionen handlade om att detaljstyra lärare! Förslaget handlade i själva verket om att ta fram ett stöd - en strategi - för de pedagoger, skolledare och elever som ser möjligheterna i de "nya" medierna. Till det formella hör också att när man som kommun säger att så mycket är på gång på området så "besvaras" en motion. Ett avslag är mer av politisk avrättning, om överdriften kan tillåtas. Argumenten i övrigt var det där stora pespektivet man nästan smäller av på. "Vi ska fixa hela IT-strukturen innan.. Jag fasar över den tid det kan ta.
Så långt argumenten i debatten.
Jag tror fortfarande, så här efter debatten, att den grundsyn på sociala medier som Huddinge har är tokfel eller kanske snarare inte finns. Talar man om bloggar, twitter, facebook och andra verktyg för kommunikation som "ersättning för den gamla läroboken", som står i tjänsteutlåtandet. då är man på helt fel planet. Noterbart är att de politiker som försvarade avslaget pratade om helt andra saker.
Visst finns det en förutsättning som är avgörande för om pedagoger i våra skolor ska kunna ta till sig de sociala medierna som en självklarhet i undervisning och i dialog och kommunikation med elever och föräldrar. Att datorn finns där, inte bara i klassrummet utan helt till varje elev. Så är det inte idag.
I januari 1995 klickade jag för första gången in mig på det då nya Internet. En av de första favoritsidorna blev Bi Puranens "Bikupan". Jag minns en bild hon hade i en av presentationerna, från ett asiatiskt land, kanske Indonesien, bilden av en klass med slöjbärande flickor som var och en satt framför sin dator. Sin dator. Då, för nästa 20 år sen, hade man förstås betydelsen av internet och IT som verktyg och en självklar grund i undervisningen. Idag i svenska skolor finns en dator på sex elever i snitt. 20 år efter!
Sociala medier förutsätter dator. Sociala medier är kunskaper, ja men också kommunikation, demokrati, öppenhet, planering, vänner, dialoger som ger mänskliga möten, upptäckter av ny konst, musik, film, arkitektur. Listan kan göras oändlig. Varför det verktyget inte så snabbt som möjligt ska bli varje elevs tillgång i vardagen är för mig obegripligt. Och snälla politiker: Eleverna finns till stor del där redan idag. Det ni väljer bort för Huddinges elever är inte sociala medier i sig utan den kraft som dessa kan och borde få vara i en modern skola. 2.0. Möjligen väljer ni att utesluta några som inte på annat sätt än i skolan har chans att "vara och verka" i de sociala medierna. Där finns också ett jämlikhetsperspektiv som ni sviker.
Stommen i mitt anförande finns redan postat som blogginlägg. Debatten finns också på video, här. (Mitt inlägg efter 03.56.40)
Uppdatering: Delar av fullmäktige var ett uselt uppspel i trist maktarrogans av kommunledningen som ägnade halva första timmen till att klaga på vilka frågor som oppositionen ställde. Om detta bloggar Emil Högberg.
Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant
Läs även andra bloggares åsikter om politik, politik 2.0, skola, sociala medier, pedagogik, internet, skolverket, brit stakston, kristina alexandersson, huddinge,
