En lång valrörelse startar nu?

Dagens SvD har en intressant artikel där man tillsammans med några skarpa "tyckare" försöker förutspå den politiska framtiden i Sverige fram till valet 2014. Ett val till de tre "vanliga"; kommun, riksdag och landsting, men också till Europaparlamentet. De politiska förutsättningarna förändras kanske främst av alla personskiften på partiledarposter. Möjligen! Vi vet sedan mycket länge att väljarna är "kloka varelser" som lägger den största tyngden vid att döma av den färdriktning som partierna beskriver, de värderingar som formar politiken och så sakfrågorna. Just där ifrågasätter jag starkt den tveksamhet som docent Torbjörn Lundqvist har: att ideologiska diskussioner kommer att stå tillbaka till förmån för sakfrågor. Jag tror nästan tvärom: ett mycket starkt ideologiskt val där varje tung sakfråga kommer att ha en ideologisk utgångspunkt som väljarna läser av.

Ska jag fritt tolka som känns Ulrika Schenströms inlägg i artikeln som ett stöd för detta. Hon tror att talet om "arbetslinjen" måste kompletteras eller ersättas av "välfärdslinjen". Där delar jag hennes syn och där tror jag på en tydlig ideologisk debatt. Eller möjligen hoppas på. Det kan vid första anblicken se ut som en stark bas för socialdemokratin, till skillnad från den förra valrörelsen som redan tidigt hade sänkta skatter som bas för alla debatter. Där finns faktorn "verkstad" som ett aber. Det är nu Reinfeldts allians som har alla verktyg för att om man så vill, visa i handling och plånböcker att man står för "välfärd före sänkta skatter, om man nu skulle svänga 180 grader. Ett omvänt aber är faktorn "trovärdighet". Hur Reinfeldt ska kunna skapa trovärdighet i den del av välfärdspolitiken som handlar om trygghet vid sjukdom och arbetslöshet är en gåta för mig. Däremot finns det i kommunsektorn en hyfsat stark ekonomi där lokala satsningar kan stärka den nationella retoriken. Och vem vet vad som händer om regeringen tar fasta på KIs bedöming

Med hänsyn till den svagare konjunkturutvecklingen i närtid är det lämpligt att använda 30 miljarder kronor av reformutrymmet redan 2012. Det skulle bland annat förbättra läget på arbetsmarknaden.

Ulrika Schenström har en viktig kommentar före "välfärdslinjen" och vi känner igen den. Ekonomin och jobben som bas för det mesta. Där har av någon anledning regeringen ett förtroendekapital, trots att den har avlövat statens intäkter med 100 miljarder (runt uppskattat) i sänkta skatter. Och att man till betydande del lever på meriter som egentligen bör tillskrivas tidigare styrande.

Jag tvivlar trots allt på att privatiseringar i sig kommer att bli en valfråga. Däremot håller jag med Ali Esbati: Folk är uppriktigt förbannade på att skattepengar används till att sockra privata bolag, och inte går till bättre välfärdskvalitet i många fall. I min region kommer väljarna inte att se vem som äger en verksamhet som det viktiga. Men paradoxen är att borgarna nu rycker undan förtroendet för att "öppna upp välfärdssektorn" (ännu mer).

EU-frågor: älskar om de lyckas ta plats men trots allt är jag osäker. Vi brukar hamna i "inrikes utrikespolitik" och inte bara partierna utan även väljarna. Jag hoppas att alla partier tar sig an främlingsfientligheten och det utifrån ett positivt perspektiv: Mångfald som förutsättning för mycket, mångfald som en styrka, främlingsfientlighet som slitningar på samhällskroppen som bara kostar för alla. Och här en djupt värderingsbaserad debatt om människovärdet. Den kan och får inte vinnas av krafter som stämplar ut en del som mindre värda!

De borgerliga har varit lite dystra allt sedan valnatten. En förklaring är att man inte fick majoritet i riksdagen. Sedan dess finns två nya förutsättningar, givet att alla nuvarande partier i riksdagen återväljs. Centern väljer Annie Lööf som ny partiledare. Därmed stoppas nog alla tankar som ett val av Anna-Karin Hatt hade kunnat ge, om samverkan över blockgränserna. Annie Lööf stärker det borgerliga i borgerligheten. Samtidigt söker miljöpartiet få kramar av Reinfeldt och säkert ser moderatledaren där en möjlighet. Till delar helt obegripligt och jag nöjer mig med att nämna vägsatsningar.

Helt klart är väl att det politiska landskapet förändras och med nya aktörer kanske det främst är tonen och retoriken än det politiska innehållet som förändras. Det utan att säga att det inte krävs också politisk utveckling! Det gäller också mitt eget parti men om det återkommer jag i andra inlägg.


Fler som bloggar: Sandro Wennberg som också intervjuas, Martin Moberg om sjukförsäkring och socialbidrag, inspirerat av LO-bloggens Kjell Rautio. Ett hjärta rött om en ny centerledare och på samma tema bloggar Tokis och Krassman, Böhlmark, Kent Persson, Per Ankersjö om mardrömmar och Röda Berget om järnvägssatsningar. Mitt i Steget skriver om Lidingösatsningar, Peter Högberg om högersvängar, Olas tankar om avlövning och Jämlikhetsanden om budgetfrågor. Annie Lööf ger svar på tal om en bostadsaffär medan Alliansfritt analyserar samme Lööfs syn på parpperslösa. Sebastian har tankar om järnvägssatsningar. Lena Sommestad om klimatskatter och jämlikhet.

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, socialdemokraterna, centern, annie lööf, val 2014, moderaterna, fredrik reinfeldt, sjukförsäkring, välfärd, skatter, tillväxt, främlingsfientlighet, jobb, EU, privatiseringar,