Välfärdsforskarnas spik i kistan på privatiseringsiver

Jag tror knappast att någon överraskas av dagens rapport från SNS och välfärdsforskarna, presenterad på DN Debatt. De privatiseringar som har genomförts i välfärden har inte ökat effektiviteten i välfärdssektorn. Visst känns det kanske bra att även forskare beskräftar att det man sagt länge är rätt. Men jag tvivlar på att ens ideologiskt drivna borgerliga politiker har varit övertygade om just effektivisteringsvinster. Det har förvisso varit en bärande del i retoriken men bakom den intensiva politiken att få ut som mycket som möjligt till alternativ ligger andra tankar: där är en förklaring att det helt enkelt har funnits en beställning att verkställa från näringslivet som önskat tillgång till välfärdssektorn som ny jättemarknad.

Välfärdsforskarnas slutsats:

Utifrån befintliga studier kan vi inte hitta några vetenskapliga belägg för att de högt ställda förhoppningarna om att ökad konkurrens skulle leda till förbättringar av välfärden har infriats.

Som dyster illustration på hur fel det där synsättet leder finns nu ett par vårdcentraler. Aktuell är den i Gamla stan i Stockholm som majoriteten inte slår igen bums, trots brister i verksamheten. Ett annat riktigt ruggigt exempel från vården är Ormängens vårdcentral som stänger igen därför att patienterna "är alltför gamla och sjuka".

Man har också tankar om hur privatiseringarna påverkar principer som jämlik tillgång till välfärdstjänster.

Studier från andra länder visar samtidigt att valfriheten tenderar att främja segregation, då resursstarka och välinformerade individer bäst lär sig att utnyttja systemet. Det saknas dock underlag för att konstatera om så skett i Sverige, undantaget är skolan där en viss sådan effekt går att belägga.

Så: några effektiviseringar har inte skett genom det privata. Inte heller har jämlikheten ökat, snarare tvärtom. Har människor då blivit nöjdare? Jag själv har flera gånger invänt mot den beskrivning som ibland görs av att kundnöjdheten har ökat i vården i Stockholm. Det är ett argument som bland annat majoriteten i landstinget använder för att bekräfta att vårdval Stockholm har lyckats. Där har den tillgängliga statistiken visat en gradvis ökande nöjdhet under hela 2000-talet, dvs långt före vårdvalets införande. Idag tycker jag den bilden bekräftas generellt av välfärdsforskarna som skriver:

Vi kan dock inte säga om detta beror på skillnader i mer svårmätbara kvalitetsfaktorer eller det faktum att den som gjort ett aktivt val tenderar att vilja försvara det

En klok välfärdspolitiker ser till att alla får del av viktiga inslag i välfärden, allt efter behov. En klok välfärdspolitiker ser också till att använda skattepengar effektivt. I det menar jag att alternativ bör stimuleras där det tillför inslag som människor efterfrågar och där andra kan ha mer kompetens än kommunala utförare. Det kan gälla en del pedagogiker i skolan. Det har inte varit borgerlighetens utgångspunkt och den har uppenbarligen inte haft vetenskapligt stöd.

Mer att läsa: SvD,

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, sjukvård, filippa reinfeldt, privatiseringar, sns, välfärd, friskolor