foto Anders Löwdin
Det ser riktigt lovande ut, det som igår presenterades av S-företrädare under rubriken "Urban tillväxt". Betydelsefullsa satsningar på infrastruktur i bland annat (bland annat!) Stockholms län. Staten tar i S-budgeten ansvaret för hälften av kostnaden av utbyggnaden av T-banan. I de övriga satsningarna märks en ny fast förbindelse över Öresund, 2 miljarder kronor till byggande av studentlägenheter och statliga lånegarantier för upprustning av miljonprogramsfastigheter. (S) vill också ge Stockholm status som region, något som betyder mycket för sammanhållningen, beslutspotensen och att vi som en röst kan tala gentemot exempelvis staten. För finansieringen av satsningarna markeras att det inte handlar om en omfördelning av nuvarande anslag till enbart Stockholms fördel. I stället införs efter modell från andra EU-länder en "vägslitageavgift" som ny finansieringskälla för infrastrukturinvesteringar"Där hade jag velat sätta punkt. Skriva: "Det kommer mera!". Och det stämmer förvisso men gårdagens förmiddag med de konkreta kraven i budgeten var mycket ljusare än dagens avslutning. Däremellan hade uppgifter kommit i medierna som med snudd på krigsrubriker rapporterar om ett stormigt möte i riksdagsgruppen i tisdags. Dessutom något unikt vad jag kan minnas: Att riksdagsgruppens ledning ger partiledningen kritik i en budgetprocess där man helt uppenbart känner att riksdagsgruppen inte har fått "spela med" i matchen tillräckligt.
Vad det där står för vet jag inte. Det kan teoreiskt vara helt lysande att partiets politik debatteras högt och engagerat innan den spikas. Men här verkar det snarare vara andra saker som har retat gallfeber på gruppen. Det gör man inte utan protester. Eller också är det helt enkelt en kombination av helt vanliga budgetdiskussioner som i varenda fullmäktige- och nämndgrupp kan bli intensiv. "Vad ska vi prioritera" är ofta en svår fråga att besvara.
En av uppgifterna i medier handlar om a-kassan. Partiet ska enligt de uppgifterna vara på väg att svänga in på en linje som den som Mona Sahlin pläderade för på förtroenderådet när hon meddelade sin avgång. Det möttes av skarp kritik eftersom det finns ett starkt stöd för en rimligare a-kassa som arbetslösa kan leva på: Håkan Juholt dementerar delar av de rykten som går på sin Facebooksida:
Regeringen har medvetet förstört A-kassan och sjukförsäkringen. Båda ska repareras. Idag har endast 4 procent av de arbetslösa 80% i ersättning. Det är skandal. Vi kommer behöva bygga en ny à-kassa som är en omställningsförsäkring där 80% av löntagarna ha 80% i ersättning. Det är en förutsättning för omställning o tillväxt. Vår budget kommer om några dagar. Det är många som nu vill sprida olika ryktenGårdagens Rapport berättade om uppmaningar att "skriva om hela budgeten" och då är läget något helt annat. Min förhoppning är att de delar som presenterades under onsdagen verkligen är spikade och att vi som sossar pratar med en röst. Att vi däremot framöver har en riksdagsgrupp utan läckor till medier om vad som har diskuterats på de interna möten, ja, det kanske kloka förhållningssättet till uppdraget i gruppen lär inte infinna sig. Läckor i form av medieglada ledamöter har alltid funnits. Men det är klart: Maria Abrahamsson som bloggar om en "gapflabbande trio" får mig att fundera...Skadeglädjen är den enda riktigt sanna glädjen sägs det....
Mer att läsa: SvD, AB, GP, Sydsvenskan, Ekot, Ekot2, DN
Fler som bloggar.Helene Hellmark Knutsson, Westerholm, Emil Högberg, Tokmoderaten,
Peter Högberg, Edvin Alam, Thomas Böhlmark, Kent Persson,
Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, socialdemokraterna, budget2012, urban tillväxt, stockholm, göteborg, malmö, carina moberg, håkan juholt,
Loggar in...
M. E. · 704 veckor sedan
”Ska vi alla snabbt och enkelt kunna ta oss mellan städer och samhällen med bra kollektivtrafit, och gå till våra arbeten, eller ska vi drivas in i ett motorvägslandskap utformat för bil?”
Jag håller med om att detta förstås är aktuellt, men på ett skrämmande sätt, för det tyder på att dagens politiska och ekonomiska system, nu som förr, gör att man ställer samma frågor som för femtio år sen.
Sedan vill jag komma med en eloge till Mona Sahlin som i alla fall inte vurmade för kärnkraften. Nu har ju Juholt börja göra precis det hon sa och kritiserades för efter valförlusten + att han vurmar för kärnkraft. Sen tyckar han om kultur också, vackert så, men lite kosmetika kan tyckas, kulturens villkår är ju införlivade med samhällets.
Det vi ser nu är helt enkelt den sista delen i att S visar sig som det maktparti det har blivit. Makt på kort sikt är viktigare än allt annat helt enkelt. Is i magen finns inte. Reflektionsförmågan är det också si sådär med när makt på kort sikt är allt man har i huvet. S är fortfarande ett parti där man kan leka demokrati osv. Men tyvärr är det just det, en lek, medan det som i verkligheten betyder något i partiet är makten på kort sikt. Tyvärr, därför att det fortfarande finns ett antal människor inom S som verkligen brinner för något och verkligen tror att det ska löna sig inom S.
Juholt och hans ekonomiske talesman har helt säkert sina idéer om varför det går trögt för S. Tyvärr tror de nog att en anpassning till M kommer att ordna saker i Stockholm och därmed leda till seger i nästa val. Dock tror jag att det har gått trögt för S efter att Juholt blev vald eftersom han inte känns trovärdig. Väljarna har lärt sig att inte ta S på allvar när de lovar guld och gröna skogar, utan se vad som ligger där konkret. Och konkret förstår varje väljare att den ekonomiska politiken till S är ungefär som M. Detta har de förstått mer och mer efterhand som S sedan 90-talet mer och mer blivit ett högerparti. Juholts och hans ekonomiske talesmans goda humör minner nog ganska många om hur de lät sig luras ganska länge på 90-talet och även en bit in på nästa årtionde. De känns nog för många som för mig som clowner. Och clowner ska vara just det. Man vill inte se clowner i sådana positioner. Så är det bara. Det som kan vara kul show i en cirkus, blir inte så kul när det handlar om att förnedra de som röstat på en.
Sett i ett större perspektiv tillhör S helt enkelt denna elit (och alla de som följer den) som tror att dagens ekonomiska system på något sätt är slutstationen. Tittar man på historien, kan man få ett intryck av vad som kan efterfölja sådan hybris. Det känns som att vi har intressanta saker framför oss. Nixon och Reagan satte stöten in för att dagens ekonomiska system skulle utbredas vidare. Kanske satte de därmed också stöten in för dess sammanbrott? Dominans och monopol brukar följas av annat… Kanske ett jämlikt samhälle?