torsdag 8 september 2011

Hur många fler kommer avstå vård och nödvändiga läkemedel?

Jag kommer precis hem från en bra landstingsgrupp. En programpunkt var folkhälsofrågor. Det är ju ett omfattande område och jag både har och kommer att blogga om ämnet. Idag passar det utmärkt att nämna en av alla OH-bilder som visades. Den om hur människor i vårt land avstår från vård de behöver och avstår från att hämta ut de läkemedel de borde ha. Samma dag jag åter ser de uppgifterna meddelar regeringen att man ska höja avgifterna i vård och för läkemedel.

Det spelar ju ingen roll för den enskilde om socialministern har rätt i sak, att det enbart med hänsyn till inflationen borde till höjningar, om nu vård och läkemedel ska hänga med bättre. Höjningen märks i plånböckerna. Men allvarligast är att regeringen borde göra mycket mer för att tillsammans med kommuner och landsting arbeta med en bättre folkhälsa. Då menar jag på bred front och en avgörande faktor är ekonomi och trygghet. Regeringen har haft råd att avstå intäkter tidigare. Vem minns inte de sänkta skatterna på 100 miljarder, att jämföra med avgiftshöjningar i vården som ger en miljard. Det är ett oanständigt förslag men väl i linje med en politik som ger växande klyftor mellan människor i Sverige.

Det finns ny statistik men jag tänker på en rad ur en tidigare folkhälsorapport. Något som säkert inte kommer att förändras i de mer aktuella sifforna. 2007 års folkhälsorapport skrev om de mest utsatta.

Bland personer som uppbär sjukersättning (förtidspension) rapporterar mer än en tredjedel en ansträngd ekonomisk situation som bland annat visar sig i att de avstår från att söka sjukvård.

Jag tycker jag känner igen de som drabbas från andra områden och förändringar. Kanske det kan beskrivas så enkelt som med ordet "Orättfärdigt"?

Ps: en ärlighetsredovisning: På grund av täta behandlingar för min psoriasis har jag uppnått gränserna och fått frikort. Jag har råd med de höjda avgifterna. Det gäller inte alla...

Fler som bloggar: Johan Westerholm, Leines blogg, Smärtbloggen,
Mer att läsa: DN, SvD,

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Kommentarer (9)

Laddar... Loggar in...
  • Inloggad som
Patricks avatar

Patrick · 707 veckor sedan

Har man inte råd att lägga 2200 kr per år på medicin får man nog se över sina prioriteringar. Det finns en blogg, jag hittar den tyvärr inte nu, av en kvinna som går på socialbidrag. På de många bilderna på henne har hon stora tatueringar som täcker hela armarna, en sådan tatuering kostar tusentals kronor. Man får helt enkelt prioritera om eller skaffa sig ett jobb.
Finns det inte någon gräns för hur mycket staten ska ställa upp?
3 replies · Aktiv för 686 veckor sedan
Så banalt som du gör, behandlar tack och lov de flesta samhällsengagerade inte den typen av problem. Det är skönt. Jag tar upp att väldigt många idag avstår från nödvändig vård av ekonomiska skäl.. Det förvärras med ett beslut som detta. Det är trist att det inte verkar beröra dig
Om man som jag är arbetslös för att man har en sjukdom som gör att man inte är attraktiv på arbetsmarknaden då? Man är ung och vill mer än gärna ha ett jobb men ingen arbetsgivare vill anställa en för att man är sjuk? Man lever på dom få pengar man får från försäkringskassan för man har inte har hunnit jobba länge nog för att gå med i en a-kassa. Man ska betala räkningar och ha råd med mat och då allt är över så har man inte råd med medicin som kostar 500:- och räcker i 15 dagar.. Mat och uppehälle är tyvärr viktigare än medicin fast jag har en medicin som kan vara förenad med livsfara om jag inte tar den regelbundet. Men om det är så regeringen vill ha det för mig och många fler så..
Kaktusblommans avatar

Kaktusblomman · 686 veckor sedan

Vilken verklighet lever du i? Antagligen fullt frisk och kanske kan använda dina pengar på nöjen och kultur? Själv har jag inte råd med varken semester, nöjen eller annat som kunde vara kul pga att jag för min sjukersättning( 80% av min sjukpenning) får lägga alla mina pengar på tex mediciner och behandlingar som inte finns inom ramen för högkostnadsskyddet. Alltså får jag betala dem själv.

En behandling hos naprapat kostar tex 500:-/gång och måste upprepas minst en gång per månad.Jag har också kostnader för sjukresor, recept och läkarvård upp till högkostnadsskydd. Vissa läkemedel ingår inte heller , Det kan tex vara smärtstillande mediciner och gel samtsjukvårdssmaterial .

Jag behöver också hjälpmedel , med det finns inga som passar mig inom landstinget, där utbudet mest är anpassat för rullstolsburna.
Nu är det ju så att många människor, naturligvis särskilt svårt sjuka, har så dyr medicin att de redan vid första receptuttaget når taket. Då kommer det allltså att kosta 2 200 kr på ett bräde mot i dag 1 800 kr. En kostnadsökning med 400 kr, motsvarande en veckas matpengar för en ensamstående.

För att få apotekskonto och summan fördelad över hela året (+ faktureringsavgift förstås) krävs att den sjuke inte har någon betalningsanmärkning. Då är det kört.

/Eva
Jag är redan där med att ibland (ok, ofta) välja mellan hyra och mat eller mediciner och läkarbesök.
I vissa fall låter jag redan bli, låter mig själv falla mellan stolarna hos min läkare (vilket är skrämmande enkelt) och låter bara bli att hämta ut mina mediciner... när de är slut är de slut och då är det bara till att bita ihop.
Med tanke på att jag är manodepressiv är detta kanske inte helt optimalt.
Ja,dessa otroliga borgarbrackor som ser lättheten i allt med prioriteringar som ovanstående sig.Patrick nämnde.Synd att denne missade det Peter Andersson skrev om jämförelsen med de 100 miljarder som man sänkt skatter med.Om nu Hägglund och Alliansen tycker det är dax med att höja gränsen för högkostnadsskyddet som ger 1 miljard i intäkt till statskassan.Varför tog man då inte istället den miljarden av de 100 miljarder man satsade på att sänka skatter för de som redan har det hyfsat bra i samhället?Regering prioriterade skattesänkningar i stället för att prioritera vården.De 100 miljarder hade räckt till mycket i samhället.Så det här med prioritera och framförallt att prioritera rätt, är tydligen inte så enkelt för den här regeringen!
Vad händer om jag inte har pengar till vård... Jo, Sverige kan inte neka svenska medborgare vård på sjukhus eller vårdcentraler. Får jag då "livsviktig" medicin utskriven som jag inte har råd att hämta ut på Apoteket, kan dom inte neka mig det heller. Sen låter man allt gå till Kronofogden, så får alla betala med sin skatt i alla fall, precis som nu. Enkelt. Vill se den som blir nekad vård och omkommer här i välfärds landet Sverige. // Janne
Alternativ vård är det många sjuka som inte har råd med heller. Om man tex får smärtlindring av massage och SPA-behandlingar, har man inte råd med det annat än i undantagsfall om går på sjukersättning. Smärtlindrande salvor tex Orudis, som är receptbelagt och andra läkemdel som tex Lactulos (mot förstoppning) är inte subventionerade över huvud taget..

Ny kommentar

Comments by