Vilken väg tänker Centerpartiet välja med en ny partiledare? Ja, upptakten inför centerstämman och alla de presentationer och intervjuer som har gjort med Annie Lööf har antytt att partiet vill vrida lite mer åt det "mjuka" hållet, grundtankar om landsbygdens villkor och utveckling och även att bli ett parti för de mest, socialt utsatta. Lööf har också antytt den föga trovärdiga punkten att man är "alliansens garant för miljöpolitiken". Det senare rasade ihop som ett korthus efter veckans budgetpresentation där de bortsopade miljöambitionerna dömdes hårt av Naturskyddsföreningen. Centern ska ha plus om man nu strävar upp på banan igen. Men där krävs först handling, sen beröm och vägen är lång. Ser också att Centern säger sig vara beredd att erkänna Palestina med vissa förutsättningar. Låter som en god markering mot Reinfeldt. En annan punkt som tar spjärn mot Reinfeldt kan vara frågan om uranbrytning.
På "högersidan" av den nya centerpolitiken hamnar partiet nya syn på privatiseringar. Centern går här i motsatt håll än moderaterna, och då från höger. När man ser som självändamål att hälften av välfärden SKA, oavsett varför och hur kanske, drivas privat, går man också emot en bastant majoritet av svenska folkets syn som tycker att det är "skitsamma" vem som driver den, bara den är bra och fungerar. Att offentligt driven verksamhet också har ett starkt stöd beror på att man känner en stor del av densamma som "bra". Ett centern med markandsfundamentalism som grund kommer inte att växa.
Det som förut lät som en ensam centerröst i en tom sal, "skrota LAS" har tonats ned. Den som däremot läser Svenska Dagbladet idag får en annan bild, en bild av det förra centerpartiet. Och i artikeln bekräftar Annie Lööf det som hon också själv har uttalat förr, innan partiledarkandidaturen och också drivit i riksdagen. LAS ska bli sämre.
LAS och andra lagar som reglerar löntagarnas villkor på jobbet borde tvärtom bli bättre och mer se till just de anställdas förutsättningar att planera liv och familj, betala mat och hyra och veta förutsättningarna. Verkligheten är för många den omvända. Otrygga anställningar, timvikariat, alltför låga löner och villkor och ett regelverk som ibland används som veckans Uppdrag Granskning visade om regeringskansliets organisationsförändringar. Sjuka och fackligt aktiva fick gå först.
I sak har LAS utvärderats av bland annat en arbetsgrupp mellan LO och Svenskt Näringsliv. Visst finns det åsiktsskillnader men i stort sägs lagen fungera och jag tycker att det arbetet bekräftar argumenten för att sluta se trygga jobb som ett problem.
Svensk industri har i jämförelse med omvärlden en mycket god produktivitetstillväxt. Strukturomvandlingar har tidigare fungerat bättre här eftersom det har funnits ett trygghetssystem för löntagarna och tydliga spelregler. Lagen har också ändrats och gett arbetsgivaren i mindre företag möjlighet att undanta personer efter dess "betydelse för verksamheten" när neddragningar ska göras. Farhågor om att företagen anpassar verksamheten efter hur LAS-regler har utformats verkar inte bekräftas av forskningen. Det är verksamhetens bärkraft i sig och marknadsförutsättningarna som avgör.
I mina ögon finns det trots det en verklighet som är mer av otrygghet och utsatthet på arbetsplatserna. Det motiverar den motsatta vägen än den som centern vill ta. Och just "centern åt motsatt håll" kanske kan bli en flitigt använd bild framöver.
Mer att läsa: DN ledare, AB, GP,
Fler som bloggar: Röda Berget, Mitt i steget, Peter Högberg, Roger Jönsson,
Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, centern, centerpartiet, annie lööf, las, LO, svenskt näringsliv,
